När jag nu är inne på barn, uppfostran och bemötande så passar jag på att länka till ett mycket läsvärt inlägg i en mycket läsvärd blogg: Petra Krantz Lindgren: "Men allvarligt talat David Eberhard och TV4, vart tog respekten vägen?!"
Extra aktuellt känns det för att han (Eberhard) nyligen besökte Nykarleby och höll en mycket välbesökt föreläsning för föräldrar, lärare och andra som jobbar med barn. Jag avstod från att delta eftersom jag verkligen inte delar hans åsikter och det passar mig inte att sitta tyst och höra på struntprat.
Vill ni ha ännu mera lästips på samma ämne rekommenderar jag varmt Lars H Gustafsson: Barnen och makten. Han är mycket kunnig inom sitt område (bl.a. barnläkare och författare som arbetat hela sitt yrkesverksamma liv med barn) och han värnar speciellt om att alltid försöka synliggöra saker ur barnets perspektiv.
Till slut: Jag har arbetat med barn hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har mött många vilsna föräldrar, och när jag tänker på en del av dem kan jag le igenkännande åt några av Eberhards formuleringar. Men att påstå att barnen är vår tids makthavare – glöm det! Barn växer fortfarande upp på de vuxnas villkor. Och alltför många barn far illa utan att någon lyssnar på dem. - Lars H Gustafsson.
Och igår var han i Malmö på en också mycket välbesökt föreställning med uppskattningsvis över 500 pedagoger i publiken. Min syster, lärare, var där efter att skolans ledning betalt en deltagaravgift på 500 kr för varje lärare. Några andra föredrag av ex. Gustafsson eller Juul har de aldrig varit på. Eberhard mässade i 3 timmar och inget utrymme gavs för frågor/kritik. Jag blir alldeles matt av att tänka på vilken plattform charlatanen Eberhard har och vilken skada han riskerar att tillfoga det uppväxande släktet med sina reaktionära idéer. Och många verkar inte se igenom det utan nickar instämmande med i allt han säger. Var finns det kritiska tänkandet? Varför är det så få som ställer frågan vad Eberhard för professionell kunskap om barn? Alla hans tre böcker är så fulla av dravel och populism att någon borde ta ett helhetsgrepp och visa hur hans tankevärld ser ut. Och dessutom, varför är det så många skolledningar som hakar på och väljer att låta personalen gå på hans tillställningar..? Är det för att han blivit en kändis som folk ser på TV4 titt som tätt?
SvaraRaderaTack för din kommentar, det är ganska beklämmande att läsa det du skriver :/ Jag förstår inte heller varför han blivit så populär, jag hade aldrig hört talas om människan tidigare, sen skrev han en bok och plötsligt sitter han i alla tv-soffor, ger intervjuer och håller föreläsningar? Och skolor och andra instanser betalar dyra pengar för detta? Vem har godkänt och enligt vilka kriterier bjuds just han och ingen annan in?
RaderaFörstår dock att hans budskap går hem bland folket, han säger ju det som folk gillar att höra och är dessutom tillräckligt svart-vit i sina åsikter för att kunna servera färdiga paketlösningar som kan appliceras på alla barn (individtänkande, vad är det?). Det hela påminner mig om en annan obehaglig typ som är känd för hårda tag, åsikter man inte kompromissar med och som lyckats få ut sitt budskap till en skrämmande stor skara människor trots fullständig avsaknad av utbildning och kompetens inom området; jag talar förstås om Anna Wahlgren...
Ja, i båda fallen är det författarens stora antal barn som verkar vara garanten för att det finns substans bakom idéerna...
RaderaEberhards agenda misstänker jag dock är delvis annorlunda än Wahlgrens. Gemensamt för de tre böcker han skrivit - I trygghetsnarkomanernas land, Ingen tar skit i de lättkränktas land och nu senast, Hur barnen tog makten - är att han riktar sina slag mot den svenska välfärdsstaten och några av dess landvinningar – ett tryggt arbetsliv, lika rättigheter för rik och fattig, vuxen och barn etc. Han får sin auktoritet genom sin titel och sin yrkesroll – överläkare i psykiatri – och genom dessa kan han därefter låtsas vara kompetent inom både det ena och det andra.
När ungdomsarbetslösheten är hög och antalet unga som mår psykiskt dåligt ökar vill Eberhard få oss att vända bort blicken från de strukturella orsakerna bakom detta och istället skuldbelägga individen – eller rättare sagt, individens föräldrar och den svenska staten. Att så många unga mår dåligt beror inte på att det är extremt svårt att få ett jobb och nästintill omöjligt att få en fast anställning – och genom det få lån för att kunna köpa en lägenhet och våga bilda familj – utan på att vi alla drömmer om att bli filmstjärnor och blir panikslagna när denna dröm kraschar mot verkligheten. Det är så genuint dumt och ovetenskapligt att man inte vet var man ska bli av.
Tar man en titt på hans Twitter-konto ser man också tydligt att han sympatiserar med högern i stort. Senast genom en länk till Svenska Dagbladets ledarsida där man utmålar folk som kan tänka sig att rösta på FI som "den självutnämnda moraliska överhögheten.."
Min största ilska riktar sig dock inte mot Eberhard själv – skribenter med hokus pokus-idéer har alltid funnits – utan mot alla de som till synes helt okritiskt väljer att sprida dessa idéer vidare. Varför en skolledning som annars aldrig låter sina lärare gå på den här typen av föreläsningar betalar 500 kr per lärare för att lärarkollektivet ska gå och lyssna på Eberhard kommer jag aldrig förstå. På vilket enda sätt har Eberhard gjort sig förtjänt av detta..?
Jag tycker också att det är ett större problem att hans senaste bok blir så uppmärksammad. De andra två är också rejäla bottennapp men det påverkar ingen människa direkt utan är mer en del i en större ideologisk attack med mer långsiktig verkan. När det gäller idéer om barnuppfostran är det tvärtom så att alla de föräldrar och pedagoger som lyssnar på och tar till sig Eberhards råd kan börja använda dessa (och göra skada...) redan dagen efter. När läraren som nu känner sig lite starkare i sin övertygelse kommer tillbaka till sin skola så kan hen direkt mer uttalat än tidigare kränka sina "jobbiga" elevers integritet utan att känna minsta sting av dåligt samvete. Det tar inte länge emot att "sätta hårt mot hårt" och arbetsdagen blir ju så mycket enklare när man kan vara lite mer svartvit i sitt tänk. Slippa tänka på alla de sociala omständigheterna , slippa anstränga sig för att SE barnet och människan som gör mitt (arbets-)liv så komplicerat...
Jag hoppas att det finns någon tidning, något magasin eller någon enskild journalist som vill formulera en mer övergripande kritik mot Eberhard och de idéer han försöker sprida. Som kan belysa hans tankevärld i stort och visa hur ovetenskapliga både hans metod och hans slutsatser är.
Precis det du beskriver i sista stycket är det som oroar mig. När man slipper tänka på det jobbiga barnperspektivet utan istället serveras lösningar färdiga att tillämpa, är det ju så enkelt att inte tänka, fortsätta som tidigare och inbilla sig att det är barnen det är fel på, inte ens egen inställning till dem...
Radera