Inget hem utan en Snaily

Den här skojiga lilla saken fick ju också följa med hem, den var ändå på rea och hur kul som helst tycker jag!

Det är alltså en snigelblomma eller Snaily. Egentligen är blomman en Dischidia, tydligen släkt med hoya-släktet, och den växer gärna i "hus" som detta thailändska snäckskal. Udda liten sak.

Utomhus

EN snöboll hann vi med innan snön smälte :)

Och så här ser det ut på trappan just nu. "Alla" dekorerar så fint med riktiga granar i krukor och vaser så jag ville inte vara sämre jag. Smög ut i skogen, ryckte upp en felväxt liten ful tall (här växer inga granar!) och tryckte ner den i en kruka. Fyllde på med lite mossa (jaja, jag VET att det heter fönsterLAV!) och klart, tio minuter tog det. Okej det var kanske inte den vackraste plantering jag sett men det är ju ändå mörkt 20 timmar om dygnet så det får godkänt. Bättre än de djupfrysta sommarblommorna som stod kvar...

Nya försök

Skam den som ger sig, nu har jag köpt nya blommor igen...

Alleria har fått vara hemma hela veckan då dagmamman är sjuk, och vi undviker reservdagis som pesten eftersom alla som går dit är sjuka sen. Fakta. Så här pusslar vi för fullt för att få ihop arbetstiderna...

Idag tänkte jag roa oss med att spendera förmiddagen vid Sunds trädgård. Jag bad personalen rekommendera de mest härdiga, torktåliga och förlåtande växterna de hade, och sen tog jag en sväng om reahyllan och plockade på mig några extra gröna saker (ingen idé att spendera mycket pengar på något som ändå dör förr eller senare liksom). Det blev en liten samling, väl inpackade mot snålblåsten. 

En cyklamen från eneuroshyllan. Visst, den är kinkig och kommer garanterat att dö, men för det priset är det liksom inget att diskutera. Den är vacker med sina marmorerade blad (fokus på bilden är åt skogen, jag vet).

En flamingo-blomma? Så sa hon i alla fall och jag ifrågasätter inte. (Anthurium andreanum, tack Sandra!)

 

En garderobsblomma (Zamioculcas zamiifolia) ! Om inte den överlever i det jäkla köksfönstret, ja då ger jag nog upp sen. Hon i butiken lovade att den överlever precis allt utom minusgrader. Det tror jag när jag ser det...

Så här ser fönstret ut nu. En garderobsblomma, en snigelblomma (!) - den återkommer vi till i ett senare inlägg, en IKEA-lampa och en tjock katt som är förnärmad för att han inte ryms att ligga ner mera och därmed gör sitt bästa för att putta ner allt som är i vägen. Jag sa till i butiken att jag vill ha en extra tung och stabil kruka till denna blomma...

En porslinsblomma / hoya. De ska visst också vara tacksamma och lättskötta. Nu får vi allt göra klart Allerias rum så jag får fler fönsterbräden för jag blev visst lite ivrig i mitt shoppande och nu har jag ingenstans att ha den.

En rumsgran (Araucaria heterophylla) för att det snart är jul! Jag tänkte att den kanske kunde stå en tid i köket och sen byta plats (så den får lite dagsljus) och jag tycker nog att den trista brickan med de ensamma ljuslyktorna funkar liiite bättre nu? Ska bara hitta en acceptabel tidningssamlare så tidningarna och breven kommer bort från bordet också.

 Sen avslutade vi vår shoppingtur med ett arbetsrelaterat besök där vi hade sån tur att vi fick fixat både material och arbetskraft helt gratis, så nu känner jag mig rätt nöjd med dagen!

Stilleben och dekoration

...är så verkligen inte min grej. För det första kan jag inte, och för det andra är det ingen idé att jag försöker - allt pynt försvinner ändå i det allmänna stöket som vanligtvis råder här hemma.

Vårt nya kök är nog fint, men sjukt omysigt faktiskt. Jag skyller detta på avsaknaden av gardiner (inte ens den nyinköpta blomman trivdes i detta miserabla fönster;

avsaknaden av tavlor/hyllor/bjäfs på väggarna - väggarna är så tomma att det ekar - och det faktum att vi helt enkelt inte kan se en tom yta i detta hus utan att genast känna ett oemotståndligt behov av att fylla den med saker (skräp).

Igår plockade jag fram två ljuslyktor och satte dem på vardags-matbordet bland dotterns kvarlämnade saker. Det såg för sorgligt ut. Placerade dem på en bricka (så gör ju folk, ställer allt möjligt krafts tillsammans och så ser det bra ut). Det ser fortfarande sorgligt ut, som att lyktorna råkade glömmas framme när skräpet städades undan. Kan ingen mys-expert komma hit och lära mig hur man gör! Och ta med sig gardiner, vilka som helst, till fönstereländet.

