Om tid och engagemang

Ingen tid finns för bloggen. Ingen alls faktiskt. Ändå har jag så mycket jag skulle vilja skriva om och kommentera, och varje dag tänker jag att jag skulle vilja skriva ner mina tankar. Tankarna om bröllopet, om den hektiska arbetsveckan som gått, om musteriet som går för högtryck just nu, om det rikssvenska valresultatet och svenskarna som är mer upprörda än någonsin förr. 

Och jag hinner inte riktigt, orkar inte riktigt. Jag sov för lite, åt för lite, hade för mycket att tänka på och för mycket jobb att göra. Först nu börjar jag känna mig som människa igen, efter någon helt ledig dag, ett par sovmorgnar och att jag kan äta lite mera igen (LYCKA!). 

Så kanske kommer blogglusten tillbaka igen snart - men det ska erkännas att jag till viss del tappat intresse för bloggvärlden som verkar ha övergetts till förmån för Instagrams korta, snuttifierade meddelanden. Åh vilken härlig morgon titta på mitt foto av rönnbären jag plockade igår bredvid den fina designkaffemuggen och så ett snyggt filter på det, sådär ja och så klicka och skicka och vänta på att "gillandena" trillar in. 

En kommunikationsform som jag inte är speciellt intresserad av och det blir så extra tydligt när man själv bara läser bloggar via Feedly och inte kan kommentera (vilken dum reader egentligen). Så tänker jag hela tiden "det här skulle jag vilja kommentera, det måste jag göra på datorn imorgon" men det gör jag förstås aldrig. Och jag antar alla andra tänker likadant. Och då försvinner också en del av meningen med att skriva längre texter, det blir en ensidig diskussion när inte vill/hinner/orkar kommentera och jag kunde faktiskt lika gärna skriva i min dagbok? 

Men då förlorar jag också platsen där jag kan dela med mig av de bilder som gör mig glad, min skrivhörna, min digitala dagbok. Det tål att tänkas på faktiskt.