Är husbonden hemma?

Först ska vi göra klart en sak; när det gäller teknik och byggande så är jag faktiskt inte helt tappad bakom en vagn, även om det kanske inte direkt hör till mina stora intressen. Här hos oss brukar det funka så att någon av oss kommer med ett förslag, som sedan googlas av någon av oss och sen diskuterar vi tillsammans tills vi bestämt oss hur det blir. 

För själva utförandet tar vi oftast in någon hantverkare, eftersom ingen av oss har varken tid eller intresse av att göra det själv. Och eftersom jag faktiskt är hemma en dag i veckan så brukar det rätt ofta vara jag som tar emot hantverkarna och visar vad som ska göras. 

Så var det också planerat denna gång, eftersom elen i bastun måste dras om lite för de nya lampor som vi hade tänkt sätta upp. Denna gång var det maken som tog kontakt med elektrikern och diskuterade hur vi skulle göra, sen skulle arbetet göras på onsdagen när jag var hemma. Bara det att elektrikern kom aldrig. När maken ringde för att kolla, var han visst förkyld. Okej visst, det går bra att komma kvällstid nästa dag också, sa vi. 

- Du ska se att han inte ville komma för att det var bara jag hemma, sa jag till maken. 

- Äh så var det säkert inte, han var ju sjuk sa han, tyckte maken. 

Jojo, vi får väl se.

Nästa kväll dök så elektrikern upp. 

- Jaha, så din förkylning är bättre idag? undrade jag. Det var ju synd att du inte kunde komma igår när jag var hemma, så slapp du jobba på kvällstid idag. 

- Jo, men jag tänkte att det är bättre att jag kommer ikväll när husbonden är hemma som vet hur det ska vara, svarade han. 

!?!?

Jaha, men URSÄKTA MIG medan jag går ner i köket och ställer mig vid spisen och lagar mat och tar hand om barnet då, så kan ni KARLAR väl diskutera bygget sinsemellan utan störande fruntimmer!

Jag vet inte riktigt vad som är värst, att bli förminskad/ignorerad eller att själva upplevelsen av att bli det slätas över av andra (män) - "nej jag tror inte han menade det så, du överreagerar nog bara / ja men kvinnor brukar ju inte vara så intresserade av teknik / nej så har inte jag upplevt det". Nej du som är MAN har högst antagligen inte upplevt hur kvinnor blir bemötta, nej...

Jaja, det blev ju en bra historia att berätta på jobbet i alla fall, där alla kvinnor nickade instämmande och kom med egna, liknande historier och männen skrattade så de nästan ramlade av stolarna och faktiskt erkände att de visste inte hur (illa) det var. 

Att renovera en bastu

Nu har vi ju faktiskt haft paus från renoveringar i ett helt år, om jag inte räknar fel...inte inräknat diverse småfix som byggande av möbler då! Så det är väl på tiden att inleda nästa fas, nämligen renoveringen av vår lilla bastu. Som tur är blir det inte ett lika omfattande projekt som de tidigare renoveringarna, utan vi försöker göra lite "lågbudgetfix" och ändå få ihop något som fungerar. 

Den tidigare bastuinredningen rev vi ut för ja....ungefär tre år sedan eftersom den var rätt dålig, och sen dess har det varit ståplats som gällt om någon velat bada i bastun! Fast sanningen är ju att vi mest torkat kläder i den, och det var ju hemskt praktiskt. Undrar var torkställningen nu ska stå?

Det är mest maken som bygger denna gång, min insats begränsar sig till att vara med i planering av belysningen. Virket som används har han bytt till sig av en kollega som sågat och hyvlat det själv, miljövänligt och ekonomiskt så det förslår, konstaterade vi!

Elefanter på rad

Nu har julen definitivt vandrat ut här hos oss och jag städat bort det sista av tomtar och ljuslyktor och blinkande discokyrkor. (Alleria och jag har lite olika uppfattning om vad som är snyggt julpynt).

 

 

Istället har de tre elefanterna vandrat in och intagit sin vanliga plats på byrån. Den stora elefanten av något indiskt träslag är min favorit, men jag skulle hemskt gärna hitta fler (trä)elefanter av olika modeller och utöka samlingen något! Hittills har jag dock inte haft någon vidare tur på mina loppisrundor.

 

 

Istället hittade jag ett litet rådjur som Alleria sen raskt döpte till Jungfru Marias åsna, och placerade strax intill den lilla julkrubban i porslin, bredvid den blinkande discokyrkan... Jaja, inredningen blir ju inte tråkigt stilren i alla fall!