 

Pärlor och pynt

November och december är väl pysselmånaderna framför alla andra. Ingen vettig människa vill vara utomhus i skitvädret och dessutom är det snart jul, vilket naturligtvis betyder att massor av små gåvor borde tillverkas om man vill vara lite originell och personlig och inte köpa massproducerad skit. Och det vill vi ju allihopa ...men känn ingen press, i juletider ska vi ta det lugnt, inte stressa och vara snälla mot varandra! Och absolut inte tappa nerverna fast tvååringen kräver att få vara med och pärla och häller ut alla tvåmillimeterspärlorna på golvet och kniper sig i näsan (jag frågar bara HUR är det möjligt?!) med avbitartången.

Jaja, hursomhelst så kom det ett tjockt brev i min postlåda häromdagen, innehållande massvis med smyckesdelar och en del pärlor i olika material och storlekar från pagoni.se. Julafton! Nu gäller det bara att hitta tid och inspiration också. 

Lite material. Jag behöver fler pärlor, men handlar nog på Ebay nästa gång. Finns så många fiiiiina! Och billigt är det också. Jag behöver fler förvaringslådor, pronto.

Det blev ett armband (wire och klämpärlor) till Alleria, sanslöst små smala armar hon har. Några gratispärlor jag fick ifjol räckte till flera varv. 

Och ett par örhängen till mig, jag har tappat bort eller råkat dammsuga upp de flesta jag använt tidigare så nu har jag en bra ursäkt att göra nya.

Projekt nummer 1001...

En hög med överblivna skivor från råddrummet och två stycken ihoptiggda skjutdörrar från svärfars jobb (vad annars) ska bli en garderob åt A's kläder är det tänkt. Efter allt renoverande av hall och kök får man väl vara lite ekonomisk (snål) och bygga själv i stället för att köpa nytt. Eller, det är som vanligt inte jag som bygger utan sambon...

Han jobbade på rätt bra i helgen ändå :) Vi ska måla allt vitt sen, så gör det inget att skivorna är av olika träslag. Jag hoppas, hoppas att vi hinner bli klara i rummet innan julfirandet!

En blåsig söndag i november

Låg vaken halva natten mellan lördag och söndag (kändes det som i alla fall) och lyssnade på vinden som slet i plåttaket. Sände en tanke till Filippinerna och försökte föreställa mig hur det skulle kännas att vakna till ett hus som rasar ihop runt en. Här kom vi undan med strömavbrott och höga vågor. 

På fredagen var jag och Alleria hemma, och jag tänkte ta tillfället i akt och baka glutenfritt bröd åt henne. Hon är antagligen inte glutenintolerant, men hon har såna problem med sin mage så vi är liksom villiga att testa det mesta. Jag ringde en vän för superbra tips och recept på glutenfria bröd och satte glatt igång baket efter en snabbvisit till butiken där vi handlade en hel arsenal av (konstiga) mjölsorter. Rismjöl, mandelmjöl, potatismjöl, majsgryn och psyllium/fiberhusk. Här ska bakas!

Det ser i alla fall bra ut så långt! Gul och god deg.

Efter en timmes jäsning och en halvtimme i ugnen såg den tidigare fina limpan ut som ...grötpannkaka? Eh, det känns inte riktigt rätt. Vad hände nu? Ner i soppåsen med kletet!

Gjorde ny sats, den här gången utan "hjälp" av Alleria. Rörde massor, lät det jäsa ännu längre - efter 1 timme 15 min i ugnen såg det ut så här:  

Enligt receptet borde det se ut så här:  

 

Alltså vad fasiken, hur svårt kan det vara?! Jag kan ju baka egentligen. Fick en klen tröst av vännen som erkände att glutenfritt är svårt och att hon också misslyckas ibland. 

Jaja, det är bara på't igen. Det halvt misslyckade brödet gick i alla fall att äta, efter två omgångar i brödrosten, så det var inte helt bortkastade ingredienser. Dottern vägrade dock att smaka, förstås :) Fortsättning följer... kanske.

Huvudfoting

Den första riktiga. Hedersplats på kylskåpet förstås. ♥

Alleria: "He är en gubb. Me fotor, armar å ögor". 

Nytt och nytt

Nya blommor till hemmet.  

Vinranka (nej, inte som i vindruvor utan som i vildvin) till det oändligt tomma köksfönstret (vad ska jag riktigt hitta på här?) och en gullranka till vardagsrummet. Får se hur länge den överlever i rummets helt säkert mörkaste hörn. De ska ju vara tåliga har jag hört men det finns väl en gräns.

