Här bor tystnaden

Jag har helt tappat räkningen på dagarna. Det är bara helg och lediga dagar om varandra, snart börjar jag tro att vi ska fortsätta så här resten av vintern. Rätt skönt ändå, men alla vanliga rutiner har förstås åkt ut genom fönstret. Vi äter frukost vid lunch och tvååringen lägger sig vid midnatt, alldeles för uppspelt för att sova förstås.

Tänk att jag inte haft tid att sitta vid datorn på en hel vecka! Jag är mera upptagen när jag är ledig än när jag jobbar... Först var det bara skönt, men nu börjar nog rastlösheten smyga sig på. Fingrarna som vill knapra på tangentbordet, alla blogglistor som lämnar olästa, nyheter som sker utan att jag har koll på dem! Dessutom glömde jag kameran hos mina föräldrar under ett av mellandagarna, så jag har inte ens kunnat pyssla med julens bilder. Tänk vilken stor del av mitt liv som ändå levs i elektronisk form, jag vet inte riktigt om jag tycker det är fascinerande att våra liv är så väldokumenterade eller om man egentligen borde förfasas över detta faktum. 

Nå vad har då hänt på en vecka? Vi har firat jul förstås, hemma hos oss, hemma hos fammo och faffa och hemma hos mommo och moffa. Vi har fått ohemult mycket julklappar, så mycket att jag blir alldeles matt när jag tänker på alla pengar som spenderats och alla saker vi nu ska få plats med. Barnet, som är den enda i båda släkterna under tio år, har förstås fått ett helt berg av presenter. Väldigt fina saker javisst, och faktiskt visar hon sig mycket tacksam för allt hon får och njuter av varenda present, det tycker jag är fint! Men visst hade hon varit lika nöjd med hälften så många saker, det vet jag ju. 

All konsumtion skaver lite illa i mig. Jag borde väl, nationalekonom som jag är, bekänna mig till kapitalismens troslära där mera konsumtion är nyckeln till ökad BNP och därigenom ökad välfärd för oss alla men jag vet inte riktigt om jag tror på det mera. Gör shoppingen på mellandagsrean oss faktiskt lyckligare? Å andra sidan känner jag mig bara otacksam som klagar på vårt välstånd som gör konsumtionen möjlig, och dessutom bidrar jag ju i högsta grad till den själv. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. 

Konsumtionstemat känns extra påtagligt nu när perioden för min och Allerias ledighet närmar sig. Att byta en heltidslön mot ett vårdbidrag på ca 340 euro i månaden kommer ju att kännas, även om det inte alls går någon nöd på oss. Jag undrar bara om jag ännu kan återgå till studentlivets sparsamhet utan problem? Inte för att jag måste konsumera för sakerna i sig, men för att det är ett utmärkt tidsfördriv! Jag är rädd att jag inte är tillräckligt fantasifull för att fylla tiden med mera meningsfull sysselsättning. Det kan nog bli en intressant utmaning detta. 

På samma (eller liknande) tema tycker jag också man kan läsa Malins (engulapelsin.blogspot.fi) tänkvärda inlägg om Cupcakemorsor och Karriärkvinnor. Här finns många spännande tankar man borde vidareutveckla, åtminstone för sig själv.

Det kan tänkas att det kommer lite bilder från vår jul när jag väl fått min kamera tillbaka. Kanske.