Myten om det olyckliga äktenskapet

Efter fyra månader som fru kan jag bara konstatera att jag trivs bra. Mycket bra. Så mycket det är som förenklas med ett juridiskt bindande avtal och ett gemensamt namn, även om det ironiskt nog är just det nya namnet som jag har svårast att vänja mig vid. Jag använder ännu mitt flicknamn i så många situationer, i allt från e-postadresser till presentationer med folk som känner mig från ett annat sammanhang. Och dilemmat med vad jag ska svara i telefon har jag löst med att jag numera använder enbart mitt förnamn..

Dessutom känner jag mig vuxen. Som att jag äntligen gjorde "det rätta". Trettio år, en gift kvinna och mamma på det. Herregud. Fattar inte hur det gick till, men känner mig ändå väldigt nöjd med var jag är nu. Tillfreds på något sätt. Familjelivet passar tydligen mig. 

Nu har vi ju inte varit gifta så hemskt länge, men vi har i alla fall levt tillsammans i över tio år. Och jag kan ärligt säga att jag har inte ångrat en dag. Inte en enda gång tänkt tanken att det vore bättre att separera. Att jag skulle ha det bättre ensam. Jag säger inte att varenda dag var lika fantastisk som den första, och det har nog hänt att jag brutit mot regeln att aldrig gå och lägga mig medan vi ännu är osams. Men jag har aldrig någonsin tänkt tanken att något annat vore bättre än det jag har.

Och orsaken till att jag funderar på detta är att jag ser så mycket bitterhet runt mig. Jag tycker det är så svårt att förstå. Jag vill inte bli en sån som klagar på min man och att han inte "hjälper till". Jag vill inte säga saker som "det skulle vara enklare att vara ensamstående med barnen". Jag vill inte glädjas åt att maken är bortrest så man får vara ensam hemma.

Jag vill helt enkelt inte tro att det är normalt att äktenskap efter ett par år innehåller så mycket bitterhet och negativitet. Jag vill tro att de män som hörs klaga på "kärringen därhemma" är en liten och högljudd minoritet. Jag vill tro att de kvinnor som säger att de har tre barn därhemma; två små och ett vuxet, bara har en riktigt dålig dag.

För vad finns det för poäng i att leva tillsammans med en annan människa om man inte känner sig som ett team, finner stöd och tröst i samvaron med denne och gläder sig över att ha någon att dela alla bekymmer och glädjeämnen med? 

Det bästa råd jag någonsin fått bidrog Lars-Johan, vår vigselpräst, med på samtalet inför bröllopet. Han sa "det viktigaste i äktenskapet är att alltid tala snällt med varandra. Inget äktenskap kan vara perfekt jämt, men använd inte hårda och elaka ord som sårar utan tala alltid snällt och med kärlek till din make eller maka".

Bilder: Fotograf Ylva-Li Niggemann, från Studio Li.

Vad vi behövde..var en ny soffa

Nej, jag tycker nog inte man kan anklaga oss för att vara riktigt materialistiska. Våra telefoner använder vi tills de faller i bitar, i bastun har det endast funnits ståplats sedan ett drygt år tillbaka då vi var tvungna att riva ut den gamla inredningen, soffmöblemanget var begagnat redan från början och de bilar vi kört har varit 10 respektive 22 år gamla. 

Men sen händer de en dag att man bara lessnar på allt som är gammalt, inte fungerar som det ska eller är lite söndrigt och ihoptejpat. Och påfallande ofta ser man plötsligt allt med nya (kritiska) ögon när man väl börjat granska sina saker i sömmarna. Så då kan det hända att man befinner sig i den (dyra) situationen där en massa saker behöver ersättas på en och samma gång. Och att man då, inom loppet av en dryg månad och dessutom i december som nu sådär annars också är en ganska dyr månad, plötsligt köpt eller beställt ny bil (mer om den senare), nya telefoner, ny bastuinredning och nu också en ny soffa och matchande vardagsrumsmatta. Vet inte riktigt hur allt detta hände. 

Nåja, en ny soffa alltså, det var det jag skulle skriva om. Så här såg det ut innan (fast jag har hunnit plocka bort allt löst och den nya soffan är redan inburen i vardagsrummet). Vår kära blå soffa har verkligen varit super på alla sätt och vis, men nu är tyget helt uppnött och formen har aldrig riktigt passat in i vårt hem här. Den fula gamla gungstolen ska vi inte ens prata om. 

Efteråt blev det nu så här (minus Allerias kartonghus, det har vi flyttat till ett annat ställe). Den fina tavlan som svägerskan målat får naturligtvis hänga kvar!

