De flesta människor på min arbetsplats är mer eller mindre tvåspråkiga, och runt mig flyter konversationerna på både svenska och finska varje dag. En del växlar språk beroende på vem de pratar med, andra fortsätter helst prata sitt eget språk men alla förstår varandra. Sett till modersmål är vi svenskspråkiga i majoritet, men det är också lite skillnad mellan avdelningarna.
Tvåspråkighet i vardagen, inte sant?
Ändå kan jag inte låta bli att notera, när jag hämtar mitt eftermiddagskaffe, att under kaffepausen samlas de svenskspråkiga runt ståborden i korridoren medan de i grunden finskspråkiga oftast föredrar att sitta runt bordet i kafferummet. Nästan alltid är uppdelningen detsamma. Svenska här, finska där.
Lite märkligt ändå hurudan gemenskap vi människor väljer i första hand, omedvetet eller inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar