och nu är det jul igen, nu är det jul igen...

Det räcker förstås inte att öppna paket på själva julafton, när man är många som vill fira. Så på juldagen bar det av för att fira med farmor, farfar och båda fastrarna.

 Faster Sandra som är halvgalen men snäll ändå ;)

Klart man ska ha en egen klocka! "Klockan är halv tolv, dags att stiga upp!" förkunnar Alleria nu. 

Muminhus till de små Muminfigurerna ur kalendern, såklart.

Och på Annandagen öppnades det sista paketet hos mormor och morfar - en bondgård i Duplolego.

 Så många fina, uppskattade julklappar vi alla fått ändå. Så generösa alla är. Det ligger ändå en stor glädje i att få ge och glädja andra. 

När juldagsmorgon glimmar

...eller ja, hos oss är det ju julaftonen som är den stora dagen. Nu har jag fått tillbaka min kamera och sorterat alla bilder, så bäst att visa julbilderna innan det gått alltför många veckor. 

I år var nog första året som Alleria förstod att detta var en speciell morgon. Ifjol såg hon ut så här när vi väckte henne med tjat om jultomtar!

Julaftonsmorgon 2012

Men i år var hon ivrig att öppna den sista, STORA luckan i Muminkalendern!

Där fanns båten Hafsorkestern!

December 2013 har ju verkligen varit en snöfattig historia, men till alla barns lycka hade det faktiskt snöat lite under natten till julafton. Perfekt väder för en förmiddag utomhus! Vi byggde vidare på vår stora snöborg.

Julkyrkan missade vi tyvärr i år också pga. de gamla vanliga bekymren med Allerias mage. Sen skulle hon ju helst sova en stund också för att orka med kvällen. Det är nu andra året i rad som jag missar familjegudstjänsten och det grämer mig nog lite, jag brukar få sån bra julstämning av de fina julsångerna. Hoppas det ska lyckas nästa år. 

Efter kyrkan kom mormor, morfar och Robin hit för julkaffe och paketutdelning.

Vi har "myspys", som Alleria vill ha det. 

Sen kom tomten! Det är än så länge alldeles tillräckligt spännande när han bara bultar på dörren och lämnar en stor säck med klappar, det krävdes en del coachande innan Alleria försiktigt vågade öppna dörren och kika ut...men sen hade vi en ivrig liten tomtenisse som gärna delade ut paket och var strålande glad över allt som hon fick! Himla roligt att ge presenter åt en liten som verkligen njuter av att öppna paketen ett och ett och leka ordentligt med precis allting :) 

En pulka!

Webers grillset för sommarens alla grillkvällar.

Doktorsakerna blev mycket uppskattade, Bobbonallen blev genast väldigt sjuk och måste få medicin.

Också de stora fick några paket, morbror Robin verkar ha varit snäll i år.

 Kvällen avslutades med modellerabygge där pappan visade sig ha oanade talanger.

    

Julgodis - lakritskola med havssalt och rocky road

I år försökte jag mig faktiskt på att baka julgodis också, vete sjutton vad som flög i mig där men tror jag blev inspirerad (och avundsjuk) av alla goda kreationer som ramlade ner i mitt Facebook-flöde samt forumdiskussioner om vad som egentligen är det godaste julgodiset, smörkola eller fudge?

Ja, så mot bättre vetande köpte jag en massa mörk choklad, nötter och annat onyttigt i butiken och satte igång. Chokladdoppad lakritskola med havssalt var tanken att det skulle bli. Någon termometer har jag icke, så jag fick lita på det gamla hederliga kulprovet. Naturligtvis brände jag hela första satsen så den var bara att slänga, trodde någon något annat?! Men sen tog jag det lite lugnare och det blev riktigt bra och ingen är mera förvånad än jag! Receptet följer här.

CHOKLADDOPPAD LAKRITSKOLA MED HAVSSALT
3 dl grädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
0,75 dl turkisk peppar (jag hade 3-4 msk lakritspulver)
2 tsk smör
200 g mörkschoklad
1. Klä en form ca 20x20 cm med bakplåtspapper.
2. Krossa karamellerna i en mortel (jag köpte färdigkrossad turkisk peppar).
3. Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade turkisk pepparkaramellerna (alternativt lakritspulvret) i en gjutjärnsgryta (el kastrull m tjock botten). Låt det koka upp under omrörning. Låt det sedan koka kraftigt utan lock utan att röra tills termometern visar 117-120 grader eller tills smeten klarar kulprov. Det tar cirka 12-15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då.
4. Rör ner smöret och häll smeten i formen. Ställ kolan att stelna.
5. Smält under tiden chokladen i vattenbad och låt svalna. Det ska helst vara 10 graders skillnad på kolan och chokladen.
6. Skär eller klipp kolan i bitar. Doppa varje bit i chokladen och lägg på ett galler eller bakplåtspapper.
7. Strö över havssalt på toppen innan chokladen hunnit stelna.
8. Låt allt svalna

Smeten stelnade faktiskt riktigt bra, enklast var sen att klippa den i lagom stora bitar.

