Det är alltid en smått irriterande upplevelse att ha huset fullt med hantverkare. Jag är säker på att de gör sitt bästa och jobbar så fort de hinner, men det går ändå för långsamt för min smak... De är ju så noga! Måste man spackla allt förtielva gånger...det märks vem som talar, hälsar hon som aldrig grundmålat något i hela sitt liv.
Nej det är klart att man vill det ska bli bra. Så det irriterar ju lite när kommunikationen missar och det blir onödigt jobb, eller små fel som man kommer att störa sig på till döddagar sen. Men om vi bortser från detta, så har köket ändå ändrat lite fason under veckan.
Den mesta elen är omdragen och alla kablar för kontakter och lampor på plats. Fiffigt nog sitter elcentralen på andra sidan köksväggen, så det förenklade ju jobbet. Gipsskivorna är uppsatta och spacklade och dessutom har de hunnit jobba med golvvärmen i hallen. Den delen ser inte så spännande ut så jag visar väl bilder när det är klart.
Bakom den tjusiga presenningen har vi bott hela veckan. I ett litet vardagsrum som pga. alla saker är hälften så litet som vanligt. Jag har sökt efter Allerias mössa 683534507 gånger under veckan, och snubblat på kattmatsskålen varje gång jag öppnat terrassdörren. En morgon beställde Alleria ägg till frukost och det tog mig säkert en halvtimme att gräva fram äggkokaren ur garaget, hitta en plats där den kunde stå, fylla den med vatten och koka äggen. Fick ringa dagmamman och säga att vi blir visst lite sena idag...
En vecka till får jag väl stå ut innan allt är klart, men redan nu sätts en del av skåpen upp av sambon och hans pappa! Genast ser det lite mera klart ut.
Det är verkligen jobb från morgon till kväll nu, medan sambo och faderskapet slitit med skåp och skivor så har Alleria och jag befunnit oss i musteriet i Socklot där mommo mustat äpplen så mycket hon bara hunnit. Morfar bygger terrass och jag, jag försöker sköta marktjänsten åt alla och samtidigt hindra A från att ramla i dammen eller på annat sätt slå ihjäl sig. Det är fint planerat när allt ska vara klart samtidigt :)