Eller den n'te delen i vår trädgårdsföljetong. Efter att högra halvan iordningställts så kunde vi ju helt enkelt inte fortsätta titta ut över den andra fula och risiga halvan av trädgården! Häckplantorna av Måbär (Ribes alpinum) passade vi på att inhandla redan vid vårt besök vid Blomqvists plantskola, och de stackarna har fått stå flera veckor i sina krukor nu. Hög tid att få ner dem i jorden med andra ord.
Vi började med att riva upp den risiga spireabusken på gränsen till grannen. Busken var tidigare stor som ett mindre träd, men trots flitig beskärning blev den helt enkelt inte snygg mera, så den fick åka. Vi kastar förresten inga växter alls - allt det vi inte vill ha får ett nytt liv bakom bolagets förrådsbyggnad, där gräver vi ner allt i skogsbrynet och konstigt nog så verkar alla gamla buskar trivas och växa riktigt bra där!
Som synes finns det också en enorm halvt underjordisk sten i rabatten och den stannar förstås där den är. Vår lilla uppstammade syren är lika gammal som huset, ca 30 år, men har inte blivit större än så här...det visar ju att varken läget eller jorden är den allra bästa.
.JPG)
Det blev ett budgetalternativ igen men ganska snyggt ändå tycker jag. Träbitar på rulle, svartbetsade. Gick väl åt en 9-10 meter tror jag. Vi grävde ett långt dike längsmed tomtgränsen, skalade bort all gräsmatta och såg till att runda spaljén längst bort för att få en "ingång" till trädgården.
Snyggt avslut med snurren där!! :D måste ju på något sätt vara trevligt med en liten gård som inte tar evigheter att färdigställa (sådär så att det iallafall SER färdigt ut), och utan att behöva spendera en förmögenhet. :) det vore trevligt att titta in någon gång.
SvaraRaderaSnurren fick inte vara kvar tyvärr, det blev inramning av häck för hela slanten :) Är inte riktigt klart på bilderna här.
RaderaVisst är det trevligt på sitt sätt med en (pytte)liten gård där man faktiskt hinner med, brukar mamma säga som har 5000 m2 att rensa ogräs på... Även om pyttegården utrymmesmässigt förstås har sina begränsningar. Att spendera en förmögenhet ja...det lovar jag att man tyvärr lyckas med ändå. Humhum. Du får hemskt gärna komma förbi och titta, närsomhelst!