Stilleben och dekoration

...är så verkligen inte min grej. För det första kan jag inte, och för det andra är det ingen idé att jag försöker - allt pynt försvinner ändå i det allmänna stöket som vanligtvis råder här hemma.

Vårt nya kök är nog fint, men sjukt omysigt faktiskt. Jag skyller detta på avsaknaden av gardiner (inte ens den nyinköpta blomman trivdes i detta miserabla fönster;

avsaknaden av tavlor/hyllor/bjäfs på väggarna - väggarna är så tomma att det ekar - och det faktum att vi helt enkelt inte kan se en tom yta i detta hus utan att genast känna ett oemotståndligt behov av att fylla den med saker (skräp).

Igår plockade jag fram två ljuslyktor och satte dem på vardags-matbordet bland dotterns kvarlämnade saker. Det såg för sorgligt ut. Placerade dem på en bricka (så gör ju folk, ställer allt möjligt krafts tillsammans och så ser det bra ut). Det ser fortfarande sorgligt ut, som att lyktorna råkade glömmas framme när skräpet städades undan. Kan ingen mys-expert komma hit och lära mig hur man gör! Och ta med sig gardiner, vilka som helst, till fönstereländet.

 

En blåsig söndag i november

Låg vaken halva natten mellan lördag och söndag (kändes det som i alla fall) och lyssnade på vinden som slet i plåttaket. Sände en tanke till Filippinerna och försökte föreställa mig hur det skulle kännas att vakna till ett hus som rasar ihop runt en. Här kom vi undan med strömavbrott och höga vågor. 

På fredagen var jag och Alleria hemma, och jag tänkte ta tillfället i akt och baka glutenfritt bröd åt henne. Hon är antagligen inte glutenintolerant, men hon har såna problem med sin mage så vi är liksom villiga att testa det mesta. Jag ringde en vän för superbra tips och recept på glutenfria bröd och satte glatt igång baket efter en snabbvisit till butiken där vi handlade en hel arsenal av (konstiga) mjölsorter. Rismjöl, mandelmjöl, potatismjöl, majsgryn och psyllium/fiberhusk. Här ska bakas!

Det ser i alla fall bra ut så långt! Gul och god deg.

Efter en timmes jäsning och en halvtimme i ugnen såg den tidigare fina limpan ut som ...grötpannkaka? Eh, det känns inte riktigt rätt. Vad hände nu? Ner i soppåsen med kletet!

Gjorde ny sats, den här gången utan "hjälp" av Alleria. Rörde massor, lät det jäsa ännu längre - efter 1 timme 15 min i ugnen såg det ut så här:  

Enligt receptet borde det se ut så här:  

 

Alltså vad fasiken, hur svårt kan det vara?! Jag kan ju baka egentligen. Fick en klen tröst av vännen som erkände att glutenfritt är svårt och att hon också misslyckas ibland. 

Jaja, det är bara på't igen. Det halvt misslyckade brödet gick i alla fall att äta, efter två omgångar i brödrosten, så det var inte helt bortkastade ingredienser. Dottern vägrade dock att smaka, förstås :) Fortsättning följer... kanske.

Syrendöden del två

Sommarens stora misslyckande är utan tvekan syrenerna. Jag förstår inte riktigt vad som har hänt, men när det gäller våra små buskar får man väl anta att det var vinterskador. Bladen kom, men väldigt sparsamt och sen bara torkade de in och hela buskarna dog :( En annan anledning kan ju vara dräneringsrören och gruset som vi hittade massor av när vi grävde just här...

Vi får nog ersätta dessa i nästa år, de verkar helt stendöda. Möjligen blir det ett litet träd istället, och så ska jag passa på att sätta in trampstenar i bär-rabatten som omger dem - det är så svårt att rensa ogräs som det ser ut idag. 

När det gäller den ca 30 år gamla lilla syrenen som stammat upp sig själv, så misstänker jag att det är vi själva som är bovarna i dramat. Vi har ju grävt och fixat rabatter hela sommaren just där den står, så antagligen tyckte den inte om aktiviteten. Jag misstänker också att syrener inte är speciellt förtjusta i att få påfyllning av jord runt rötterna och stammen...

Om den också dör blir jag faktiskt rätt ledsen, den syrenen planterades av min mormor och morfar när de flyttade hit 1990 och den har överlevt misskötsel och lupininvasion. Och sen kommer vi och tar livet av den i ett missriktat försök att hjälpa!

Syrendöden

Jag vet inte vad som hände våra syrener, men de mår verkligen inte bra, för att uttrycka det milt. Av våra två buskar Syringa Patula 'Miss Kim' så fick den ena inga blad alls, och den andras blad torkade bort innan de ens hann slå ut. Nu ser båda stendöda ut. Jag "hoppas på" vinterskador så det inte är någon elak sjukdom som drabbat dem. Grannens syrener mår dock bra...

Antagligen blir vi tvungna att ersätta syrenerna med något annat nästa år och då inställer sig förstås genast frågan - med vad? Buskarna står i en "bärrabatt" där de samsas med olika sorters vinbär och åkerbär som underplantering. I vardera ändan står en stor rabarber respektive korallkornellen och en Clematis 'mme Correvon' mot trädgårdsporten. Man kunde ju tänka sig en fortsättning på bärtemat och ta uppstammad Aronia...eller så testa något helt annat? Hmm.

 

Man kan inte lyckas jämt

En av de många lökväxter vi planterade var tulpanen 'Queen of Night'. Tulpanen är verkligen fin och annorlunda med sin nästan svarta färg och långa stjälk...men inte såg det vidare fint ut bland de övriga låga växterna! Nej, en sån majestätisk tulpan kräver nog ett förfinat sällskap för att verkligen komma till sin rätt. Så det var lika bra att rabatten visade sig vara alldeles för våt för lökväxter, jag antar att lökarna ruttnade bort under vintern för vi har inte sett dem igen...

Sensommarens plantering

Det sista vi gör sommaren 2010 är att plantera i de två minsta av våra rabatter. Till höger vid den stora stenen blir det en blodnäva, sedumväxter av olika slag (bl.a. taklök) och ett gräs, blåsvingel. 

Tyvärr har jag missbedömt platsen och det blir alldeles för vått under vintern. Ett av våra stora trädgårdsproblem är just stående vinterfukt (därför har vi också valt att höja upp de flesta rabatterna). Växterna får vått om fötterna och de flesta dör under vintern. Den enda överlevande sedumväxten flyttas sen till en soligare plats. Nävan trivs däremot mycket bättre och ger inspiration till en annorlunda plantering nästa år.

I den vänstra, upphöjda rabatten sätter jag mossflox, kaukasisk fetblad, aubretia och även här några sedumväxter. Många av mina växter hämtar jag som sticklingar från mammas och pappas trädgård, det blir mycket billigare och plantorna är bevisat livskraftiga!