Myten om det olyckliga äktenskapet

Efter fyra månader som fru kan jag bara konstatera att jag trivs bra. Mycket bra. Så mycket det är som förenklas med ett juridiskt bindande avtal och ett gemensamt namn, även om det ironiskt nog är just det nya namnet som jag har svårast att vänja mig vid. Jag använder ännu mitt flicknamn i så många situationer, i allt från e-postadresser till presentationer med folk som känner mig från ett annat sammanhang. Och dilemmat med vad jag ska svara i telefon har jag löst med att jag numera använder enbart mitt förnamn..

Dessutom känner jag mig vuxen. Som att jag äntligen gjorde "det rätta". Trettio år, en gift kvinna och mamma på det. Herregud. Fattar inte hur det gick till, men känner mig ändå väldigt nöjd med var jag är nu. Tillfreds på något sätt. Familjelivet passar tydligen mig. 

Nu har vi ju inte varit gifta så hemskt länge, men vi har i alla fall levt tillsammans i över tio år. Och jag kan ärligt säga att jag har inte ångrat en dag. Inte en enda gång tänkt tanken att det vore bättre att separera. Att jag skulle ha det bättre ensam. Jag säger inte att varenda dag var lika fantastisk som den första, och det har nog hänt att jag brutit mot regeln att aldrig gå och lägga mig medan vi ännu är osams. Men jag har aldrig någonsin tänkt tanken att något annat vore bättre än det jag har.

Och orsaken till att jag funderar på detta är att jag ser så mycket bitterhet runt mig. Jag tycker det är så svårt att förstå. Jag vill inte bli en sån som klagar på min man och att han inte "hjälper till". Jag vill inte säga saker som "det skulle vara enklare att vara ensamstående med barnen". Jag vill inte glädjas åt att maken är bortrest så man får vara ensam hemma.

Jag vill helt enkelt inte tro att det är normalt att äktenskap efter ett par år innehåller så mycket bitterhet och negativitet. Jag vill tro att de män som hörs klaga på "kärringen därhemma" är en liten och högljudd minoritet. Jag vill tro att de kvinnor som säger att de har tre barn därhemma; två små och ett vuxet, bara har en riktigt dålig dag.

För vad finns det för poäng i att leva tillsammans med en annan människa om man inte känner sig som ett team, finner stöd och tröst i samvaron med denne och gläder sig över att ha någon att dela alla bekymmer och glädjeämnen med? 

Det bästa råd jag någonsin fått bidrog Lars-Johan, vår vigselpräst, med på samtalet inför bröllopet. Han sa "det viktigaste i äktenskapet är att alltid tala snällt med varandra. Inget äktenskap kan vara perfekt jämt, men använd inte hårda och elaka ord som sårar utan tala alltid snällt och med kärlek till din make eller maka".

Bilder: Fotograf Ylva-Li Niggemann, från Studio Li.

Hejdå september!

Dit for september, den finaste av alla höstmånader. Och vad har jag då pysslat med denna månad? Jo, jag har bland annat börjat ett nytt jobb, gift mig, mustat en himla massa äpplen och opererat bort en gallblåsa. 

Hm. 

Det mesta har varit skoj, men jag är riktigt redo för en kommande senhöst och vinter i förhoppningsvis liiite lugnare tempo. 

Faktiskt. 

Nu är vi man och hustru!

Vilken dag! 

Det sammanfattar väl allt ganska bra :) Jag, så nervös att jag åt valerianatabletter som godis (det var väl också det enda jag åt på hela den dagen...), Dennis lugn som en filbunke (påstod han i allafall!). Upprymdhet som gränsade till illamående, den enorma tröttheten när spänningen gick ur kroppen, lyckokänslorna när kyrkdörrarna slogs upp för oss och glädjen över alla som kommit för att fira tillsammans med oss! En dag som inte liknar något annat jag varit med om, fylld med roliga minnen och tacksamhet för allt jag fått i livet ♥.

Dessa bilder har jag fått av våra snälla gäster. De "officiella" bilderna får vi ännu vänta ett tag på, men två bilder fick vi som förhandstitt av fotografen (längst ner). 

I den sekund som dörrarna öppnades, musiken började spela och vi fick gå in fanns där ingen nervositet alls, bara ren, strålande lycka! Ingångsmusiken var 'Birkalåten' av Gunnar Idenstam, som snälla kantor Magdalena lärt sig att spela för vår skull. Bästa Jukka Sandvik var vår präst.

Min duktiga kusin Emilia sjöng solo i kyrkan, till ackompanjemang av sin pappa, min morbror Ralf. Sången var 'Du fyller mitt sinne' av John Denver, med svensk text av Ingela Forsman.

 

Puss på dig älskling!

