Mammalådan 2016

Efter omröstning i familjen där jag förlorade med rösterna två mot en, blev det bestämt att vi nog skulle tacka ja till babylådan också denna gång. Orsaken till att jag tvekade var att jag inser att vi inte kommer att ha så stor nytta av ytterkläderna i lådan denna gång, de rör sig alla runt storlek 70 vilket förstås är gigantiskt för en nyfödd, men för smått nästa vinter. 

Men som make och dotter förklarade; det är alltid roligt att få paket och det har de ju helt rätt i!

Vi fick hämta ut lådan en solig sommardag och Alleria var förtjust i alla de små plaggen som hon gärna hade velat ha själv.

Förstås förstår jag att uppskatta denna fina förmån, även om det blir så att allt inte kommer till användning. Själva lådan är ju också så fin att man nog täcks ha den framme tex som säng åt babyn att vila i på dagen.

Dessa är några av mina egna favoriter från lådan år 2016 (hela innehållet kan man se på FPA's sidor):

Åkpåsen bara för att mönstret är fint. Bodys med fina färger och tryck. Byxor med öppen fot, glad att de ändrat detta sen sist och har färre sparkbyxor med fot, för de använde vi knappt alls. Mysig pyjamas. 

Ett underställ i ull, har ännu kvar det vi fick åt Alleria och det var tveklöst det mest använda plagget i hennes låda. Pocketblöjan från Pilvi ser ut att ha riktigt bra kvalitet och den kommer jag nog att använda, vikblöjorna är fina som inlägg eller bara annars som trasor åt en liten kräkbaby. 

Hygienprodukterna har också uppdaterats och verkar innehålla det mesta man behöver för skötseln av den nyfödda babyn, mest uppskattar jag nog att slippa köpa en ny nagelsax! Och en gullig liten snuttetrasa som för tillfället är på vift här hemma, eftersom Alleria anser att den nog kunde vara hennes...

Gravid vecka 27

Nu är jag alldeles i slutet av graviditetens andra trimester och tänkte försöka sammanfatta läget just nu.

Vecka: 26+5 - vi är alltså nere på tvåsiffrigt nu. Drygt 90 dagar kvar.

Barnet: Babyn är nu ca 32 cm lång och väger runt ett kg. Huden skyddas av ett lager fosterfett och barnet samlar också på sig allt mer underhudsfett. Barnet har öppnat sina ögon nu, ögonfransarna är fullt utväxta och barnet suger ofta på tummen. Skulle förlossningen starta nu finns det en god chans att barnet överlever.

 





Magen: Här har då tillväxten inte avstannat något än, som alla sa att den skulle göra. Min mage ÄR stor, och ibland blir jag väldigt trött på alla kommentarer om detta faktum. Jag kan ju inte göra så mycket åt saken ändå. Det ska bli skönt nu när jag snart går in i sista tredjedelen av graviditeten - då borde det väl vara okej att också se höggravid ut.

Jag som annars tycker gravida kvinnor är så vackra, har haft svårt att se mig själv som fin denna gång just för att alla hela tiden påminner mig om hur stor jag är. Maken lovade dock att vi ska försöka ta några gravidfoton snart, i ett försök att muntra upp mig lite. Så de osminkade bilderna i inlägget är såna jag fotade på mig själv en morgon, för att samla idéer till den kommande fotograferingen.

 

Vecka 21 till vänster, och 27 till höger.

 

Mående: Jag mår okej just nu och försöker hålla tankarna på att ta en dag i taget och inte bekymra mig så mycket. Halsbrännan blev ett tag helt outhärdlig, men ett snabbt samtal till rådgivningen och lite omeprazol från apoteket håller det på en hanterbar nivå åtminstone. Fast det är ingen behaglig känsla att lägga sig ner på kvällen och känna maginnehållet åka jojo i halsen...

Foglossningen är värre ibland och bättre ibland. Förstås känns det mycket mera dagen efter att jag ansträngt mig (och här använder jag ordet "ansträngt" i dess allra lösaste betydelse, det kan handla om att jag suttit för länge i min kontorsstol, eller att jag gått och handlat till butiken, eller egentligen vad som helst förutom legat i soffan och vilat mig). Fortfarande är det endast och enbart i vänstra sidan/benet, vilket jag tycker är mycket märkligt.

