En vänlig grönskas rika fläkt

Det regniga och kalla vädret under sommaren har inte direkt gjort någon människa glad, men växterna är desto lyckligare. 

När solen väl tittat fram har allt växt så det nästan syns med blotta ögat, och gården är otroligt grön och frodig igen!

Jag fick maken att spara några av de största bitarna från våra nedhuggna granar. Tänkte att de kunde användas till att bygga något roligt av. På Pinterest har jag sparat en massa bilder av lekplatser som folk byggt till sina barn, trädstubbar kan ju bli både bord och stolar eller varför inte ha dem att balansera och klättra på?

 Jag hoppas äppelblommen förebådar en bra äppelhöst! Tyvärr har vi sett skrumpna blad och kvistar i våra träd, vilket jag antar är ett tecken på att rönnbärsmalen trivs bland äppelkarten...  

Det järnhaltiga vattnet färgar alla avrinningsdiken vackert roströda! Kanske får vi öppna en järngruva i miniatyr någon gång ;)

På väg in med kameran stötte jag på dessa nykläckta spindelbebisar! Så små och nästan söta...

Med kärlek till landet

Det är rent obegripligt hur jag kommit att trivas så bra i den österbottniska myllan där jag också hör hemma. Visserligen har jag aldrig känt någon stark känsla av att jag till varje pris måste komma bort härifrån, visst var det skönt att lämna hemmet för att studera långt hemifrån och se något nytt men jag har nog alltid vetat att jag en dag skulle flytta tillbaka till hemtrakterna. Men att jag faktiskt skulle ta över gården och föräldrahemmet så småningom, nej mitt 20-åriga jag hade nog hånskrattat om någon sagt det till mig då.

Men med åldern och visheten (?) kom tydligen odlingsintresset också. Nu odlar alla i familjen både här och där, i större och mindre skala.

 

Som jag tidigare konstaterat, är det mest att få köra olika maskiner som är min grej. Att gräva för hand funkar inte med min rygg, och det är ju så t-r-å-k-i-g-t när man är ivrig med nya projekt och det går för långsamt fram! Här har vi blandat gödsel och planteringsjord till odlingslådorna. 

Dottern har förstås sin egen låda. Ett samarbetsprojekt mellan morfar, mormor och barnbarn. 

Det är så vackert här. När man förmå se bortom ogräset, vildvuxenheten och allt det som borde göras åtminstone. Jag jobbar på den saken. 

Nu blommar löken

Först väntade jag ivrigt i många dagar på att de resliga tulpanerna äntligen skulle öppna sina knoppar, och sen höll jag på att bli snuvad på hela konfekten då de förstås blommade samtidigt som en storm svepte över oss och hotade att helt slå sönder alla blommor som vågat sticka sig upp. Suck för detta "sommarväder"... 

Nå, några av tulpanerna klarade sig tack och lov och vi hann njuta av dessa skönheter ett litet tag ändå! Våra holländska vänner gav oss denna vackra bröllopspresent i höstas, äkta holländska lökar som inte kan köpas i butikerna här. Vilka färger!

I skogsrabatten blommar det också, här går det mesta i lila, rosa, blått och vitt.

Löjtnantshjärta är en av de ståtligaste, finaste växter jag vet. Den har en sån gammaldags charm dessutom. 

Lycka är att få plocka blommor och sätta dem i vas ♥ 

Trädhus, kojor och klätterställningar

 

Maken städar ur vedboden och barken och vedflisorna återanvänder vi till marktäckning under gungställningen. Det blir en "triple win" då ogräset hålls borta, det är mjukt om man ramlar av gungan och vedboden är åtminstone liiite mindre skräpig.

 

 

Den gamla babygungan borde plockas bort ja... Jag funderar på vad man kunde ha istället, någon sorts aktivitetsringar eller band att hänga i vore väl roligt! Tyvärr är det en stor sten strax intill, vill ju inte att någon spräcker skallen på den heller.

 

 

Här stod tidigare en gammal klätterställning som jag och min bror haft mycket roligt i när vi var små. Tyvärr var den alldeles genomrutten så vi fick riva ner den, men vi ska nog bygga upp något nytt i stället. Platsen är ju som gjord för en mysig koja, och jag vill gärna ha något som uppmuntrar till aktivitet och kreativitet; klättra, hänga, rutscha och få bygga själv tänker jag mig.

 

 

På Pinterest är det ingen brist på inspiration direkt!

Ljusa kvällar om våren

Så mycket på gång som jag gärna skulle vilja dokumentera och skriva ned, men det finns varken riktigt tid eller ork när våren är i full gång och gården är ett enda stort arbetsläger som "underhåller" oss alla de flesta helger och en hel del dagar däremellan också. 

Kvällsljuset är verkligen vackert på vår- och försommarkvällarna.

Mammas backe med vitsippor står i full blom. 

 Även katten Esmeralda visar sin uppskattning.