 

Gifta och strålande glada! Eller, Dennis ser tagen ut av stundens allvar och Alleria ville inte alls bli fotad, men jag är glad i alla fall ;)

 

Titta vilka snygga mammor vi har!

Från fotograferingen med Ylva-Li Niggeman:

 

 

Sen åkte hela sällskapet iväg till Campen och Casa Catering för bröllopsfest, men det får nog bli ett eget inlägg!

Alla sistaminutenförberedelser...

Inte kunde jag ana att det var SÅ mycket att tänka på inför ett litet bröllop! Tycker listan med saker att göra, kolla, fixa och folk att ringa bara växer trots att jag försöker beta av den varje dag! Nå, alla stora saker borde till min stora tröst vara ordnade och allt smått brukar nog ändå lösa sig (men de stressar mig förstås ändå).

Senaste veckan har jag testat både provuppsättning av håret och provsminkning! Bästa Sofia på Hårstudion förstod som vanligt precis hur jag ville ha det trots min luddiga förklaring och jag känner mig helt trygg i att hon kommer att göra en helt fantastisk frisyr på lördag, utgående från mina blygsamma förutsättningar, hehe. Sminkningen är ju som vanligt ett kapitel för sig...jag tål ju nästan inget smink alls, speciellt inte runt ögonen, och det ställer ju till det en del om man ändå vill vara lite fin. Vi enades ändå om en väldigt lätt och neutral sminkning och till min enormt stora glädje verkar jag äntligen ha hittat en mascara som jag tål! 

Sensais 38º Mascara funkade i alla fall fint när jag testade den häromdagen, mina ögon kliade inte alls och som bonus verkar den sitta riktigt bra också trots att den knappast är vattenfast. Jag blev tipsad om denna från så många olika håll och nu kan jag själv intyga att den verkligen passar bra för allergiker och andra med känsliga ögon!

 

Annars så är klänningen helt klar nu, bustle-upphängningen av släpet är fixat av Louise Slussnäs, jättesnyggt och proffsigt blev det! Mamma och jag har kämpat med att stryka kjoltyget och nu hänger den slät och fin i min garderob. Skorna passade och klackhöjden är helt lagom (tur för mig det, jag provade dom inte innan jag köpte...), underkläderna inhandlade, sambons kläder hämtas på onsdag, Alleria har både kläder och skor klara, ringarna är hemma, blommorna beställda och maten till festen klar...

 

På fredag kväll ska lokalen dekoreras, fotografen hämtas vid flyget och så håller vi bara tummarna för att det inte regnar hela lördagen!

Möhippa!

Förra helgen var det dags för både möhippa och svensexa för sambon och mig :) Eftersom jag avskyr överraskningar och inte känner mig speciellt lättlurad heller, så var det ganska väntat att något skulle hända den dagen men det hindrade ju inte mig från att vara pirrig och så nervös att jag nästan spydde! Inte för att jag oroade mig för egen skull, men natten före blev Alleria oförklarligt sjuk och spydde (de har alltid sån timing de små liven...), och jag blev naturligtvis genast sympatisjuk och tänkte förstås genast att vi kommer att få ställa in alltsammans...så när gänget väl kom mådde jag uruselt och orkade knappt stiga upp heller. 

Men, trots den usla starten så blev dagen bara bättre och bättre sen! Vi åkte till mina föräldrars hus och hade en jätterolig picknick i deras lusthus, Alleria var ovanligt dämpad då hon hade feber och sov sen flera gånger under dagen hos mormor. Då jag mådde så illa och regnet öste ner i omgångar under dagen, så skippade vi utomhus go-carten och satt bara och pratade gamla minnen samt hade chokladprovning - perfekt, så kunde även de med små bebisar vara med längre :) 

Dagens tema; World of Warcraft! (Jag spelade ganska intensivt i 6 år, en period av mitt liv som inte många av mina vänner känner till). Jag står i mitten i orange tröja. De fina tröjorna var handtryckta :)

 

När solen tittade fram igen åkte vi iväg för att spela frisbee-golf - jag hade ingen aning om att det fanns en sån bana i Jakobstad! Skoj och lagom utmanande :) Tror vi tillbringade mer tid i ruffen än på banan...men en bana fixade jag minsann på par (3 kast)! Då blir man såhär glad ;)

Sen åkte vi till sommarstugan där mina fina tjejer förberett med god mat, så vi grillade, gick i bastun tillsammans, gjorde ritualer från traditionell karelsk brudbastu och simmade nakna i fullmånens sken (det kändes som om vi var med i någon svensk Ingmar Bergman-film!). 
De av oss som inte hade småttingar sov sen över och eftersom vi drack högst måttligt vaknade vi pigga och glada på söndagsmorgonen (till skillnad från svensexe-gänget antar vi, haha!).