Sammandragningar är också en (ovälkommen) nyhet denna graviditet, de har dykt upp rätt ofta under sommaren och det är svårt att få dem att sluta när de en gång börjat. Efter en åktur i motorbåt för några veckor sedan blev det så pass illa att jag hamnade inne på mödrapoli för en kontroll, men allt var som tur var bra med babyn och sköterskan trodde att jag kanske var uttorkad. Så nu försöker jag få i mig så många liter vatten som jag bara klarar av, varje dag.
 

Jag trodde inte det skulle bli så tungt för mig under sommaren iom. att jag inte är ens höggravid, men jag har nog fått inse att värmen är tung för alla gravida och därmed valt bort en hel del program för att kunna ta det så lugnt som möjligt.

Familjen: Make och barn pratar med magen varje dag och sjunger för den, det är rätt mysigt. Mindre mysigt är det när de försöker puffa på magen för att få gensvar där inifrån, babyn sparkar nämligen väldigt hårt och träffsäkert när den är på det humöret! Annars är Alleria lika positiv som vanligt och pratar och fantiserar väldigt mycket om babyn, men jag märker också på henne att hon blivit oroligare och bekymrar sig om allt möjligt smått. Vår känsliga lilla tjej.



Tankar: Just nu försöker jag att inte tänka så mycket. Jag är glad för var dag där krämporna åtminstone inte blivit värre, och bara jag känner babyn buffa runt där inne. En hel del funderar jag ändå på den kommande förlossningen och det faktum att jag måste till ett nytt sjukhus som jag inte känner till alls. Min rådgivningssköterska har lovat hjälpa mig ta reda på fakta och boka tid för ett samtal med förlossningen om jag skulle vilja det, och det känns väldigt skönt att ha någon som tar mig på allvar.

Jag har också börjat läsa om de böcker jag läste inför första förlossningen (Gudrun Abascal: Att föda och Att möta förlossningssmärtan samt Susanna Heli: Föda utan rädsla) men efter att ha läst allt om smärta och hur den kan mötas tycker jag snarare att jag blev räddare snarare än lugnad... Tror jag ska fokusera mera på att lära mig olika avslappningstekniker och om andningen, snarare än att läsa om hur ont det gör att föda.

Så rullar dagarna vidare, och väldigt snart blir det igen vardag med jobb och dagis för oss alla så nu ska jag försöka njuta av de sista lediga dagarna, oavsett hur mycket det åskar och regnar mellan varven! 

 

Sånt vi gjorde sommaren 2016

En del av sommarens många lediga dagar, enligt min mobilkamera.

I början öste regnet ner. Vi höll på att bli galna. Alleria trotsade vädret för att öva med sin cykel och det gav resultat - i juli lärde hon sig att cykla utan stödhjul!

Vi lekte bönder och höbärgade allt det slagna gräset på äppelodlingen. Maken jobbade med odlingarna var och varannan dag, i alla slags väder.  

Det grävdes en del för att få bort resterna av det gamla garaget och skapa en ny, större gårdsplan och parkering.

Vi fick ett nytt dike vid äppelträden också.

Vi besökte bibban ofta när det regnade. 

Och hängde i det fina nya sagorummet. 

Vi matade en igelkott. 

Och gick på traktormuseum där man fick provsitta precis allt man ville.  

Sen hjälpte vi till att arrangera Socklots sommarfest, Grisselödagen. 

Med program för både stora och små.

Vi stekte plättar i mormors gjutjärnspanna.

Och hängde hemma i grönskan när det äntligen blev för varmt att göra något annat. 

Eller så simmade vi och åt glass på café.

Vi begravde makens morfar. Den sista ur vår äldre generation.

Magen och jag i lånta kläder var med förstås. 

Vi åkte båt men fick ingen fisk. Faster och Alleria hade kul ändå.

Jag var också med. Sen fick jag sammandragningar som aldrig ville ge med sig, så det blev ett besök på mödrapoli och inga fler båtfärder för min del i sommar. 

Men sommarteater går jag gärna på! 

Alleria uppskattade verkligen Alice i Underlandet. 

De är lagom galna där i Purmo.

Pappan och Alleria sov i tält. Det var nog spännande. 

Kändes lite ensamt härinne, men runt tretiden fick jag sällskap i sovrummet igen :) 

När Alleria väl lärt sig cykla utan stödhjul, cyklade hon ända till mormors i Socklot! 7-8 km, inte illa. 

Och som en fin avslutning på juli månad, åt maken och jag en efterlängtad middag på Steakhouse Ludwig. Med efterrätt och allt. 

