Mobilbloggande

Är det möjligt att jag äntligen hittat en app som funkar för mobilbloggande? Har letat så länge men jag verkar ha den sämsta tänkbara kombinationen - en telefon med windows, en google-identitet och en blogg på plattformen blogger.

detta som jag testar nu är inte speciellt optimalt det heller men kunde kanske funka till enklare texter? så skönt det skulle vara! så ja - testing testing?

Nu är vi man och hustru!

Vilken dag! 

Det sammanfattar väl allt ganska bra :) Jag, så nervös att jag åt valerianatabletter som godis (det var väl också det enda jag åt på hela den dagen...), Dennis lugn som en filbunke (påstod han i allafall!). Upprymdhet som gränsade till illamående, den enorma tröttheten när spänningen gick ur kroppen, lyckokänslorna när kyrkdörrarna slogs upp för oss och glädjen över alla som kommit för att fira tillsammans med oss! En dag som inte liknar något annat jag varit med om, fylld med roliga minnen och tacksamhet för allt jag fått i livet ♥.

Dessa bilder har jag fått av våra snälla gäster. De "officiella" bilderna får vi ännu vänta ett tag på, men två bilder fick vi som förhandstitt av fotografen (längst ner). 

I den sekund som dörrarna öppnades, musiken började spela och vi fick gå in fanns där ingen nervositet alls, bara ren, strålande lycka! Ingångsmusiken var 'Birkalåten' av Gunnar Idenstam, som snälla kantor Magdalena lärt sig att spela för vår skull. Bästa Jukka Sandvik var vår präst.

Min duktiga kusin Emilia sjöng solo i kyrkan, till ackompanjemang av sin pappa, min morbror Ralf. Sången var 'Du fyller mitt sinne' av John Denver, med svensk text av Ingela Forsman.

 

Puss på dig älskling!

 

Gifta och strålande glada! Eller, Dennis ser tagen ut av stundens allvar och Alleria ville inte alls bli fotad, men jag är glad i alla fall ;)

 

Titta vilka snygga mammor vi har!

Från fotograferingen med Ylva-Li Niggeman:

 

 

Sen åkte hela sällskapet iväg till Campen och Casa Catering för bröllopsfest, men det får nog bli ett eget inlägg!

Om tid och engagemang

Ingen tid finns för bloggen. Ingen alls faktiskt. Ändå har jag så mycket jag skulle vilja skriva om och kommentera, och varje dag tänker jag att jag skulle vilja skriva ner mina tankar. Tankarna om bröllopet, om den hektiska arbetsveckan som gått, om musteriet som går för högtryck just nu, om det rikssvenska valresultatet och svenskarna som är mer upprörda än någonsin förr. 

Och jag hinner inte riktigt, orkar inte riktigt. Jag sov för lite, åt för lite, hade för mycket att tänka på och för mycket jobb att göra. Först nu börjar jag känna mig som människa igen, efter någon helt ledig dag, ett par sovmorgnar och att jag kan äta lite mera igen (LYCKA!). 

Så kanske kommer blogglusten tillbaka igen snart - men det ska erkännas att jag till viss del tappat intresse för bloggvärlden som verkar ha övergetts till förmån för Instagrams korta, snuttifierade meddelanden. Åh vilken härlig morgon titta på mitt foto av rönnbären jag plockade igår bredvid den fina designkaffemuggen och så ett snyggt filter på det, sådär ja och så klicka och skicka och vänta på att "gillandena" trillar in. 

En kommunikationsform som jag inte är speciellt intresserad av och det blir så extra tydligt när man själv bara läser bloggar via Feedly och inte kan kommentera (vilken dum reader egentligen). Så tänker jag hela tiden "det här skulle jag vilja kommentera, det måste jag göra på datorn imorgon" men det gör jag förstås aldrig. Och jag antar alla andra tänker likadant. Och då försvinner också en del av meningen med att skriva längre texter, det blir en ensidig diskussion när inte vill/hinner/orkar kommentera och jag kunde faktiskt lika gärna skriva i min dagbok? 

Men då förlorar jag också platsen där jag kan dela med mig av de bilder som gör mig glad, min skrivhörna, min digitala dagbok. Det tål att tänkas på faktiskt.

Alla sistaminutenförberedelser...

Inte kunde jag ana att det var SÅ mycket att tänka på inför ett litet bröllop! Tycker listan med saker att göra, kolla, fixa och folk att ringa bara växer trots att jag försöker beta av den varje dag! Nå, alla stora saker borde till min stora tröst vara ordnade och allt smått brukar nog ändå lösa sig (men de stressar mig förstås ändå).

Senaste veckan har jag testat både provuppsättning av håret och provsminkning! Bästa Sofia på Hårstudion förstod som vanligt precis hur jag ville ha det trots min luddiga förklaring och jag känner mig helt trygg i att hon kommer att göra en helt fantastisk frisyr på lördag, utgående från mina blygsamma förutsättningar, hehe. Sminkningen är ju som vanligt ett kapitel för sig...jag tål ju nästan inget smink alls, speciellt inte runt ögonen, och det ställer ju till det en del om man ändå vill vara lite fin. Vi enades ändå om en väldigt lätt och neutral sminkning och till min enormt stora glädje verkar jag äntligen ha hittat en mascara som jag tål! 

Sensais 38º Mascara funkade i alla fall fint när jag testade den häromdagen, mina ögon kliade inte alls och som bonus verkar den sitta riktigt bra också trots att den knappast är vattenfast. Jag blev tipsad om denna från så många olika håll och nu kan jag själv intyga att den verkligen passar bra för allergiker och andra med känsliga ögon!

 

Annars så är klänningen helt klar nu, bustle-upphängningen av släpet är fixat av Louise Slussnäs, jättesnyggt och proffsigt blev det! Mamma och jag har kämpat med att stryka kjoltyget och nu hänger den slät och fin i min garderob. Skorna passade och klackhöjden är helt lagom (tur för mig det, jag provade dom inte innan jag köpte...), underkläderna inhandlade, sambons kläder hämtas på onsdag, Alleria har både kläder och skor klara, ringarna är hemma, blommorna beställda och maten till festen klar...

 

På fredag kväll ska lokalen dekoreras, fotografen hämtas vid flyget och så håller vi bara tummarna för att det inte regnar hela lördagen!