Hm. Jag trodde det skulle bli en enkel rubrik; jag blir ju så lätt irriterad på precis allting! Smulor på arbetsbänken. "Välmenande" kommentarer och goda råd. Det eviga, alltid närvarande plockande av småsaker som är på fel plats. Katten som gnäller för att han vantrivs när det är kallt. Smutsig disk som inte plockas ner i diskmaskinen.
Men inget av det där känns tillräckligt stort och jobbigt för att förtjäna ett helt eget inlägg. Ingen av dessa saker höjer mitt blodtryck nämnvärt mycket, de förtjänar mest en stor suck och ett lakoniskt konstaterande att så här är vardagen i vår familj.
Så slog det mig plötsligt, det är ju egentligen helt självklart vilket som är det i särklass största irritationsmomentet i vardagen, en såndär sak som verkligen kan få mig att koka inombords och vara på dåligt humör resten av kvällen!
När sambon inte kommer hem från jobbet i tid!
Så otroligt, vansinnigt frustrerande att stå och vänta och vänta och räkna minuterna och kommer han aldrig?! Blandat med en lagom stor dos oro för att någonting ska ha hänt på vägen. Det gör mig galen när jag väntat på att han ska komma hem från kl. 17, och han sen ramlar in genom dörren, fullständigt ovetande och oberörd, vid 18-tiden. "Varför är du så sur? jag kom iväg så sent i morse så jag stannade lite längre på jobbet bara". Jaha men RING mig då för sjutton så jag slipper stå här och vänta och oroas och svära över kvällsmaten! Eller ännu bättre, kom dig iväg i tid på morgonen och kom hem kl. 17 som alla andra människor gör!
Åh, det var skönt att få den ilskan ur systemet. Tills nästa gång (antagligen i kväll då med andra ord...).
Haha!! Ja jag kan inte annat än skratta, för här är det precis samma sak ;) Men då är det inte för kvällsmaten, utan för att jag inte orken räcker till mycket längre än till 17 ;)
SvaraRaderaHaha, ja det var nog ännu värre när jag var ensam hemma med en baby! Får se hur det känns under våren när jag och A ska vara hemma igen.
Radera