Gravid vecka 18

De har tyvärr helt rätt alla de som säger att andra (och tredje och fjärde och...) graviditeten inte alls är som den första. Har jag någon aning vilken vecka jag är i när någon frågar? Nej. Har vi tagit några riktiga magbilder? Nej. Besöker jag mödrarådgivningen var och varannan vecka? Nej. 

Lägg dessutom till mitt extremt dåliga minne och vem som helst inser att det kommer inte att existera några minnen av parveln i magen om jag inte börjar anstränga mig och skriva ner lite nu. Jag är faktiskt inte helt hopplös, jag har en dagbok som jag skriver lite sporadiskt i och det är jättekul att kunna gå tillbaka och jämföra vad jag skrev under samma tid när jag väntade första barnet!

Så här kommer en kort summering av hur det är att vara gravid just nu, i vecka 18. 

Illamåendet börjar äntligen släppa, efter att dämpat livsglädjen i rätt många veckor... Nu mår jag mest illa kvällstid om jag fuskat med att äta ordentlig mat under dagen.

Halsbränna ger sig tillkänna ibland när jag ska sova, men det funkar ännu helt ok med receptfria tabletter.
Rygg- och bäckenbesvär känner jag tyvärr av redan, och jag hyser alls inga förhoppningar om att det ska bli lättare än förra gången. Mest ont gör det i rumpan och alla spända muskler där! Känns ju sådär roligt att försöka få någon att massera min bak :P
Viktökning har jag inte riktigt koll på, men kanske 4-5 kg? Vet inte riktigt vad jag väger som icke-gravid heller så.

Cravings: Inte så mycket än tycker jag, ett tag hade jag dille på bananer men det var nog också för att jag mådde så illa och de var lätta att äta. En helg åt jag 11 st bananer...
Udda symptom: Jag har plötsligt och helt ur det blå blivit laktosintolerant! Från att ha druckit mjölk till varje måltid tål jag nu inte laktos överhuvudtaget. Det smög sig på redan innan graviditeten men har sen eskalerat i racerfart. Läkarens kommentar: Ja, det är så fascinerande med allt som kroppen kan hitta på...



 
Sparkar: Började känna av pyttesmå buffar extremt tidigt denna gång, redan i v.13! Nu känner jag nog pyret varje dag, men inte hela tiden förstås. Mest protesterar hen om jag försöker lägga mig på mage någon gång.
Tänker mycket på: Försöker tänka bara positiva tankar, för att motverka att jag faktiskt inte känt mig så värst glad och överlycklig hittills. Jag visualiserar mitt liv som tvåbarnsmamma vid 35 (fyller 32 i år) för att påminna mig om att det kommer en tid när jag kan vara mig själv igen och att graviditet och spädbarnstid faktiskt är en väldigt kort period i mitt liv.

Pappan: Han har varit förstående när jag däckat tidigt varje kväll pga trötthet och illamående. Ställer upp med massage ♥. Är kanske inte lika fascinerad som jag av alla småsaker som händer med min kropp, men det kan jag väl knappast begära heller. Planerar mycket vad han och dottern ska göra tillsammans sen när babyn kommit (och jag kan se att hon redan börjat vända sig mer till honom, som en reaktion på att jag antagligen blivit mera otillgänglig).
Namnförslag: Alleria har bestämt att babyn ska heta Mia om det blir en flicka, och Eldrik (!) om det blir en pojke! Hon är mycket bestämd så vi får väl se om vi kan kompromissa på den punkten.

Vecka 18 och magen börjar redan fånga upp diverse mystiska fläckar.

Att planera barnkalas

Alldeles för snart är det kalastider igen för vår blivande femåring och jag känner mig fortfarande som en newbie på området! När jag var liten var det liksom inte så svårt; man bjöd in sina bästa vänner, mamma bakade en gräddtårta och så lekte vi ute eller på mitt rum om vädret inte var bra.

En gång minns jag att pappa gjorde en fantastiskt klurig spårning åt oss och det var oerhört uppskattat, men det skedde bara den enda gången :) Nu har jag en känsla av att det behövs...något mera för att det ska bli ett lyckat kalas!

Alleria har redan i månader pratat om sitt barnkalas så vi har ingen chans att komma undan och nu googlar jag idéer för fullt. Eftersom jag *vet* att inga ungar har tid att äta, eller ens uppskattar traditionell tårta, så tänker jag helt fräckt skippa den biten och spara tårtan till släktkalaset. Istället blir det nog glassbuffé med tillbehör tror jag!