Att fira en femåring

Så mycket firande vi hann med förra helgen! Vår fina, empatiska, förståndiga och för det mesta helt underbara tjej fyllde hela fem år, och i år skulle det firas ordentligt med både ett riktigt kompiskalas och ett traditionellt släktkalas. 

Vi inledde firandet med lördagens kompiskalas som bestod av fyra förväntansfulla och finklädda tjejer förutom födelsedagsbarnet själv. Antalet var precis lagom många för oss att klara av på en gång, så uppspelta som de var! 

Istället för tårta som ingen ändå äter, blev det glassbuffé med olika tilltugg och kokosbollar som Alleria hade bakat helt själv. Sen var vi så smarta att vi planerat enbart uteaktiviteter (eftersom vi bor i en liten radhuslägenhet) och som tur är hade vi tur med vädret också.

Pappan hade fixat en jättefin och populär hinderbana med slalompinnar, bockar att klättra över/krypa under/över, plattor att hoppa på, ett stort spindelnät (i torkställningen!) och en madrass att slå kullerbyttor på. Perfekt för en hoper sockerhöga barn att göra av med lite energi i :)

Som avslutning på kalaset hade vi skattjakt som bestod av ledtrådar med bilder och siffror på, och höjdpunkten var förstås att hitta kistan med det glittrande innehållet som de fick dela på. 

 

Ett toppenkalas tyckte nästan-femåringen, och somnade ovaggad den kvällen!

Nästa morgon lyckades vi faktiskt vakna innan födelsedagsbarnet, så vi fick till och med väcka henne med sång och paketöppning.  

Något yrvaken men själaglad nybliven femåring!

Pappan fixade i vanlig ordning en fin födelsedagsfrukost :) 

Och vi dukade kalasbordet i väntan på släktingarna. 

 

 

Glasskakan i form av ett slott var pappans mästerverk, och Alleria och jag hade bakat en del av kakorna glutenfria så hon skulle kunna smaka om hon ville. Smakade gjorde hon, men som vanligt föll inget henne direkt i smaken. Endast kokosbollarna hon själv gjort åt hon flera av, men lika gott så - det är ju faktiskt inget måste att få smak för söta bakverk!

 Kusinen hjälpte till med presentöppningen.

Och resten av födelsedagen (och veckan) tillbringades med att ta hand om de nya små bebisarna! Vilket sjå det är att både mata, kissa, tvätta, byta på och få de små att sova gott  i vagnen :)    

De mest fantastiska teckningar

De finaste teckningarna är förstås ritade av ens eget barn och gömmer en hel berättelse.

"Pappa fågel bär barnfågeln i en sjal på ryggen. Sjalen är grönrandig och blå på magen. Båda har tuppkam och hjärtan som slår. Bakom dem är huset med flera rum. Alla rum har fönster med krukväxter i. Utanför huset leder en väg till det blå garaget. Där finns en bil".

 

"Alleria och mamma i Allerias hus. Ryggraden syns på mamma och Alleria. I mitt fönster finns en stjärna. Köksfönstret har gardiner".

Ähtäri Zoo

Vi hann liksom aldrig vara riktigt lediga i somras, med allt byggande och hobbyjordbrukande och annat vi höll på med, men jag hade redan på våren bestämt mig för att EN utflykt ska vi göra tillsammans som familj, för att åtminstone ha gjort en enda sak som inte är "vardag" under vår alltför korta sommar. Utflykten vi gjorde blev en tvådagarstripp till Ähtäri Zoo där vi besökte djurparken, bodde på hotell och jag såg Finlands största shoppingcentrum för första gången. 

Djurparken har små kärror man kan låna, om man har barn som inte orkar gå själva hela vägen. Bra tänkt men mindre bra utfört - gnisslet från den skraltiga vagnen höll på att göra mig galen under hela den 3 km långa turen. Rekommenderas inte.

På väg in i djurparken gick vi förbi/under det nybyggda Flow Park, vilket såg jätteroligt ut. Oklart om jag själv skulle våga klänga där uppe i trädkronorna, men helt klart något för lite större barn. Tyvärr var det en ganska regnig dag och stundtals verkligen hällde regnet ner - tror inte det var jätteskoj att klättra längs hala trädstammar och våta rep just den dagen. 

