Jamila hennafärg - no 'poo för håret

Jag har färgat mitt hår med hennafärg ganska många år nu, och det är fortfarande lika roligt att se resultatet - det blir olika varje gång! Om man nu envisas med att inte acceptera sin av naturen givna (tråkiga) hårfärg så är henna något av det snällaste man kan sätta i sitt hår (men ett varningens ord; man kan naturligtvis vara allergisk mot henna också. Så prova på ett litet område först). 

Eftersom jag färgade håret idag, tänkte jag skriva lite hur jag brukar göra! Jag färgar tyvärr alltför sällan eftersom jag är lat...så det var verkligen på tiden nu.

Här är en hemsk före-bild, håret har inte bara ca 7 cm utväxt utan är också fruktansvärt fett och smutsigt. Men det gör inget när man färgar med henna, det går bra att sätta i smutsigt hår bara man inte använt några produkter (typ gele, mousse) i det! Jag använder alltid enbart Lawsonia Inermis, alltså äkta henna, och helst vill jag också ha den pakistanska henna som heter Jamila (och anses vara av den bästa kvalitet som finns). Den är dock lite svår att få tag på, så ibland kompletterar jag med henna från hälsokosten. Då får man läsa noga på förpackningarna, tyvärr är det vanligt att tillsätta andra ämnen till hennan också, ämnen som kan vara både allergena och hälsofarliga. 

Hennan blandar jag med hälften varmt vatten, hälften sura vätskor (oftast vitvinsvinäger och lite citronsaft) tills det blir en lagom tjock gröt. Färgen ska inte rinna, men är den för tjock är den svår att fördela i håret. I färgen kan man blanda in lite vad man tycker, jag brukar tillsätta nån matsked olivolja samt shikakai eller amla (ska främja hårväxten, amla gör det också lite mera orange) om jag har det hemma. Här kan man experimentera fritt och tillsätta t.ex. kaffe, te, paprika, nejlika etc, som alla påverkar hennans färg och gör den mörkare eller rödare. Jag tycker det är en del av tjusningen med henna att färgen blir olika från gång till gång!

Sen ska hennan stå varmt ett par timmar och oxidera (färgen blir brun på ytan) innan man geggar in den i håret. Jag brukar börja högst upp, ta en slinga i gången och snurra dem till en knut uppe på huvudet. Glöm inte handskarna! Annars har man vackert orangefärgade händer i nån vecka (japp, det är testat...). Sist men inte minst plastar man in hela håret i vanlig plastfolie, eller drar en vacker duschmössa i plast över, och sveper in alltsammans i en handduk man inte är så rädd om. Sen är det bara att vänta så många timmar man orkar, minst två men helst flera, innan man tvättar ur all färg igen.

Sen ska man inte bli förskräckt om håret blev mycket ljusare/orange än man tänkt sig...hennan får sin riktiga färg först efter 1-2 veckor och några tvättar. På mig mörknar färgen alltid, det orangea försvinner till viss del och det rödbruna/kastanjebruna kommer fram mer.

Strax efter färgning ser allt bara orange ut.

Men med blixt syns de röda tonerna bättre. 

 

Den största nackdelen med henna tycker jag är dess säregna lukt...den luktar inte precis mumsigt. Som en blandning av hö och gammalt gräs ungefär. Lukten är förstås starkast när håret är nyfärgat, men kan lätt sitta i nån vecka speciellt när håret blir blött! En del tillsätter eteriska oljor till hennafärgen, men jag brukar inte det. Denna gång tvättade jag håret efteråt med mitt vanliga tvättbalsam som är svagt parfymerat och kanske hjälpte det lite - eller så har jag bara vant mig vid den speciella lukten. Även här är det fritt fram att experimentera.

Läs mer om hennafärg - del 2 här!