Och jo, jag har en ny frisyr också. Galet svårt det är att fota sig själv. 

 

Yolanda / Haiyan

Det kändes lite futtigt att skriva något ytligt om vår i-landsvardag efter att ha sett bilderna från Filippinerna. Det som ser ut som ett gigantiskt plockepinn var någons hus, ett hem. Så många hemlösa familjer. Det kunde ha varit jag. Men jag har turen att vara född i ett land som aldrig ens upplevt en ordentlig storm, än mindre någon jordbävning eller tsunami. 

Jag har undvikit Aftonbladet och Expressens nätsidor i några dagar nu, jag vill inte läsa de hemska historierna om föräldralösa barn och mammor vars spädbarn rycktes ur deras armar av stormvindarna. Jag vet att de finns, alla dessa människor vars liv tog en fruktansvärd vändning en dittills helt vanlig dag, och jag vet också att massmedia frossar i deras historier för att (i bästa fall) få oss att känna dåligt samvete och (i värsta fall) sälja fler lösnummer.

Det finns många som skrivit ögonvittnesskildringar från stormen, det är bara att googla. En av dem är en Socklotbo. Där hittar ni också kontonummer för direkt hjälp till området via en församling i Vasa. Sen går ni in på Röda Korsets hemsida och donerar lite av pengarna som skulle gå till julklappsshoppingen för det har vi alla råd med. 

Gör det riktigt enkelt och SMS'a  SPR  till numret 16499 för att skänka 15€. Det är allt du behöver göra. Gör det NU. 

SMS donation
Skicka SMS SPR till numret 16499 (15 €) - See more at: http://www.rodakorset.fi/bidra#sthash.sZqB5aL0.dpuf

SPR till numret 16499 (15 €)

SPR till numret 16499 (15 €)

SPR till numret 16499 (15 €)

Och det var farsdag

"Imorgon får vi ge pappa vår hemlighet", teaterviskade jag åt dottern vid middagsbordet på lördagen. 

"Jaaa, burken som ja måla!" utropade hon förtjust! Barn och hemligheter är alltid en sån lyckad kombo :) 

Paketen med burken/ljuslyktan och det fina kortet fick i alla fall komma fram ur sitt gömställe. Himla fint att de pysslar vid dagmamman så jag slipper! Alleria var hemskt ivrig och ville helst öppna paketet själv. Pappan tackade och var glad. Sen åt vi frukost och läste vi Uti vår hage-serietidningar som jag brukar fynda på loppis. Bra pappapresent. 

Sen fick vi lite gäster men de ville inte vara med på kort. Vi bjöd på glögg och julstjärnor, jag tycker att november är en sån fruktansvärt tråkig månad att man får visst tjuvstarta julen lite (men julstjärnan och övrigt pynt får inte hängas upp innan advent!).

Alleria tittade på Mumin liggandes i soffan. Eller på den. 

Och byggde tåg. 

Sambon byggde vidare i blivande barnrummet och kapade spånskivor med cirkelsåg. Inomhus. Jag upprepar mitt mantra - det blir nog bra bara det blir färdigt någon gång!

Under tiden skulle jag sätta upp fönsterbrädan i köket. Det gick ..inte bra alls. Slutade med att han som bygger allt annat fick göra det också. Jag känner mig inkompetent. 

Men en hängare för Allerias jacka skruvade jag faktiskt upp inne i garderoben. Helt själv.

En egen vrå

Äntligen är den (nästan) klar. Min vrå. Min plats. Ett krypin med utsikt över hallen, om man snurrar lite på stolen.

Kanske kommer det ännu upp en hylla för alla jobbrelaterade papper som jag strör omkring mig, jag är lite motvillig till att dölja den vackra tapeten men en hylla kanske är en nödvändighet...eller så klarar jag mig med bokhyllan som står precis innanför dörren till rummet. Vi får se hur det blir, nu ska jag först "bo in mig" ett tag!

Så här ser det ut i övre hallen numera. Vårt lilla bygge ger bara drygt en kvadratmeter extra golvyta, men frigör så himla mycket plats i extrarummet! Mina saker och allt kontorsmaterial samsas nu i en enda, liten bokhylla och allt annat skräp i rummet ska forslas bort så Alleria äntligen kan få ett eget rum! Visserligen kommer hon nog att fortsätta sova i vårt sovrum, men nu får hon en plats för alla sina saker (så vi slipper ha dem i vardagsrummet) och så ska vi sätta in en extra säng för dagsömnen - så vi får pensionera vår trogna vagn som nu är för liten.

Det märks vilket rum vi använt som allmänt skräpförråd. Herregud så det ser ut här inne...men nu blir det ändring på saken, små steg i taget.

