Sidor

30 maj 2014

Glutenfria kanelbullar

Dags för ännu ett försök att baka glutenfritt, jag vägrar att ge mig trots att det är så mycket svårare än jag föreställt mig! Denna gång satsade vi på kanelbullar (tycker nästan mest synd om Alleria för att hon inte får äta mormors goda bullar och jag vill så gärna hitta ett fungerande alternativ) och beväpnade med vårt hemliga vapen - vetefri mjölmix inhandlad i Sverige - så satte vi igång!
 
 
Lailas gula mjölmix verkar vara helt omöjlig att hitta i Finland, det gäller förresten alla helt vetefria mixer...

 
Och resultatet? Klart godkänt! Degen var visserligen rätt kladdig och svårare att handskas med än vanlig vetedeg, men vi lyckades baka ut den till plattor och få på fyllningen utan större problem. Och de jäste fint också!


En lycklig tjej som får äta bullar för första gången på länge :)


Som allt annat glutenfritt (i alla fall det jag bakar...) blir bullarna fort torra, så det är säkert bäst att hålla dem i frysen och bara ta fram de som ska ätas. Nästa gång ska jag också experimentera lite med fyllningen för att försöka få dem saftigare. Kanske kunde jag testa t.ex. hemlagad äppelsylt!

27 maj 2014

On a happier note...

...så har jag fått ett mejl om att min brudklänning nu postats i Kina och är på väg hit norrut med expressfart (nåja)! Hjälp!


26 maj 2014

Hej Europa!

Jahapp. Läser man rikssvenska medier råder rena undergångsstämningen efter Sverigedemokraternas framgång i EU-valet. Det känns som att Sverige och svenskarna, som brukar lyfta fram sig själva som toleranta och öppna, har fått rejäl skrämselhicka över den högerkonservativa och främlingsfientliga våg som sveper över Europa. Kanske är vi finländare mera beredda på det som händer, vårt eget invandrar- och EU-kritiska parti Sannfinländarna har ju redan länge funnits med i dagspolitiken. Men visst är det ganska skrämmande att se hur Europas partikartor ritas om - 25 % av fransmännens röster gick till ett parti vars grundare ser den dödliga sjukdomen Ebola som en tänkbar "lösning" på invandringen? Hur tänkte ni riktigt där Frankrike?
http://www.europaparlamentet.se/stockholm/resource/static/images/bestall/eu-omslag-2013.jpg
Bra grejor:
- SFP behöll sitt mandat i Europaparlamentet. Heja Nils Torvalds som verkligen gjort ett bra jobb hittills!
- Österbotten fick in en representant för regionen (Miapetra Kumpula-Natri) och flera andra finlandssvenskar gjorde också ett mycket bra val!
- Sannfinländarnas hätska utspel mot finlandssvenskar väckte bestörtning och fick snarare fler människor att rösta på SFP :) 
- Trots att de EU-kritiska och främlingsfientliga partierna fick fler mandat i valet, så röstade de allra flesta inte på ett sånt parti. Det kan vara bra att komma ihåg.

Mindre bra: 
- Valdeltagandet i Finland är bara 41 %. I många andra europeiska länder ännu lägre än så (botten var väl Slovakien med ynka 13 %). Hur ska demokratin kunna behålla sin legitimitet när inte ens hälften av människorna bryr sig om att använda sin rösträtt? Hur kan man vara så dum att man inbillar sig att EU-politiken inte berör oss alla och vår vardag. Hoppas att ni förstår att ni också förlorat all rätt att klaga på politiken som förs.
- Jussi Halla-Aho. Otroligt skrämmande att den mest främlingsfientliga politikern i Sannfinländarnas led fick över 80 000 röster. Han uppmuntrar till och har dömts för hets mot folkgrupp, han avskyr finlandssvenskar och det mest skrämmande av allt - hans otäcka åsikter till trots så är han faktiskt välutbildad, inte någon pellejöns som Hakkarainen. Mycket obehagligt att så många människor röstade på honom.
- Rasismen, främlingshatet och högerextremismen som verkligen fått fotfäste i Europa nu. Andra världskriget och dess hemskheter var faktiskt inte så länge sen, veteranerna lever ännu...har folk redan glömt?