Mina drömmars soffa blev det trots allt inte, efter köpfesten ovan verkar det ganska dumt att slänga ut massor med pengar på en soffa som vi inte är säkra på att passar i det hus dit vi tänker flytta om några år, så det fick bli en kompromiss på rätt många plan. Det som INTE stod på min önskelista var bl.a. låga ben, lösa kuddar och divan, men nu när den väl är på plats i rummet känns det inte som någon big deal ändå. Vi kan nog acceptera varandra, soffan och jag.

Och den gamla soffan och fåtöljen, dem har vi helt enkelt lagrat "i väntan på bättre tider", dvs. den dag vi flyttar till hus och kanske har tid, lust och råd att klä om lite gamla möbler och ge dem nytt liv. Hoppas vi.

Loppisfyndat Duplohus

Jaja, jag vet att det nyss har varit jul och allt. Men faktiskt är det så att Alleria har inte speciellt många leksaker, även om jag brukar sucka över alla små prylar och grejer på helt fel ställen. Också till jul fick hon mest pysselsaker och mer avancerade prylar som kräver att någon vuxen är med och hjälper henne. Inget fel med det, men det vore ju skoj om hon NÅN gång kunde sysselsätta sig själv, en kvart eller så!

Så när jag hade turen att fynda ett nästan komplett Duplohus på loppis, för mindre än hälften av det ursprungliga priset, så kunde jag ju bara inte lämna det! Huset fick följa med hem, och nöjdare liten tjej har jag sällan sett!

Rolig idé detta som Lego tydligen börjat med, utbytbara och klickbara tapeter till väggelementen. Det borde egentligen ha funnits tre tapeter med, men två av dem saknades. Det vore skoj om jag lyckades skriva ut dem från Legos hemsida, det borde ju funka om jag försöker använda lite tjockare papper tänker jag?

Ett omväxlande väder, minst sagt

Vilken lustig vinter det är, i väderväg alltså. I lördags bara vräkte snön ner och vi blev nästan insnöade innan plogbilarna hann till oss under söndagen. Säkert 30 cm blötsnö på ett par timmar, Nykarleby fick tydligen mest snö i hela landet.

 

Nu blir det redan andra gången i vinter som temperaturen först sjunker drastiskt, för att sen stiga med sisådär 20 grader nästa dag.

 

 

-22 grader senare idag och +2 grader utlovas på onsdag.

 

Och meteorologiska institutet via ÖT fortsätter imponera med sina prognoser och varningar, jag vet inte jag men -15 grader känns som ett tämligen normalt väder att vänta sig i januari, eller...?

 

 

 

Lata, lediga dagar

Så skönt det har varit med en ganska kravlös ledighet! Vi har i vanlig ordning helt vänt på dygnet, Alleria lägger sig vid 22-23-tiden och vi vuxna vid 01-02...alla sover sen till tio nästa morgon och äter lunch långt in på eftermiddagen. Det blir nog en utmaning att möta vardagen igen efter trettondagen!

Ändå tycker jag det ska bli väldigt skönt att få rutiner och få gå till jobbet i vanlig ordning igen, för ärligt talat så blir det lite för mycket för mig att vara hemma någon längre tid med treåringen som är mammig, klängig, arg och irriterad och ibland verkar ha återgått till bebisstadiet...för att sen i sina bästa stunder vara lillgammal, klok och lika frågvis som alltid! 
 

Den här mamman hänger inte riktigt med i känslosvängarna, önskar att tålamodet vore lite längre och att det vore möjligt med lite lugn och ro och ett barn som leker självt åtminstone någon kvart nu och då. Barnet självt saknar sina kompisar hos dagmamman, så fast det har varit mysigt med jul tror jag alla i familjen ser fram emot en vardag igen.

 

En lugn nyårsafton

Det blev ändrade planer i år då familjen vi brukar fira med tyvärr hade sjukdom och annat att tänka på ♥. Vi kände inte för att be in någon annan så vi firade inte speciellt mycket alls, tycker vi har ätit tillräckligt med god mat i julhelgen också! Raketer tycker jag inte om så i stället gick vi ut när det blivit mörkt och tände "sprakanstickor", tomtebloss. 

Med lång slutartid på kameran blir det fina mönster!

En riktigt god start på det nya året önskar jag alla!