Alla helgons dag

Helgen som gick var ju Allhelgonahelgen, och jag är så glad att den gamla traditionen med att besöka gravgården och tända ljus på våra käras gravar lever kvar. Jag är inte så förtjust i Halloween, och det verkar inte vara någon stor hit här i våra trakter - hit till oss kom inte ett enda litet spöke eller skelett. Nu var vi ju iofs inte hemma på lördagen heller så vem vet...

Det var så stämningsfullt och vackert på gravgården. Önskar jag vore bättre på fotografering så jag kunde fånga de hundratals, tusentals ljusen på bild. Två suddiga bilder är allt jag kan erbjuda nu. Vi hade med oss tre ljus - ett för min älskade mormor och morfar, ett för min farfar och det sista ljuset för en för mig helt okänd grav - som råkar bära mitt namn. Jag vet inte vem hon var, den Charlotta Backman som dog redan år 1900, men hennes grav står på den gamla, mörka delen av gravgården och jag tycker att där behövs lite ljus. 

Vi borde ha haft med oss ett ljus till, för sambons mormor, farmor och farfar som är gravlagda på annan ort, men vi skickade dem en tanke och hoppas att där brinner ett ljus på deras gravar också.

Att resa med tvååring

Förbered dig väl. Välj om möjligt en lugn och förståndig tvååring som inte är så noga med tider och rutiner. Extra bonus om hen är kvällspigg!  Inse att det kommer att bli en annorlunda semester. Fyll reseapoteket med bra-att-ha-saker. Visste ni att det finns örondroppar man kan ge som akut lindring vid öroninflammation? Köp dem! Att flyga med ont i öronen är ett helvete för vem som helst. Alla vet ju att ju bättre förberedd man är, desto större chans att man aldrig behöver använda alla grejer man släpat med sig. Glöm för allt i världen inte favoritgosedjuret hemma! Låt barnet ta ansvar för sin egen packning och resväska. Alleria fick av mormor en Trunki-väska som var alldeles fantastiskt bra och hon drog den själv hela resan.

Mat och underhållning i all ära, det största problemet är att övertyga en övertrött och speedad tvååring om att man faktiskt måste sova lite också fast det kan hända att man missar något intressant då. Prioritera sömnen - allt känns bättre och lättare när man sovit en stund. 

Välj ett familjevänligt hotell. Familjevänligt behöver inte betyda vattenparker ute i ingenstans och all inclusive buffé som ger dig magsjuka. Men undvik kanske nattklubbsdistriktet. Välj ett lägenhetshotell med kök där man kan koka egen lunch ibland.

Ta med en vagn. Det är gratis att ta dem med på flyget och man får ta dem ända fram till planet. Barnet kan gå själv (utom kanske när man korsar livligt trafikerade gator och de dårarna envisas med att köra på vänster (fel) sida) men det är mycket praktiskt att ha en lastvagn för alla grejer med sig till stranden eller staden.

Dessutom kanske man kan ta en tupplur i den, bara den inte vore för liten...

Köp vattenleksaker på plats. Uppblåsbara djur är roliga för både barn och vuxna! Se till att hotellet har en pool med barnvänligt djup. 

Klätterställningar är ett otyg, undvik dem som pesten. Visst, barnen älskar dem men det är inte jättekul att stå i skuggan och frysa i vad som känns som timtal medan ungen klättrar upp och ner och blir knuffad av alla större (ouppfostrade) barn som skriker och härjar. Dessutom envisas de med att prata holländska fast du vänligt förklarat att du inte fattar ett ord och därmed inte kan hjälpa dem heller. 

Se till att packa ner minst en UV-solskyddsdräkt. Köp strandleksaker. Ta med fler familjemedlemmar till stranden. Oddsen ökar något enormt att du faktiskt får sitta stilla och läsa din bok :)

Äta på restaurang är inga problem, så länge man accepterar att vara först på plats. Till skillnad från oss introverta nordbor, så verkar alla medelhavsbor att älskar barn. Eller iaf. låtsas de väldigt bra. Inga problem att få barnstolar och anpassad mat, även sånt som inte står på barnmenyn. Be om ris till maten i stället för pommes frites, det blev en god favorit! Bråka inte om maten, låt barnen äta vad de vill. Det är ju semester.

Vi pratar varje dag om hur vi sprang barfota, badade med Nessie i poolen, letade stenar på stranden, klappade katter, åt fisk på burk, hade kortärmat och simdräkt, åkte flygplan och somnade på bussen och inte behövde skynda oss någonstans alls, använda gummistövlar eller vara ute när det regnade. Och hur mycket vi längtar till nästa gång.