De första djuren vi såg var lata hjortdjur. Hjortdjuren hade ganska stora och fina inhägnader med bra variation. När vi såg dem låg de mest och dåsade/idisslade i små flockar. 

Alleria var iofs mest intresserad av blåbären, och ratade konstant djurinhägnaderna för att göra små avstickare in i skogen varhelst hon såg blåbärsris...

Om växtätarna/bytesdjuren hade det rätt bra, så tyckte jag det var betydligt sämre för köttätarna/jägarna. Jag förstår att det är svårt att få till en stimulerande miljö för djur som är vana med att röra sig över stora arealer och använda sin intelligens för att jaga och döda sin egen mat, och jag är säker på att Ähtäri Zoo gör sitt bästa för att få även köttätarna att trivas. Ändå tyckte jag det var mest sorgligt att se alla stora rovdjur helt passiviserade i sina (alltför) små och trista hägn. Björnarna sov allra längst bort i sin bunker, kanske för att försöka undkomma alla stirrande blickar.

Järvarna hade en ganska trevlig inhägnad med flera lekmöjligheter, dessutom råkade de få mat precis när vi gick förbi så då fick vi faktiskt se dem röra på sig. Vi borde väl ha försökt tajma besöken till måltidsdags, för de allra flesta djuren i parken låg bara och sov i något hörn när vi gick förbi. 

Allra sorgligast var nog den fina snöleoparden, som bodde ensam i ett verkligt litet hägn omgivet av fem meter höga, elektrifierade stängsel. Den hade verkligen ingenting att göra utan satt bara i sitt krypin där den sökte skydd för regnet. Ett så ståtligt djur och så onaturlig situation för den.

Parkens nyaste attraktion, den röda trädpandan, låg också den och sov i ett träd. "Nästa djur!", kommenterade Alleria...

 

Roligast var kanske vildsvinen. De brydde sig inte om regnet utan bökade friskt runt i alla pölar och tuggade på allt de hittade. De sparkade också boll och letade godsaker i en låda och verkade trivas riktigt bra med tillvaron.  

Regnet följde oss hela dagen, med kortare uppehåll mellan skurarna. Vi var förstås förberedda med regnkläder och paraplyn, men nog hade det blivit ett roligare besök med lite bättre väder. Så hade kanske djuren varit mera aktiva också. 

En lekplats fanns förstås också, och flera rastplatser där man kunde äta sin medhavda matsäck eller grilla korv. Tummen upp för det!

Efter rundturen på Zoo checkade vi in på hotell Mesikämmen precis bredvid parken. 

Hotellet är väldigt speciellt, byggt halvt inne i en bergssida med flera underjordiska passager. Tyvärr har jag bara suddiga mobilbilder från hotellets insida. Hotellet har också en spa-avdelning man fick använda gratis på förmiddagen, så då hann vi med ett bad innan frukost.

Alleria tyckte det roligaste var att få en egen liten "soffsäng". Hon sov faktiskt också i den hela natten, även om vi nog hamnade att möblera om lite så hennes säng stod intill min, precis som hemma. 

Utsikten var det heller inget fel på, från balkongen såg man ut över sjön och badstranden.

Nästa dag stannade vi vid Finlands största shoppingmecka, Tuuri, som ligger alldeles intill parken. Själva byggnaden är ju något utöver det vanliga får jag erkänna...men jag kände mest panik över alla människor som rörde sig i och runt huset. Stora folkmassor är verkligen ingenting för mig. Vi gick en ganska snabb runda genom varuhuset och sökte sen oss ut igen.

 

Då trivdes vi mycket bättre på tivolit strax intill butikerna. Tivolit var gratis för alla under 13 år, och för att locka barnfamiljer till shoppingparadiset/mardrömmen måste det ju vara ett oslagbart knep...! 

 

Alleria trivdes hur bra som helst på den "mindre" sidan, där karusellerna inte var farligare än att det på sin höjd kittlade lite i magen. Efter ett antal timmar på tivolit, var det en mycket trött flicka som slocknade som en sten i bilen och sov alla 200 kilometerna hem! 

När jag senare frågade henne om vad som var bäst med resan, var jag ju rätt säker på att hon skulle säga tivolit. Men nej, hotellet, djuren och tivolit var bäst, i den ordningen. Så vi får väl anse det som en lyckad utflykt, som dock inte gjorde mycket för att ändra min ganska negativa inställning till djurparker i allmänhet. Nästa gång kanske vi testar Flow Park istället...