Undrar hur EU's framtid ser ut om de EU-kritiska partierna fortsätter att vinna platser i parlamentet. EU som till och med tog emot Nobels fredspris år 2012 för att ha främjat fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Kommer vi att leva upp till det även i framtiden?

25 maj 2014

Hemma igen

Här är man borta två dagar och så hinner ogräset växa en över huvudet! De senaste dagarnas blandning av högsommarvärme och regnväder har verkligen satt fart på rabatterna, men det är ju bara roligt när man har en sån liten trädgård som vi har. 

Jag har varit två dagar i Göteborg på ett jobbevent, och där var det varmt kan jag ju bara säga...jag smet ut en stund på eftermiddagen för att hinna träffa min moster som bor i staden, och höll verkligen på att smälta bort klädd i hellånga, tighta jeans...29 grader i skuggan hörde jag att någon sa! Men, det var två riktigt roliga och intressanta dagar, även om jag var rätt trött på torsdagen - steg upp kl. 03 finsk tid, "minglade" hela dagen och lade mig på torsdagskvällen vid 23 svensk tid. Kan bara konstatera att svenskarna slår oss finländare med hästlängder när det gäller social kompetens - all servicepersonal har ständigt ett leende på läpparna och är nästan skrämmande villiga att hjälpa till, och jag imponeras verkligen av hur lätt svenskarna bara glider fram till nya människor och inleder en konversation - jag har lätt att ta kontakt och prata med andra men jag är ju ändå en reserverad finländare och föredrar att hålla ett visst avstånd ;) Känner mig helt matt efter de senaste dagarnas intensiva umgänge!

Barium Business Live @ Gothia Towers.

Gothia Towers (i bakgrunden på fotot) ligger precis intill Liseberg, vi tog en promenad på området och kollade in de nya attraktionerna samt planerade vilka vi kunde åka med Alleria om vi kommer tillbaka till Göteborg om ett år eller två... Det var en del folk i farten denna varma majtorsdag!

Strax intill ligger också Universeum med den stora dinosaurieutställningen. Dit hade jag gärna gått själv om vi haft lite mera tid.
  

21 maj 2014

Barnarbete pågår

Det är bara 17 ynka kubikmeter jord, kom igen nu Alleria så vi bli klara innan kvällen!


Sommarens stora och små projekt...

Vi har en hel del på projektlistan i år också, precis som det ska vara! Mest finns kanske att göra hos mina föräldrar och med vårt företag, men ett mycket behövligt litet projekt här hemma hos oss har vi också dragit igång nu - projekt "fixa den fula framsidan"! Tja, ni ser ju själva...


Här har vi redan hunnit gräva upp en risig buske som stod i hörnet. Tanken är att återanvända lite plattor till en enkel stensättning, och så fixa någon sorts vindskydd till hörnet (det är ett nordostligt hörn, så här kan det blåsa kallt...) och så plantera något snyggt där. Jaja, planerna är inte så specifika än men det löser sig nog! Om någon har bra förslag på en härdig och tålig ganska hög perenn, som gärna ser snygg ut också vintertid alternativt växer upp väldigt snabbt på våren, så får ni gärna meddela mig!

Sambon skruvade också ihop en liten låda av överblivna, obehandlade brädor åt mig ♥ 
Där får Marockansk mynta och kanelbasilika bo i sommar. Bredvid står en kruka med Afrikas blå lilja.

Den första riktiga sommardagen

Jag tror minsann vi var ute hela dagen. Så skönt!


Alleria gick igenom minst fem ombyten under dagen, för vem har hjärta att neka henne när det är så roligt att klotta med sand och vatten och man kan springa barfota precis hela dagen :)


"Geggamoja kittlar så lustigt mellan tårna", meddelar Alleria till den som ännu inte testat!
 