Är så glad att vi har så fina vänner som känner oss båda så väl och tog sig tiden att ordna en riktigt rolig dag för oss båda! Megastort tack till alla inblandade! ♥

Åh mamma, så tjuuusig jag är!

Idag väntade ett spännande paket på oss i postlådan, det var klänningen som Alleria och jag tillsammans beställt för bröllopet (som närmar sig i expressfart, eek!). Hon fick förstås prova den meddetsamma och utbrast förtjust flera gånger "åh titta mamma, så tjuuuusig jag är"! Så det var ett lyckat köp kan vi konstatera :) 

Konstiga storlekar dock, vi mätte henne innan köpet och det enda som stämde för storleken 3 år var längden...runt bröstet och midjan var måttet hela 10 cm för stort! Inte vet jag om det faktiskt är så sorgligt att amerikanska små barn är så mycket tjockare eller om det var bara denna klänning som hade stora storlekar. Vi valde till slut en klänning för 2 år, och den visade sig sitta riktigt bra, tur det!

Jag hade gärna visat en bild på den förtjusta treåringen, men något får vi väl ändå hålla hemligt till bröllopet...det är dock denna klänning (från försäljarens hemsida):

med matchande hårband likadant som detta, dock i färgen lila:

 

För övrigt har nu vardagen kommit ikapp oss igen, sambons semester är slut och vi har påbörjat inskolningen hos ny-gamla dagmamman igen. Alleria är måttligt förtjust, men vi har bästa tänkbara utgångsläge då det endast finns ett annat barn (som dessutom är bekant sen tidigare) vid dagmamman just nu. Imorgon ska jag lämna henne några timmar för första gången, och jag hoppas så innerligt att det ska gå bra. Jag vill för allt i världen inte att vi ska ha det lika jobbigt som förra året även i år och tänker göra precis allt jag kan för att hon ska trivas bättre denna gång.

Bara 7 veckor kvar

Jag inbillar mig att vi har så gott om tid, men bröllopet är faktiskt bara sju veckor bort nu så det borde väl börja hända saker så småningom... Vi fick faktiskt en heldag på stan (utan barn!) och kom hem nöjda och glada efter att ha uträttat en hel del. Det visade sig vara ett lyckokast att titta in i Kokkolas enda bröllopsbutik, det tog inte många minuter där innan sambon hittade precis de kläder han velat ha, komplett med hatt och allt! Snyggt blev det, och så praktiskt att bara kunna hyra allt. Är så glad för hans skull att han fick precis det han ville ha :) 

Sen har vi nog bestämt ringar också, efter en hel del velande fram och tillbaka. Naturligtvis blev det lite dyrare än vi tänkt oss...men att snåla in på just ringarna, som man väl ska använda varje dag resten av livet, känns inte riktigt bra. 

Så nu blir det denna i palladium och svarta diamanter åt sambon. 

Och denna, i vitt guld och diamanter åt mig

om jag inte ändrar mig...och tar denna ring, men då får stenarna bli safirer för diamanter är rätt dyrt. 

Och häromdagen kom ett litet paket från Kina också. Jag beställde ju hastigt och lustigt 30 st pompoms, efter att ha sett någon internetbild på bröllopsdekorationer. Jag hade egentligen ingen aning om hur de skulle se ut, men för 33$ var det inte så mycket att fundera över! Vi fick en liten extra pompom som vi testade vika upp och den var ju söt :) 

De "riktiga" är aningen större. Färgerna är i verkligheten ivory, purple och cerise. Tänkte mig att de kunde hänga i små grupper från taket i lokalen.

Nästa vecka tänkte vi ta itu med hindersprövning, ringa cateringen, beställa ringarna och sen ska jag fixa några små syjobb på klänningen också. Det går ju framåt i alla fall! Och dagens mest positiva är att så gott som alla som vi bjudit också tackat ja till att komma ♥
Det trodde jag inte, med tanke på att flera bor ganska långt bort. Så glad och tacksam över att folk vill göra sig det besväret!

Inbjudningarna färdigpysslade - eller nästan...

En sak till hann jag med under veckan, bröllopsinbjudningarna är pysslade och klara! Nästan...för jag tror minsann jag får köpa lite mer papper och göra några fler. Jaja, bara alla gästerna hinner svara före bröllopet ska det säkert ordna sig?!

Konstigt hur det plötsligt finns en massa att göra och tänka på trots att man bestämt sig för något litet och enkelt. 

Kipp och klistra

Jag gillar ju nog att pyssla, men nu har jag suttit flera dagar (ja, inte hela dagen förstås) med våra inbjudningskort till bröllopet och det börjar bli aningen tradigt... Det är vad man får när man vägrar beställa färdigtryckta förstås. 