Året som var

Nu när julledigheten börjar vara över och det gamla året redan är slut så har jag så mycket tankar som snurrar i mitt huvud och som jag önskat att jag hunnit skriva ned...men det är så svårt att ens ens få en kvart för att hinna samla ihop tankarna i lugn och ro och ännu svårare att hinna starta datorn när hela familjen är ledig tillsammans! Det känns som att det är bara på jobbet jag får tänka ostört numera, men här kan jag ju inte direkt sitta och redigera bilder och blogga... Nå, nu stjäl jag mig till lite ledig tid av min lunchrast för att hinna göra klart inlägget som får avsluta och sammanfatta det år som gick!

Vid en första tanke känns det som att det inte hände speciellt mycket, men nog hann vi ju med en hel del ändå, både roligt och mindre roligt. Den övervägande känslan är ändå att 2014 var ett ganska ruttet år internationellt sett, med många olyckor, katastrofer, krig och hot om krig...men på det privata planet var 2014 ett riktigt bra år med mestadels positiva minnen att se tillbaka på.

 

2014 var bland annat året då:

 

- Vi gifte oss! Efter en 10 år lång förlovning och ett barn gifte vi oss en otroligt varm och vacker höstdag helgen före jag skulle fylla 30 år. 

- Jag började ett nytt jobb (eller egentligen flera olika uppdrag). Via pappas företag jobbar han och jag tillsammans med webbaserade tjänster och jag gör dessutom lite "konsultjobb" åt det företag som han jobbar i, Abilita. Jag dealade till mig en egen arbetsplats här och fick på köpet många nya trevliga kollegor att prata med och lära mig av. Saknar inte alls den tråkiga och ostimulerande hemmatillvaron!

- Vårt familjeföretag Dalbo Must upplevde sin första "riktiga" säsong. Visst startade vi ju redan till hösten 2013, men den första hösten provade vi oss mest fram. Nu var jobbet mera på allvar, och nog jobbade vi också...speciellt mamma som gjorde 12-timmarsdagar i flera veckor, men vi hjälpte alla till med musterijobbet vid sidan av våra vanliga heltidsjobb under hela äppelsäsongen (från slutet av augusti till början av oktober). 

- Jag fick uppleva det otrevliga i att ha besvär med gallan och opererades slutligen när äppelsäsongen väl var avklarad (kan ju inte vara konvalescent när det finns jobb att göra...). Det blev inte riktigt bra och ännu ett ingrepp gjordes på Vasa Centralsjukhus. Nu har jag sett tillräckligt av insidan av sjukhus för ett tag framåt tycker jag, och hoppas att det som ännu inte känns helt toppen kommer att ordna sig av sig självt med tiden.

Bara för att jag tycker det är kul med listor så lånar jag en av UnderbaraClara, fast jag har ändrat lite i den så den passar mig bättre.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Jag började ett nytt jobb och här är väl det mesta ganska nytt.

Genomdrev du någon stor förändring?

Nja, det känns inte så men visst är det en rätt stor förändring att jag inte jobbar hemifrån mera. Hela familjen fick bättre och mer stabila rutiner.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ja, flera stycken faktiskt! Bland annat fick Alleria en liten kusin.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Lördagen 6 september då jag gifte mig.

Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du? Bara Sverige.

Vad önskar du att du gjort mer? Tränat. Alltid samma önskan. Handarbetat/pysslat - svårt att hitta tiden och kreativiteten när det jämt är något eller någon som pockar på min uppmärksamhet. Läst fler böcker, och inte bara barnböcker. Träffat mina vänner som bor alldeles för långt borta, men också de som bor nära. Besökt mina gamla släktingar.

Vad önskar du att du gjort mindre? Sovit! Önskar jag var en morgonmänniska, mår så mycket bättre bara jag inte sover bort halva dagen. Och nej, denna barnfamilj har inte något problem med morgonpigga barn, dottern sover gärna bort halva förmiddagen hon med :)
Slösurfat kanske, men egentligen säger jag det bara för att det är något man "borde" ägna mindre tid åt...jag gillar att koppla av med att läsa bloggar, wikipedia, forum eller nyhetssiter och tycker inte det är något större problem.

Favoritprogram på TV? Vi har ingen teve och jag tittar så hemskt sällan på streamade program, men maken och jag ser på serier varje kväll när barnet somnat och min favorit under många år har varit Bones. När den är på paus eller vi inte har fler avsnitt att se tittar vi på andra (kriminal)serier som NCIS, Person of Interest, Arrow osv. I år såg vi också de hypade serierna Breaking Bad och Orange is the new black. Helt ok.