20 maj 2014

Knallrosa sommar

Igår firade jag den första riktiga sommardagen med ett riktigt somrigt nagellack, Mavala Graphic. Jag är inget stort fan av rosa men detta var riktigt fint ändå, och lika lättjobbat som alla Mavala-lack jag har. Pluspoäng för att flaskan är liten, så slipper man att halva torkar innan det hunnit användas :)

 

Söndagens plantloppis

I söndags ordnades för första gången plantloppis vid Socklot Bönehus och förstås vill jag vara på plats alltid när det ordnas något i byn :) Det var visst många andra som också var intresserade, de första köade redan en kvart innan insläpp. Kul! Hoppas det blir en fortsättning nästa år. 


Fantastiskt fint väder hade vi också, nästan så plantorna började sloka innan vi hann bära hem dem. Dagens inköp blev en temynta och Mariaklockor (på bilden nedan) och så en kruka med scilla och gula strandliljor, som jag redan hunnit gräva ner i rabatterna.


Innan jag åkte hem passade jag på att gräva upp en tuva randgräs hos mina föräldrar, förhoppningen är att den ska växa till sig och bilda lite insynsskydd mot grannen. Kanske ska jag skaffa en glansmiskanthus att hålla den sällskap!


Alleria var själaglad över den första riktiga sommardagen och var knappt inomhus på hela dagen. Barfota är det som gäller nu, skor vägrar hon (om hon inte ska cykla, då får de vara på) och aldrig att hon skulle erkänna att hon fryser om fötterna eller att småstenarna sticks i fotsulorna :)   

19 maj 2014

Nära Nordpolen

Visade Alleria var vi bor, och tänkte att det är minsann inte konstigt att folk tror det går isbjörnar på gatorna här... Vi delar för sjutton breddgrad med Island, Grönland, Hudson Bay i Kanada och norra Sibirien! Att det ens går att bo här är faktiskt ganska otroligt (tack tack Golfströmmen!). 


Jordgloben är ett loppisfynd, jag tänkte den kunde få bli början på en liten samling, om jag hittar fler som jag gillar. Att den är lite föråldrad gör inte så mycket, ländernas gränser flyttar ju ändå hit och dit i takt med Rysslands nyaste erövringar så...

16 maj 2014

Se upp i backen

...för numera går det undan när fröken susar fram! Lätt bästa inköpet vi gjort hittills, fina lilla Puky-cykeln!


Igår kväll gjorde hela familjen en tur på cykel till andra sidan stan, Alleria cyklade själv en del av vägen och när hon blev trött eller vägen var för jobbig med uppförsbackar och löst grus, så fick hon sitta i cykelsitsen medan pappan enkelt tog Pukyn på sin cykel! Så smidigt!


15 maj 2014

No 'Poo för håret - hennafärg efter en månad

Jag tänkte visa hur mitt hår ser ut idag, ungefär en månad efter att jag färgade det sist, för att visa hur färgen ändrar med tiden. Det är inte helt lätt att få rättvisande bilder, eftersom färgen varierar mellan ljust orange-brunt till kopparrött beroende på ljuset, men nu har jag fotat alla bilderna i köket med naturligt dagsljus för att få en okej jämförelse. 

Strax efter färgning, övre i naturligt dagsljus, undre med blixt.



Här har det gått en månad, och håret är lite smutsigt. 


Dagen efteråt, strax efter tvätt (med rasullera, bikarbonat och lite balsam). Det märks verkligen att hår ändå växer ganska fort, redan ser man utväxten i botten...


Följande dag, nu har jag kammat mig också ;) Tycker håret denna gång blev betydligt ljusare och mera orange än vanligt, men så hade jag inte tid att låta färgen oxidera ordentligt innan applicering heller, och det syns direkt på resultatet. Vanligen får jag en mera brunröd färg som jag också trivs bättre med. Nästa gång ska jag låta färgen stå minst 8 timmar eller mer (gärna över natten).




