En blåsig söndag i november

Låg vaken halva natten mellan lördag och söndag (kändes det som i alla fall) och lyssnade på vinden som slet i plåttaket. Sände en tanke till Filippinerna och försökte föreställa mig hur det skulle kännas att vakna till ett hus som rasar ihop runt en. Här kom vi undan med strömavbrott och höga vågor. 

På fredagen var jag och Alleria hemma, och jag tänkte ta tillfället i akt och baka glutenfritt bröd åt henne. Hon är antagligen inte glutenintolerant, men hon har såna problem med sin mage så vi är liksom villiga att testa det mesta. Jag ringde en vän för superbra tips och recept på glutenfria bröd och satte glatt igång baket efter en snabbvisit till butiken där vi handlade en hel arsenal av (konstiga) mjölsorter. Rismjöl, mandelmjöl, potatismjöl, majsgryn och psyllium/fiberhusk. Här ska bakas!

Det ser i alla fall bra ut så långt! Gul och god deg.

Efter en timmes jäsning och en halvtimme i ugnen såg den tidigare fina limpan ut som ...grötpannkaka? Eh, det känns inte riktigt rätt. Vad hände nu? Ner i soppåsen med kletet!

Gjorde ny sats, den här gången utan "hjälp" av Alleria. Rörde massor, lät det jäsa ännu längre - efter 1 timme 15 min i ugnen såg det ut så här:  

Enligt receptet borde det se ut så här:  

 

Alltså vad fasiken, hur svårt kan det vara?! Jag kan ju baka egentligen. Fick en klen tröst av vännen som erkände att glutenfritt är svårt och att hon också misslyckas ibland. 

Jaja, det är bara på't igen. Det halvt misslyckade brödet gick i alla fall att äta, efter två omgångar i brödrosten, så det var inte helt bortkastade ingredienser. Dottern vägrade dock att smaka, förstås :) Fortsättning följer... kanske.