Bitarna doppades i smält choklad och sen strödde jag flingsalt över innan chokladen stelnat helt.

Dottern var mest intresserad av den smälta chokladen...

Sen fortsatte vi med Rocky Road, kanske det allra enklaste julgodis man kan göra och nästan omöjligt att misslyckas med, jo faktiskt.

LEILAS ROCKY ROAD

 

600 g mörk kvalitetschoklad 70 %
2 påsar dumlekola
2 nävar minimarshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter

Gör så här

1. Smält choklad på låg värme i vattenbad (i en skål över kokande vatten).

2. Blanda samtliga ingredienser till din rocky road.

3. Fyll fudgesmeten i en plåt, cirka 3 cm tjock och låt stelna i kylskåp.

4. När fudgen har stelnat, skär din rocky road i rutor eller stänger.

Jag hittade inga marshmallows, så jag tog Ahlgrens bilar i stället! Gott blev det! Gjorde dock något mindre än originalreceptet, SÅ himla mycket godis behöver vi faktiskt inte. 

Bakningsdagen avslutades med glutenfria morotsmuffins som JAG tyckte blev riktigt goda, men som dottern (surprise, surprise) ratade med orden: "dehär bulla e nog bara för mammor o pappor!". Jaha, men knapra du på dina trista glutenfria pepparkakor då så äter jag upp de smaskiga bullarna, nam nam!

  

Recept på dem också om någon vill ha (jag skippade dock tranbären):

Morotskaka med kryddig julsmak som också gömmer det nyttiga bovetets lite bittra ton. Kakan blir ganska lös, och är också god som muffins. 1 kaka eller 15 muffins. 

Ingredienser

3 ägg

2 dl rörsocker

2 dl bovetemjöl

1 dl mandelmjöl

1 tsk vaniljsocker

3 tsk bakpulver

1 ½tsk kanel

1 tsk malen kardemumma

1/2 tsk malen ingefära

1/2 krm malen muskot

1 nypa salt

4 dl finrivna morötter, 3–4 st

1 dl torkade tranbär, hackade

1 1/2 dl olja , t ex solrosolja

florsocker

lite vatten

1. Sätt ugnen på 150°.

2. Smörj och bröa en kakform, ca 1 1/2 liter.

3. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och kryddor och vänd ner i smeten. Tillsätt morötter, tranbär och olja. Fyll formen med smeten. Grädda kakan mitt i ugnen cirka 1 timme, känn med en sticka. Gör du muffins bör de gräddas ca 20 minuter. Låt svalna en liten stund och vänd kakan. Låt svalna.

4. Rör ihop florsocker och lite vatten till en seg smet. Ringla över glasyren och dekorera ev med finhackade tranbär.

Här bor tystnaden

Jag har helt tappat räkningen på dagarna. Det är bara helg och lediga dagar om varandra, snart börjar jag tro att vi ska fortsätta så här resten av vintern. Rätt skönt ändå, men alla vanliga rutiner har förstås åkt ut genom fönstret. Vi äter frukost vid lunch och tvååringen lägger sig vid midnatt, alldeles för uppspelt för att sova förstås.

Tänk att jag inte haft tid att sitta vid datorn på en hel vecka! Jag är mera upptagen när jag är ledig än när jag jobbar... Först var det bara skönt, men nu börjar nog rastlösheten smyga sig på. Fingrarna som vill knapra på tangentbordet, alla blogglistor som lämnar olästa, nyheter som sker utan att jag har koll på dem! Dessutom glömde jag kameran hos mina föräldrar under ett av mellandagarna, så jag har inte ens kunnat pyssla med julens bilder. Tänk vilken stor del av mitt liv som ändå levs i elektronisk form, jag vet inte riktigt om jag tycker det är fascinerande att våra liv är så väldokumenterade eller om man egentligen borde förfasas över detta faktum. 