14 maj 2014

Vårutflykt till Tavast Bondgård

Idag var det dags för avslutning med församlingens föräldra-barngrupp, och det betyder förstås utflyktsdags! I år åkte vi bara en liten bit, till Tavast Bondgård i Socklot. Vi hade förstås kunnat ta bilen, men nog är det ju så att själva bussresan är nästan det mest spännande med hela utflykten...


Alleria blev lite förskräckt när hon såg den enorma mängden barn som vällde ur buss och bilar, och det var nog nästan så jag också blev lite matt av kakafonin med upphetsade barn som sprang överallt, gråtande bebisar, skällande hundar och en och annan häst mitt i smeten. Men Annika och Gunilla som sköter om gården styrde upp det hela så fint och vallade hela barnskocken på en guidad rundtur bland djuren. 

En liten mus bodde också i kaninburen och drog sig inte för att kila fram och knapra på brödet fast vi alla tittade på den :)

 

Vi såg också minigrisar, marsvin, hästar i alla storlekar, får och getter med sina lamm, hundar och valpar...



 ...men bäst av allt var nog ändå den kelsjuka kissekatten, tyckte Alleria :)


När barnen fick mata fåren blev det sån kalabalik att jag var rädd att de små lammen skulle bli nedtrampade. Alleria höll för öronen, bräkandet var ganska öronbedövande faktiskt! 

En liten ponny gick tålmodigt runt med alla småttingar som ville rida, Alleria också (fast det var nog mest ren och skär skräck blandad med en pyttesmula förtjusning från hennes sida). Sen åt vi smörgåsar och drack trip och så var förmiddagen slut och det var alldeles lagom att åka hem igen!

Himla kul ändå och Gunilla hälsade alla varmt välkomna tillbaka, närsomhelst :) Tror vi ska ta henne på orden och åka tillbaka någon dag. Vore kul att få hälsa på alla djuren igen under lite lugnare former.

Jag har väntat så länge nu

Det känns som att våren kom igång så fort och bra i år och sen så...stannade den bara av? Jag har väntat en halv evighet nu tycker jag, och ännu har björken inga mössöron och gräsmattan är inte grön ens (fast regnet som kom gjorde nog sitt till för att ändra på det!). 


Den gamla svartvinbärsbusken och jag väntar så ivrigt på lite värme i luften!


Lungörten jag flyttade hit ifjol har i alla fall tagit sig bra och vågat skicka ut små rosa blommor. Lustigt att den är mycket tidigare än vårblomman vitsippa som står alldeles intill...

  
Rabarbern har hittills växt under en svart plastkruka och den extra värmen verkar ha gjort den gott :) De späda stjälkarna är nästan självlysande i kvällssolen! Rabarber ska ju vara extra god när man driver den på detta sätt (så bildas mindre av den starka oxalsyran), jag tror minsann jag ska plocka några stjälkar och göra soppa ikväll - eller kanske paj? Mums!

13 maj 2014

I mammahjärtat

Efter magsjukan har Alleria inte riktigt haft någon aptit på flera dagar, och det är inte många matbitar som kommit sig ner i hennes mage. Oftast har hon vid måltiderna smakat lite, gnagt på en gurka och sen förklarat sig mätt. Men nu verkar reserverna vara slut; riktigt tidigt i morse grät hon stora tårar och upprepade om och om igen "mamma, ja e så hungli. Så hungli mamma". Hon fick ett glas mjölk att dricka och det verkade lugna magen för sen sov hon gott vidare. 

Men jag låg vaken en stund och filosoferade över det faktum att det är självklart för mig att mitt barn får mat alltid när hon ber om det. Men hur är det för alla de tusentals föräldrar vars barn gråter av hunger varje natt, och det finns inget att ge åt dem? Hur orkar man som mamma eller pappa höra på ett hungrigt barns gråt utan att helt gå sönder inombords?

