Snor, sjukdomar och vårens slut

Här är det sjukstuga. Denna vecka, som visserligen är kortare också pga. första maj som är en ledig dag, har jag varit på kontoret två halva dagar. Måste vara någon sorts nytt bottenrekord.

  

Nu tycker jag det får räcka med feber, snor, hosta och sängliggande för hela vår familj, för idag är det Vappen, imorgon är det första maj och då är det sommar för det har Alleria bestämt!

Och så har hon ritat sin pappa på promenad i skogen, väldigt porträttlikt med skägg och allt måste jag säga, haha!

Fyra väggar och ett tak mindre

Det går ganska fort att riva ner. Misstänker det tar betydligt längre tid att bygga upp något nytt...

 

Pang bom bara på en söndagseftermiddag.

Valdagen 2015

Veckan som var gick i ovanligt rask takt, säkert känns det så bara för att jag har en deadline på en rapport som ska vara skriven före månadens slut, och dagarna bara rasslar förbi utan att jag får särskilt mycket gjort alls.

På vår lediga dag traskade Alleria och jag genom den fortfarande vattendränkta skogen och fiskade i alla lerpölar vi hittade.

Det strålande vädret borde göra mig på gott humör - som jag har längtat efter värmande sol - men just nu känner jag mig ganska trött och initiativlös. Antagligen är det den berömda vårtröttheten som slår till efter en solfattig vinter.

Vi har tittat på granntomtens nybyggen.

Och spanat in vårens första yrvakna groda. Lite kall och stel var den allt.

Vi har firat morfars födelsedag med kort och ballonger.

Och självklart har vi utnyttjat vår rättighet att rösta i riksdagsvalet. Om resultatet finns väl inte mycket annat att säga än att det var ganska väntat. Finlandssvenskarna brukar ju ibland bli anklagade för att vi lever i vår lilla bubbla där SFP är det stora partiet som alla förväntar sig underverk av. Partiet som nationellt sett är ett av de minsta och oftast får kompromissa ganska friskt för att ens rymmas med i regeringssamarbetet.

Men ibland känns det faktiskt bättre att få leva i den lilla men toleranta och vidsynta bubblan, istället för att alltid behöva konfronteras med all ilska där utanför, all främlingsfientlighet och igen få stå till svars för vårt arv och vårt språk som vi tydligen tvingar på majoritetsbefolkningen. 

Det gör mig bedrövad att nationalismen alltid, i alla länder, sticker upp sitt fula tryne i tider av kris. Då när vi mer än någonsin borde inse att vi lever i en global värld och att folk naturligtvis alltid söker en bättre framtid för sig själva och sina barn. Även om det innebär att lämna sitt fosterland och riskera att dö på vägen. De nationalistivrare som vill sluta Finlands gränser och rensa ut allt som inte är finskt och fosterländskt kunde gärna komma ihåg att för bara en generation sedan var det VI som emigrerade till andra länder på jakt efter en bättre framtid. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. 

Byggverkstad: förrådsvägg

Tur är det ju att min skruttiga rygg inte hindrar andra från att bygga vidare!

 

Här har maken och min pappa blivit klara med förrådsväggen / materialförrådet och allt löst virke har flyttats hit från rivningshuset. För så är det ju - när ett hus ska tömmas, ska allt löst in i något annat hus. Och de andra husen är också fulla...så då måste vi ju röja i dem först...

 

 

Allt material till detta bygge är återanvänt på ett eller annat sätt. Stockarna satt tidigare i ett gammalt hus och brädorna har sågats av gårdens egna fällda granar. Sånt gillar vi!

 

 

Bakom väggen ska det bli vinterförvaring för känsliga växter, i något skede. När det finns tid över.

Ryggont, träning och återhämtning...

Min rygg bara fortsätter att krångla och det känns inte speciellt roligt att jag nu haft tre ryggskott på ganska kort tid. Kände mest för att gråta när smärtan slog till igen, trots att jag försökt vara försiktig(are) och tänka på hur jag lyfter.

 

Mest grubblar jag nu över hur det ska gå att till hösten igen jobba i musteriet och lyfta tunga hinkar fulla med äpplen, om jag inte hinner få fason på min rygg tills dess? Tyvärr är det ju så att ryggrehabilitering tar lång tid, det går inte att komma ifrån, hur gärna jag än önskar en "quick fix"!

 

Några besök till naprapat och fysioterapeut resulterade i alla fall i ett anpassat träningsprogram som jag nu försöker följa så slaviskt jag kan. Uthållighet är inte direkt min starka sida, men det är verkligen inte kul att ha ont heller och få förklara för sin treåring varför mamma inte kan lyfta henne just nu. Måste ha sett underligt ut för andra när jag stel som en pinne stapplade runt på familjegymnastiken i måndags...

 

Nu blir det nog att ta tag i beställningen av det där höj- och sänkbara skrivbordet jag funderade på tidigare, och dessutom överväger jag att testa ett till utseendet ganska lustigt träningsredskap, som tydligen ska vara mycket effektivt mot just ryggskott och onda ryggar i största allmänhet - flexibak heter det. Om någon mot förmodan råkar ha personlig erfarenhet av detta får ni jättegärna berätta åt mig vad ni tyckte!

 

Att riva och bygga nytt

Årets lilla (stora) projekt då.