Nå vad har då hänt på en vecka? Vi har firat jul förstås, hemma hos oss, hemma hos fammo och faffa och hemma hos mommo och moffa. Vi har fått ohemult mycket julklappar, så mycket att jag blir alldeles matt när jag tänker på alla pengar som spenderats och alla saker vi nu ska få plats med. Barnet, som är den enda i båda släkterna under tio år, har förstås fått ett helt berg av presenter. Väldigt fina saker javisst, och faktiskt visar hon sig mycket tacksam för allt hon får och njuter av varenda present, det tycker jag är fint! Men visst hade hon varit lika nöjd med hälften så många saker, det vet jag ju. 

All konsumtion skaver lite illa i mig. Jag borde väl, nationalekonom som jag är, bekänna mig till kapitalismens troslära där mera konsumtion är nyckeln till ökad BNP och därigenom ökad välfärd för oss alla men jag vet inte riktigt om jag tror på det mera. Gör shoppingen på mellandagsrean oss faktiskt lyckligare? Å andra sidan känner jag mig bara otacksam som klagar på vårt välstånd som gör konsumtionen möjlig, och dessutom bidrar jag ju i högsta grad till den själv. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. 

Konsumtionstemat känns extra påtagligt nu när perioden för min och Allerias ledighet närmar sig. Att byta en heltidslön mot ett vårdbidrag på ca 340 euro i månaden kommer ju att kännas, även om det inte alls går någon nöd på oss. Jag undrar bara om jag ännu kan återgå till studentlivets sparsamhet utan problem? Inte för att jag måste konsumera för sakerna i sig, men för att det är ett utmärkt tidsfördriv! Jag är rädd att jag inte är tillräckligt fantasifull för att fylla tiden med mera meningsfull sysselsättning. Det kan nog bli en intressant utmaning detta. 

På samma (eller liknande) tema tycker jag också man kan läsa Malins (engulapelsin.blogspot.fi) tänkvärda inlägg om Cupcakemorsor och Karriärkvinnor. Här finns många spännande tankar man borde vidareutveckla, åtminstone för sig själv.

Det kan tänkas att det kommer lite bilder från vår jul när jag väl fått min kamera tillbaka. Kanske.

Julefrid önskas stora och små

Granen är klädd, Alleria har dansat "runt" den så gott det går, vi har snabbstädat lite, struntat i att torka damm i år också, slagit in paket långt efter sovdags, monterat ihop en byrå, ställt fram tomtefar och letat fram en gammal julduk till bordet sådär i sista minuten. Nu får det bli jul tror jag. Hoppas ni alla har en riktigt god och fridfull julhelg!

Råddrummet blev ett barnrum till sist

Ni minns väl råddrummet? Så här såg det ut, förvaring för allehanda bråte och saker som inte hittat sin plats än. 

Sen tömde vi rummet för att börja bygga en garderob, och min dator med tillbehör flyttade ut till lilla hörnan i trappen. 

Efter det har vi funderat och flyttat och funderat igen och möblerat om - det är inte lätt när man borde få plats med en himla massa leksaker, förvaring av kontorsmaterial och diverse papper och massor med barnkläder i ett och samma rum, och dessutom ska det kännas som ett trevligt rum att leka i också! Men nu börjar det äntligen likna något. Ont om plats kommer vi nog alltid att ha, men det är i alla fall ett organiserat kaos...

Garderoben är på plats och sväljer minsann nästan alla barnkläder! Bokhyllorna är inte världens snyggaste, men hundra gånger bättre än innan och dit rymdes alla mina papper och mappar och alla leksaker fick plats på lekvänlig höjd!

En säng har vi också ställt in, med förhoppningen om att Alleria ska börja sova på dagtid i den. På natten lär vi nog ha henne i vårt sovrum länge än (och bra så), men vagnen hon sovit i på dagarna börjar nu oundvikligen vara för liten. Hon är himla nöjd med sitt nya rum och deklarerar käckt varje dag att "idag ska ja sova i mitt eget rum!" men när det sen kommer till kritan så vill hon inte riktigt... Men det ger sig säkert med tiden. Jag misstänker att hon tycker att tältet är det bästa med sängen...

Det sista hörnet är ju inte jättesnyggt, men som sagt är rummet inte bara barnrum utan förvaring också. Och vi funderar ännu på om vi ska ha kvar motionscykeln eller inte. Medan vi funderar får det vara så här. 

Så himla skönt att vi blev klara till jul!

Pepparkakshus i Mumindalen

Det ser inte ut att bli något pepparkakshus i år, om vi inte gör ett ryck i helgen vill säga. Jag inbillar ju mig att det ännu är gott om tid till julafton...

Men i brist på nya husbyggen kan vi ju ännu njuta av förra årets skapelse.