Helgjobb

Tio stycken granar, vardera drygt 10 meter höga, det blir en hel del ris och stockar det. Och kottar!

Sånt har vi roat oss med i förra helgen.

Minimal potatisodling

Åh nu vet jag vad jag ska testa till sommaren! Så perfekt för en liten radhusträdgård. Mamma och pappa odlar visserligen potatis i något större skala hemma på gården, men detta vore ett alldeles lagom stort projekt för oss, tror Alleria skulle tycka det var rätt kul hon också. Förresten minns jag nu att min farmor faktiskt någon gång odlade potatis på höjden i gamla bildäck! Tror dock att jag väljer ett något mera miljövänligt material till sånt som faktiskt ska hamna i min mat...

 

 

Längtan till landet

Vi har tillbringat en hel del tid i Socklot hos mina föräldrar under veckan. Sambon och morfar bygger på den nygamla terrassen, och vi andra pysslar i trädgården, underhåller Alleria och lagar mat dagarna i ända... Alleria tror nog nästan hon bor där nu, så det börjar väl bli tid att få arbetet klart så de inte behöver ha oss springande där varje dag! Det går väl framåt, men här balanserar vi ännu över plankor och hoppar över trappor som saknas, med tallrikar och brickor i händerna varje gång det är matdags.

Men nog är det ändå skönt med lite större ytor att röra sig på. På sommaren är jag helt säker på att jag kommer inte att känna mig helt hemma innan jag har ett litet hus och en stor trädgård att påta omkring i. Jag är extra förtjust i den vildvuxna entrén till huset där prydnadsaplarna och alla buskarna bildar en skuggig sval "grottingång" och schersmindoften följer med varje varm vindpust.

Ingången från garaget sett.

 

Ingången från huset sett.

Den första blomman

Vår fina, anonyma pion (bondpion?) har i sommar blommat för första gången och jag har förtjust smugit ut om mornarna för att titta på och fota knopparna som bara svällde och svällde och sen sprack upp i de mest fantastiska blekrosa blommor!

När vi flyttade in och började röja i den fruktansvärt övervuxna trädgården så hittade vi djupt nere bland lupinerna några ynkliga pionskott som vi förstås sparade. Så här såg det ut då, år 2010...

Men sen gjorde vi en rabatt och grävde och hackade oss ner bland rötter och stenar, och pionen blev vi tvungna att flytta lite (eller snarare lyfta upp). Och sånt tycker inte pioner om, så då ville den inte blomma heller på flera år. Men titta nu så vacker den är!

I skugga.

I solen.

 Fast nu är blomningen redan över. Det häftiga regnet som föll i dagarna så slog sönder de stora blommorna och kronbladen föll i drivor. Underbart är visst kort.

Vi har också fått en bänk till trädgården av snälla svärmor, för att faktiskt kunna sitta där ute bland blommorna och inte bara betrakta dem på avstånd. Vi får väl se om vi någonsin får tid för det! Men en bänk att sitta på är väl en bra början :) 

Också små trädgårdar behöver sina träd

Efter den oförklarliga syrendöden förra sommaren så var det äntligen dags att ersätta de torra spretiga buskarna med något annat, och jag var helt säker på att jag ville ha ett litet träd! Vid Blomqvists plantskola förra veckan gick vi runt och tittade på bl.a. järnvägshängapel, hängsälg, små plommonträd och ullungsrönn (himla vackert träd)! Men inget kändes helt hundra, de vackraste träden är knappast riktigt härdiga här på vår norrsida, och vi ville gärna ha något som bär frukt OCH har en vacker höstfärg! Så till slut kom vi ändå hem med en uppstammad aronia. Om den verkar trivas, ska den få sällskap av en till i rabatten på motsatt sida.

Marken här består av ett tunt lager matjord, sen är man redan nere i dräneringsgruset, som synes...får se vad trädet tycker om det. Men nu är iaf. de döda buskarna borta och trädet på plats bakom vinbären! Åkerbären har spridit sig flitigt och jag hoppas de med tiden täcker in hela denna sida av rabatten, så jag helt slipper att rensa ogräs. Framsidan av rabatten har i sin tur tagits över av skogsförgätmigej, men det är helt okej med mig för de är väldigt vackra när de blommar och mycket lätta att rensa bort - tur de, för de försöker fortsätta sin invasion över hela trädgården!

Kvällsljus över kalaset

Midsommarveckans väder lämnade ju en del att önska (läste på nätet att i Umeå tvärsöver Kvarken, var vädret på midsommarafton hela 2,9 grader varmare än på julafton 2013...ja, man HAR rätt att klaga!) men ljuset under dessa ljusa sommarkvällar är verkligen magiskt. Önskar bara kvicksilvret kunde stiga något så man kunde sitta ute och njuta av det också. 

Bilderna här under är tagna sent på kvällen när trädgården ännu var pyntad för treårskalas.