Vanligtvis så älskar jag den tidiga hösten, för alla de fina höstfärgerna som smyckar vår gränd. Sen älskar jag inte fullt så mycket den sena hösten med alla fallna, kladdiga löv som ska räfsas bort under det att höststormarna viner runt öronen och regnet piskar mig i ögonen. Nåja.
Har i vanlig ordning läst en hoper bloggar som postat fina höstbilder och beskrivit de vackra höstlöven, alla färgerna och den krispiga luften. Jag måste ha missat något, bor vi i samma land ens? Jag har inte hittat ett endaste litet illrött höstlöv i år, och gränden som verkligen brukar lysa emot oss när vi åker iväg på mornarna har varit grådaskig och trist precis hela hösten. Först var löven ännu gröna och sen föll de bara av? Har aldrig sett något liknande (eller jo det har jag säkert men minnet är kort).
Titta bara vilken deprimerande syn. Det är bara grannens häck som gjort ett litet färgglatt försök.
År 2013 däremot, då var det minsann höstglöd vid Hjortronbo! Jag har så många vackra bilder från den hösten. Titta bara på bilden nedan, från exakt samma ställe.
Så vackert. Och så liten hon var, min skrutta!
Nåja, nu säger vi adjöss till denna korta höst och börjar på allvar vänta på vinter, snö och is, jul och ljus och pepparkaksbak och adventstider... November, den slaskiga och mörkaste månaden av alla har alltid varit en månad av längtan efter något annat. En transportsträcka till jul.