 

Precis så där fint blir det nog - inte... Men ja, någon hemmagjord variant av det då, där alla får välja det de själva gillar.

Sen måste varje kalas med självaktning innehålla en skattjakt har jag förstått. Tänk så mycket nyttigt man får lära sig när man blir förälder. Det finns förstås massor med tips och idéer på nätet, tom. färdiga skattjakter med karta och ledtrådar och allt...men då har vi ju den lilla detaljen att ingen av de tilltänkta kalasdeltagarna kan läsa. Så jag grunnar på en variant med laminerade foton på de olika ställen de ska hitta, svårigheten är ju att lägga sig på en precis lagom nivå - det får inte bli för svårt så de ger upp, men inte så lätt att hela skattjakten är avklarad på mindre än fem minuter! 

 

Embed from Getty Images

 

Huvudsaken är väl att det dyker upp någon sorts skattkista i slutet av jakten! Nu ska jag bege mig till loppis och hoppas på fina fynd att fylla kistan med. En hemmagjord sådan tänkte jag knåpa ihop av en låda, det kan ju inte vara omöjligt svårt. Fortsättning följer på det.

Rivning pågår

Nu är vi på gång igen. Med värme och sol kommer också arbetstid på gården. I dessa dagar är det gårdens gamla garage/uthus som ska rivas, eftersom det står alldeles intill vårt nybygge och vi dessutom behöver mera parkeringsplats och yta!

 

 

Det vill säga, jag jobbar inte så hemskt mycket och så lär det väl tyvärr vara hela sommaren, utan jag och magen vankar runt och tittar på och kommer med uppmuntrande tillrop...sen faller det också till stor del på min lott att fixa mat och kaffe åt det arbetande gänget, en roll jag är mindre förtjust i men vad ska man göra när kroppen sätter stopp för nästan allt fysiskt jobb.

 

 

Det går ju ändå rätt fort det här. Tak och väggar är nästan helt borta och jobbet med att plocka ner alla takstolar och reglar är påbörjat. Naturligtvis ska vi spara allt material i gott skick, vi har redan planer för hur det ska komma till användning i nästa uthus som är under planering som bäst!

Äppelföretagande

Via Dalbo Must, vårt gårdsmusteri, blev vi inbjudna att delta i en tredelad kurs inom YA's projekt Kursgården i samarbete med Företagshuset Dynamo med temat äppelföretagande. Jag är så glad att vi (jag och maken) nappade på erbjudandet för de två kursdagar vi hittills deltagit i har varit så oerhört intressanta och inspirerande!

Vid det första tillfället föreläste Katharina och Lars från Äppelfabriken i Sverige och Leif Blomqvist från plantskolan i Lepplax, båda auktoriter i ämnet på olika sätt. 

Äppelfabriken som verkligen har byggt upp en stor och omfattande verksamhet inte bara runt äppel utan också övriga bär och grönsaker har jag tittat mycket på och hämtat inspiration från vad gäller framtiden för vårt eget musteri, och Leif är kunnig som få när det kommer till äppelträd - vi är där ett par gånger per säsong, hämtar alltid med oss något nytt hem och känner oss lyckligt lottade som bor i närheten när man ser hur långväga gäster vallfärdar till hans plantskola!

Vid det andra kurstillfället som hölls i måndags på vackra Lalle gård i Veikars, så föreläste Anna och Ola från Riktig Cider samt den energiska idésprutan Andreas från Brännland Cider, den första tillverkaren av iscider i Norden (skulle jag tro?). På plats fanns allt från musttillverkare till förädlare av äpplen till jordbrukare som överväger äppelodlingar på sina marker. Så intressant att få lyssna till olika perspektiv på allt som har med odling av äpplen att göra! Vi åkte hem fulla med idéer om hur man kunde utvidga och utveckla verksamheten på vår lilla gård. 

Bild: lalle.fi

Måste skratta för mig själv när jag undersökte möjligheterna att klassa vår odling som specialodling och därmed fungera som ett aktivt, stödberättigat jordbruk i liten skala - av alla tänkbara yrken som finns är nog bonde det som stått bland de sista på min lista! Men ruku kvinno som int kan änder se!