Alldeles för snart är det kalastider igen för vår blivande femåring och jag känner mig fortfarande som en newbie på området! När jag var liten var det liksom inte så svårt; man bjöd in sina bästa vänner, mamma bakade en gräddtårta och så lekte vi ute eller på mitt rum om vädret inte var bra.
En gång minns jag att pappa gjorde en fantastiskt klurig spårning åt oss och det var oerhört uppskattat, men det skedde bara den enda gången :) Nu har jag en känsla av att det behövs...något mera för att det ska bli ett lyckat kalas!
Alleria har redan i månader pratat om sitt barnkalas så vi har ingen chans att komma undan och nu googlar jag idéer för fullt. Eftersom jag *vet* att inga ungar har tid att äta, eller ens uppskattar traditionell tårta, så tänker jag helt fräckt skippa den biten och spara tårtan till släktkalaset. Istället blir det nog glassbuffé med tillbehör tror jag!
Precis så där fint blir det nog - inte... Men ja, någon hemmagjord variant av det då, där alla får välja det de själva gillar.
Sen måste varje kalas med självaktning innehålla en skattjakt har jag förstått. Tänk så mycket nyttigt man får lära sig när man blir förälder. Det finns förstås massor med tips och idéer på nätet, tom. färdiga skattjakter med karta och ledtrådar och allt...men då har vi ju den lilla detaljen att ingen av de tilltänkta kalasdeltagarna kan läsa. Så jag grunnar på en variant med laminerade foton på de olika ställen de ska hitta, svårigheten är ju att lägga sig på en precis lagom nivå - det får inte bli för svårt så de ger upp, men inte så lätt att hela skattjakten är avklarad på mindre än fem minuter!
Huvudsaken är väl att det dyker upp någon sorts skattkista i slutet av jakten! Nu ska jag bege mig till loppis och hoppas på fina fynd att fylla kistan med. En hemmagjord sådan tänkte jag knåpa ihop av en låda, det kan ju inte vara omöjligt svårt. Fortsättning följer på det.
Barnkalas ja.. suck får lite ångest bara av tanken. Dels för att A fyller i november och vi har jätte litet hus = trångt och kaos! Men också för att det känns som att det "måste" vara något mera. Mina barnkalas från när jag var liten var precis som du beskrev dina, tårta och sedan lek med kompisarna. När A fyllde 5 fick hon ha sitt första barnkalas och hon var helt med på noterna om att ha kalas för några få, tårta, kex och saft och umgås med sina vänner. Inget hon funderade på desto mera, men sedan när kalaset började lida mot sitt slut och föräldrar började hämta ville ju inga barn hem, för vi hade inte haft någon skattjakt, de hade inte fått någon påse att ta med hem.. Jag var mållös och försökte hålla humöret. Varför har det blivit på detta vis har jag tänkt många gånger?!
SvaraRaderaOj hjälp, så då hade jag rätt i mina aningar om att det krävs "mera" idag...tänk att barnen också själva ställer såna krav. Just det där med att man *måste* ha en påse med sig hem är nog ganska absurt. Måste säga att jag skulle bli på dåligt humör jag också om någon av gästerna hade klagomål på kalaset!
RaderaEn lösning som jag tänkt på till vinterbarn är att hyra/låna en gymnastiksal någonstans och dra fram en massa redskap där och släppa loss klätteraporna! Så serverar man bara något enkelt som kan ätas på golvet, som en picknick :)
Åh vilken toppen idé �� den ska jag lägga bakom örat!
Radera