Bästa boken du läste i år? Har nog aldrig läst så lite (vuxen)böcker som i år tyvärr. Bästa bokserien är ändå böckerna om Damernas Detektivbyrå av Alexander McCall Smith. Bland barnböckerna har vi för många favoriter för att välja en enda.

Största musikaliska upptäckten? Jag lyssnar helst inte på musik. Är väldigt känslig för ljud och ståhej och föredrar att ha det lugnt omkring mig när det är möjligt. Om jag har på musik är det alltid på väldigt låg volym och nästan alltid mina gamla favoriter inom country. Något jag lyssnat på under julen är Pentatonix stämningsfulla julmusik där musiken skapas endast med deras röster, inga instrument.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var gladare tror jag! Trots hälsobesvär, en del oro och bekymmer och den vanliga vardagsstressen så känns det i alla fall i efterhand som att 2014 var ett helt okej år. För mig tror jag också att en sån värdslig sak som att jag kom ihåg att ta mina D-vitamin och multivitamintillskott gjorde en stor skillnad - hela familjen höll sig friskare jämfört med fjolåret, min atopiska hy har hållit sig frisk och jag har inte ännu känt av den vinterdepression som brukar koppla grepp om mig vid den här ljusfattiga tiden.

Något du önskade dig och fick? En äkta make ♥. Ett nytt roligt och intressant jobb.

Något du önskade dig och inte fick? Fler resor och upplevelser med familjen. En dos sol i oktober/november. En helt frisk och stark kropp.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Oj, jag minns inte riktigt...och då fyllde jag ändå 30 år! Men det var helgen efter vårt bröllop så vi hade inte direkt lust att fira så mycket. Jag tror att jag och maken åt på restaurang...?

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Fler resor. Mindre hälsobekymmer. Ett barn som inte var så himla mycket treåring.

Lärde du dig något nytt? Ja massor! Jag lär mig nya saker så gott som varje vecka och älskar det!

Vem saknade du? Mina vänner som bor för långt borta. Saknar dem och deras familjer så ofta, men hör av mig för sällan och träffar dem ännu mera sällan...

De bästa nya människorna du träffade? Alla mina nya kollegor.

Vad hoppas du på inför 2015?

Det är inte ett nyårslöfte utan ett mål att sträva mot, men jag vill ta hand om mig bättre. Vara snäll mot kropp och själ. Äta saker min kropp mår bra av och låta bli de som får mig att må dåligt. Fokusera på de små sakerna jag faktiskt gör och låta bli de där stora omvälvande livsstilsförändringarna som jag ändå inte orkar med. Försöka oroa mig mindre och acceptera mer.

Försöka hitta någon ny träningsform som kunde vara acceptabel, även om jag insett att jag nog aldrig får uppleva det där lyckoruset folk pratar om efter träning. Rör jag bara på mig på något sätt, vilket som helst, varje vecka så känner jag mig nöjd.

Jobbmässigt hoppas jag bara få fortsätta med det jag gör just nu och att nya spännande projekt dyker upp längs vägen! Jag hoppas också att alla satsningar bär sig ekonomiskt och att andra uppskattar det jobb som jag gör. 

För Dalbo Must har vi så många spännande planer inför det kommande året! Vi ska bli bättre, snabbare och större! Betjäna fler människor. Plantera fler äppelträd. En ny maskinpark är redan inhandlad men vi har redan växt ur det lilla utrymmet som vi inredde för två år sedan för att "pröva på", och nu står en ny hall högst upp på önskelistan. 

Att alla i min familj får vara friska, glada och fortsätta göra sånt som gör oss lyckliga ♥.

När juldagsmorgon glimmar

En sån välsignad jul vi haft! Jag tycker det kan vara svårt att få julstämning som vuxen, men bättre förutsättningar än denna jul har jag nog aldrig haft. Snön som kom precis lagom till jul, en treåring som väntat ivrigt på besök av tomten, tillräckligt med tid för alla julförberedelser (vi är inte direkt familjen som storstädar alla skåp och torkar alla lister inför julen...) och ett julbord mer välfyllt än någonsin tidigare och med alla mina favoriträtter på plats!

Det enda som lite grumlar min glädje är tanken på allt vårt överflöd och hur gärna jag skulle dela det med någon som inte har något alls. Den lilla rösten från samvetet är nog väldigt nyttig att lyssna till i juletider, och det gläder mig oerhört att läsa om att finländarna denna jul varit mer givmilda än någonsin! Kanske är det så att när tiderna är sämre, tänker vi också mer på andra?

Hoppas att alla (och speciellt barnen) haft en fin julhelg tillsammans och känner sig utvilade och redo för ett nytt år!