Det börjar också kännas aningen stressigt att få ut dem nu, så det är väl bara att fortsätta. Mät, vik, klipp, klistra - upprepa. Tror det får bli en tur till bokhandeln efter mera papper nu också, inte visste jag att vi skulle bjuda så många...ett liiiitet bröllop sa vi visst...

Bilder från ett bröllop

Helgens utflykt till södra Finland som innehöll bl.a. ett ovanligt uppklätt småbarnspar, en mycket god nattsömn på ett fint hotell, ett väldigt lyckligt bröllopspar, en fantastisk utsikt, många mätta och glada bröllopsgäster - och en böteslapp. Nästan helt perfekt med andra ord.

Skulle gärna visa den snyggingen som jag bor med också men tror inte han vill vara med på bild. Fast på vårt eget bröllop har han inget val, hah!

Sommarens alla bröllop

Imorgon är det dags, då gifter sig en av mina vänner heeeela vägen nere i Esbo och då borde vi vara på plats och helst i tid också! Får väl hoppas vi inte kör vilse på vägen då.

Tur att det inte är så många bröllop per sommar, tycker förberedelserna för detta enda har varit fullt tillräckliga...så mycket att göra och köpa och tänka på! Vågar knappt tänka på hur jag kommer att känna det i september när det är dags för vårt eget. Morgondagen kan vi ju se som repetition ;)

Alleria ska spendera nästan hela helgen hos mormor och morfar, spännande värre det också. Efter lite (mycket) pepp så tror hon nog ändå att det kommer att bli roligt!

Min Kina-brudklänning har kommit!

Åh så nervös jag varit i många veckor, det fanns så otroligt mycket som kunde gå fel med denna beställning! Ända sen jag beställde klänningen från Kina har jag nervöst varje dag kollat statusen på den, och idag morse levererades äntligen mitt paket! Jag fick dock allt vänta tills jag kunde sjasa barnet i säng för att få prova den ifred :) Och den är så fin! Jag är så glad och lättad!

Nu var jag ensam när jag provade den och kunde inte snöra den ordentligt, så jag vet ännu inte riktigt hur den sitter på mig - möjligen är den aningen stor. Men hellre det än för liten... Dessutom höll jag på att inte ta mig ur sen, det gick inte att dra den varken upp eller ner utan att den fastnade över rumpan! Haha. Fick slita ur alla banden ur snörningen för att få den av mig...

Jag skulle hemskt gärna vilja visa klänningen åt alla, men vill ändå inte riktigt visa upp den innan bröllopet...så det blir bara några små tittar. Den motsvarade precis produktbilderna och är både tung och välsydd! Ändå ska det väl märkas någonstans att den är en kopia, och spetskanten i klänningsfållen är ganska osnyggt klippt loss från ett annat tyg och sen fastsydd ovanpå fållen. Men jag är ingen pedant och tycker verkligen att det inte märks alls bara man inte riktigt böjer sig ner och inspekterar fållen ;)

On a happier note...

...så har jag fått ett mejl om att min brudklänning nu postats i Kina och är på väg hit norrut med expressfart (nåja)! Hjälp!

En bok är inte en bok

Vem visste att en gästbok kunde se ut på så många olika sätt? Så många idéer...

Skriv namnet i ett träd, som sen kan ramas in som en tavla?

 

 från MioGallery på Etsy.com.

 

Ett träd med gästernas fingeravtryck kanske?

 

 Eller polaroid-foton av alla gäster?

Hon får aldrig sin klänning klar...

Det känns som om vi har gott om tid kvar, men faktum är att jag borde börja bestämma mig för en brudklänning om jag ska hinna beställa den, prova den och göra ev. ändringar på den. Och jag velar som vanligt.

Jag kommer nog att chansa på en Kina-klänning, fast jag är rädd att bli otroligt missnöjd och ha slängt pengarna i sjön! Men jag sätter helt enkelt inte många hundra euro på en klänning som jag ska ha en enda dag, det vägrar jag. Så nu har har surfat på sidor som syr upp Kina-klänningar och läst recensioner och tips tills jag blivit alldeles kollrig i huvudet. Och inte är jag mycket klokare för det. 

Spets är tydligen något som kan bli väldigt lyckat - eller väldigt misslyckat. För hur syr man upp en klänning i spetstyg, där man inte bara kan klippa tyget rakt av? Och jag räknar nästan med att klänningen blir för lång, det brukar de visst bli. Sen ska man välja (och förstå sig på skillnaderna i) tyg också. Och färg. Och ta mått. Och hålla tummarna...

Dessa är mina favoriter just nu. 

Och funderingarna går runt och runt och runt.