Jag har ofta svårt att leva i nuet och uppskatta allt det fina som jag har i mitt liv, men vissa dagar känner jag mig verkligen tacksammare än vanligt. Tacksam för det land jag bor i, tacksam för min familj och tacksam för att jag har lyxen att kunna ta vissa saker för givna. 

8 maj 2014

Vem har tagit makten, egentligen?

När jag nu är inne på barn, uppfostran och bemötande så passar jag på att länka till ett mycket läsvärt inlägg i en mycket läsvärd blogg: Petra Krantz Lindgren: "Men allvarligt talat David Eberhard och TV4, vart tog respekten vägen?!"

Extra aktuellt känns det för att han (Eberhard) nyligen besökte Nykarleby och höll en mycket välbesökt föreläsning för föräldrar, lärare och andra som jobbar med barn. Jag avstod från att delta eftersom jag verkligen inte delar hans åsikter och det passar mig inte att sitta tyst och höra på struntprat.

Vill ni ha ännu mera lästips på samma ämne rekommenderar jag varmt Lars H Gustafsson: Barnen och makten. Han är mycket kunnig inom sitt område (bl.a. barnläkare och författare som arbetat hela sitt yrkesverksamma liv med barn) och han värnar speciellt om att alltid försöka synliggöra saker ur barnets perspektiv
 
Till slut: Jag har arbetat med barn hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har mött många vilsna föräldrar, och när jag tänker på en del av dem kan jag le igenkännande åt några av Eberhards formuleringar. Men att påstå att barnen är vår tids makthavare – glöm det! Barn växer fortfarande upp på de vuxnas villkor. Och alltför många barn far illa utan att någon lyssnar på dem. - Lars H Gustafsson.

"Så fin du är!"

"Vilken söt flicka!" "Så fina blå ögon!" "Vilket vackert hår!" "Så fin tröja du har idag!"
De förtjusta utropen haglar över min lilla tjej, vart vi än går. Hon verkar för det mesta ganska oförstående, ibland slänger hon en blick på sina kläder och nickar för att visa att hon håller med innan hon springer iväg (eller gömmer sig bakom mig om hon har en blygare dag). Och jag suckar inombords och kontrar raskt med ett "ja, och så kan du ju springa så fort i dina nya skor också!" 

Jag förstår att alla människor som rutinmässigt slänger ur sig dessa kommentarer bara menar väl och vill vara snälla. Och hon ÄR ju söt min lilla tjej, med sina stora ljusblå ögon och rufsigt blonda hår. Men vad dessa personer inte tänker på är hur många gånger om dagen Alleria bemöts enbart utgående från sitt utseende. Den första kommentaren är kanske inget att bry sig om, men vad tänker hon egentligen när hon sju-åtta gånger på samma dag av sju-åtta olika personer fått höra hur söt hon är och vilka fina kläder hon har? Det ger mig en riktigt olustig känsla och även om hennes pappa och jag gör vårt bästa för att balansera upp det hela genom att berätta hur stark, snabb och modig hon är så vet jag inte om det räcker. Normerna för att en flicka framför allt ska vara söt är så otroligt starka och det ska inpräntas så sorgligt tidigt. 

Det är så tråkigt att det måste gå så långt att jag helst klär henne i "pojkiga" kläder när vi ska någonstans, d.v.s. lösa jeans (absolut inte tighta med glitter på) och tröjor med "coola" monstertryck istället för de klänningar som hon gärna skulle vilja ha (för de snurrar så fint när man dansar, tycker hon). För med "pojkiga" kläder får man aldrig några komplimanger för sina klädval. Inga halsband, inga hårspännen och de svarta och gula Goretexskorna. Vantarna och mössan är grå men jackan är rosa, vi har ingen annan så den måste duga. Solglasögonen snappar jag åt mig i sista sekunden innan vi stänger dörren. In i bilen och så iväg. 