 

Vi ska bygga nytt hos mina föräldrar, dels för att de verkligen behöver ett nytt garage då de gamla uthusen börjar ha tjänat färdigt - och dels för att vårt musteri Dalbo Must på hela två säsonger växte ur sina gamla lokaler. Vi behöver helt enkelt mera plats för våra nya mustmaskiner, och för att vara lite effektiva bygger vi ett enda stort hus med både garage och musteri i samma byggnad.

 

 

Men före något kan byggas, måste något annat rivas ner. Så här lerigt och fint såg det ut på gården i helgen, när den ena halvan av uthuset redan är riven och den andra halvan (äntligen) börjar vara tömd. Garaget till höger ska också rivas så småningom.

 

 

Även om huset är i dåligt skick (bl.a. föll taket in en vinter med mycket snö) och vi har pratat om att riva det i många år redan, så känns det lite sorgligt nu när rivningen är ett faktum. Jag passade på att ta några foton innan det blir för sent.

 

 

Under plåttaket syns ännu det gamla pärttaket med sina fina, hyvlade spån.

 

 

Mot söderväggen stod tillbyggnaden som nu är riven. Den delen som står kvar är ena halvan av ett fähus (den andra halvan revs redan för många år sedan) och grunden till huset är ganska gammal - pappa uppskattar att det kunde ha byggts runt tidigt 1900-tal av hans fastrar som bodde på gården.

 

 

Det (med dagens mått) pyttelilla fähuset har som mest huserat 5 kor (oftast färre än så) och några får och med det försörjt en hel familj. Jag står gärna en stund och reflekterar över all historia som ryms i dessa gamla väggar. 

Påskäggspyssel

Lite sent nu när påsken är slut, men jag tänker ändå visa ett roligt pyssel som Alleria och jag gjorde tillsammans. Tanken var att vi skulle färga ägg med en speciell sorts färg, men när den var slut i bokhandeln fick vi tänka om. För att mildra besvikelsen gav de snälla ägarna Alleria ett pysselset för att måla med schabloner på ägg (bilden ovan), och det var oväntat kul och lätt! Tur jag hade blåst ur många ägg för hon målade flitigt.

Men sen testade vi i alla fall det som jag hade tänkt från början, att måla med smält stearin på äggen och sen doppa dem i färg för att skapa fina mönster. Tekniken har jag lärt mig på en Martha-träff för några veckor sedan. Alleria var förvånansvärt skicklig att skapa fina mönster på äggen med hjälp av en spik och en knappnål fäst i en penna. För att färga äggen använde vi karamellfärg, men konstaterade att den gula färgen höll ganska dåligt. Det blev mest olika blå nyanser, men det blev fint så också!

Senare smälte jag bort allt stearinet från äggen och polerade dem så de blev blanka och fina. Ett enkelt och roligt pyssel för lite äldre barn (pga det heta stearinet passar det inte för småttingar), det ska vi absolut göra igen men då hoppas jag ha fått tag på de riktiga färgerna så vi får lite mera variation i färgskalan!

Små och lite större häxor

Vilken skön påskledighet det blev ändå! Vi har väl mest jobbat på som vanligt, vaxat bilar, städat bostäder, släpat skräp, bränt upp skräp, rivit uthus...ja, allt sånt man gör när man är ledig ;)

Årets påskbrasa blev kanske den bästa någonsin, vi hade valt den perfekta platsen som var solig och helt vindstilla, och påskbrasan brann jämt och fint ihop till en liten rykande hög.

Alleria var påskhäxa förstås. Hon har jobbat med sina påskbrev a la Kronobymodell (dvs. en hel A4-teckning som sen viks ihop till ett brev) i flera veckor och fick till sist ihop hela 11 st. Efter att ha sparat två till mor- och farföräldrar blev det nio brev kvar att dela ut till grannarna. 

Ganska lagom många för en som är liten, godis fick hon så det räcker och blir över ändå!

Så här fin var samma lilla häxa år 2013.

Och år 2012, den sötaste lilla häxa jag någonsin sett!

En magisk värld

Vi hade några ärenden i stan och tittade sen som vanligt in på bibban. Efter att ha valt ut några böcker att ta med hem, parkerade Alleria sig bekvämt i en länstol och "läste" vuxenböcker med stort intresse. Oj vilken magisk värld de tättskrivna sidorna fulla av krumelurer måste förmedla till henne! Hon längtar så hett efter att kunna läsa och se med egna ögon vad som är skrivet och inte vara beroende av någon som vill, orkar och har tid att läsa högt.

 

 

Efter en stunds bläddrande sa hon till mig "när jag blir stor mamma, då ska jag läsa hela bibban! Alla böckerna!" Det ger mig nästan rysningar att höra henne uttala exakt samma ord som jag själv sade som liten. Det var mitt stora livsmål; att en dag ha läst precis allt i biblioteket. Slukat varenda bok. En livstids sysselsättning.

 

 

Faktum är att jag var en god bit på väg också, jag började systematiskt plöja hyllmeter efter hyllmeter och hade kommit en bra bit, när jag insåg att biblioteket köper in nya böcker hela tiden och ställer dem bland de böcker jag redan läst! Då kom jag av mig en aning.

 

Men intressen som går i arv alltså. Så fint ändå.