När vi kommer fram och hejar på de andra hälsas Alleria med följande: "Hej Alleria, vilka fiiiiina solglasögon du har idag! Jättefin är du!" Fan också, solbrillorna var visst chockrosa...


Till den som har lite svårt att hitta alternativa uttryck kommer här några förslag som uttrycker en glädje över att träffa barnet, inte bara beundran för dess kläder och/eller utseende;

- Hej, vad roligt att träffa dig idag!
- Så kul att se dig igen!
- Hej, vad har du med dig idag? Vill du visa mig?
- Hejsan, vad har du gjort idag? 
- Hej, vad kul att du kom hit och hälsade på!

7 maj 2014

Lycklig maskletare

Maskletarexpeditionen till komposten gav önskat resultat. Lycklig tjej med jord i hela ansiktet och massor med "små kompisar" i hinken. Dålig mobilbild men masken ser vi ju!

Vissa dagar är bara för mycket

Jahaja, här har man legat däckad i magsjuka. Eller om det var matförgiftning, jag har mina misstankar...ingen annan i familjen har blivit sjuk än, så jag hoppas ju att det var det senare och att de klarat sig. 

Det blev sen en ganska dråplig kväll igår, tur att man ändå kan skratta åt eländet :) Jag låg helt utslagen i sovrummet efter att ha spytt, när vi plötsligt konstaterade att det kommer inget vatten ut kranarna. Efter en snabb koll med grannarna visade det sig vara likadant hemma hos dem, och sambon ringde in en felanmälan samt gav sig iväg för att försöka få tag på vatten någonstans. Naturligtvis hade vi inte en extra droppe någonstans, och med en magsjuk person i huset är det inte helt lyckat att plötsligt stå utan vatten...

Medan han var borta försökte jag ligga blickstilla för att inte behöva spy igen, då Alleria ropar på mig att hon måste kissa. I ett försök att inte slösa bort det sista vattnet i wc-tanken får jag henne att komma upp till mig och använda det andra wc't, men det sker en liten olycka och hon råkar kissa ner sina byxor och mattan. Jag hinner bara säga åt henne att ta av de våta byxorna innan jag får springa in och spy i samma wc-stol som hon nyss kissat i. Så fräscha vi kände oss och inte gick det ju att spola heller! Sambon kommer hem i samma ögonblick med en stor flaska mineralvatten, och när jag öppnar den sprutar det vatten över golvet och hela mig. Någonstans här ger vi upp och jag ringer min mamma och berättar den glada nyheten att de kommer att få ett gäng potentiellt magsjuka personer som nattgäster, vi packar in oss i bilen och evakuerar katastrofområdet!

Men tja, en natts sömn senare (och inga fler spyor, tack och lov) så känns allt genast mycket bättre. Nog är det fint att man har snälla föräldrar som bor nära när livet är lite extra besvärligt.

3 maj 2014

Nykarlebys största (och enda?) vattenfall

Vi gjorde en utflykt idag efter ett tips jag fått av en bekant - det lilla vattenfallet i skogen vid Andra Sjön ska visst vara ett populärt utflyktsmål när man har småttingar med sig. Så utrustade med en ungefärlig vägbeskrivning och en telefon med GPS (tämligen inexakt) trampade vi iväg genom skogen.


Efter en stunds planlöst vandrande hit och dit hittade vi äntligen ett dike som verkade lovande.


Och visst döljde sig ett vackert litet mossbevuxet vattendrag och ett porlande litet vattenfall bakom kröken!

Alleria var (förvånansvärt nog) helnöjd och vi tillbringade en lång stund med att undersöka vattenfallet och ta reda på varifrån vattnet kom, samt kasta vinterns sista isbitar i "forsen". Sen kalasade vi på choklad och försökte så locka med oss ungen hem igen, hon hade nog gärna stannat där hela dagen och "klottat" i det iskalla vattnet. Vi får göra ett nytt besök när det blivit lite varmare, för fy så kall vinden var även inne i skogen!