En egen vrå

Äntligen är den (nästan) klar. Min vrå. Min plats. Ett krypin med utsikt över hallen, om man snurrar lite på stolen.

Kanske kommer det ännu upp en hylla för alla jobbrelaterade papper som jag strör omkring mig, jag är lite motvillig till att dölja den vackra tapeten men en hylla kanske är en nödvändighet...eller så klarar jag mig med bokhyllan som står precis innanför dörren till rummet. Vi får se hur det blir, nu ska jag först "bo in mig" ett tag!

Så här ser det ut i övre hallen numera. Vårt lilla bygge ger bara drygt en kvadratmeter extra golvyta, men frigör så himla mycket plats i extrarummet! Mina saker och allt kontorsmaterial samsas nu i en enda, liten bokhylla och allt annat skräp i rummet ska forslas bort så Alleria äntligen kan få ett eget rum! Visserligen kommer hon nog att fortsätta sova i vårt sovrum, men nu får hon en plats för alla sina saker (så vi slipper ha dem i vardagsrummet) och så ska vi sätta in en extra säng för dagsömnen - så vi får pensionera vår trogna vagn som nu är för liten.

Det märks vilket rum vi använt som allmänt skräpförråd. Herregud så det ser ut här inne...men nu blir det ändring på saken, små steg i taget.

Alla helgons dag

Helgen som gick var ju Allhelgonahelgen, och jag är så glad att den gamla traditionen med att besöka gravgården och tända ljus på våra käras gravar lever kvar. Jag är inte så förtjust i Halloween, och det verkar inte vara någon stor hit här i våra trakter - hit till oss kom inte ett enda litet spöke eller skelett. Nu var vi ju iofs inte hemma på lördagen heller så vem vet...

Det var så stämningsfullt och vackert på gravgården. Önskar jag vore bättre på fotografering så jag kunde fånga de hundratals, tusentals ljusen på bild. Två suddiga bilder är allt jag kan erbjuda nu. Vi hade med oss tre ljus - ett för min älskade mormor och morfar, ett för min farfar och det sista ljuset för en för mig helt okänd grav - som råkar bära mitt namn. Jag vet inte vem hon var, den Charlotta Backman som dog redan år 1900, men hennes grav står på den gamla, mörka delen av gravgården och jag tycker att där behövs lite ljus. 

Vi borde ha haft med oss ett ljus till, för sambons mormor, farmor och farfar som är gravlagda på annan ort, men vi skickade dem en tanke och hoppas att där brinner ett ljus på deras gravar också.

Att resa med tvååring

Förbered dig väl. Välj om möjligt en lugn och förståndig tvååring som inte är så noga med tider och rutiner. Extra bonus om hen är kvällspigg!  Inse att det kommer att bli en annorlunda semester. Fyll reseapoteket med bra-att-ha-saker. Visste ni att det finns örondroppar man kan ge som akut lindring vid öroninflammation? Köp dem! Att flyga med ont i öronen är ett helvete för vem som helst. Alla vet ju att ju bättre förberedd man är, desto större chans att man aldrig behöver använda alla grejer man släpat med sig. Glöm för allt i världen inte favoritgosedjuret hemma! Låt barnet ta ansvar för sin egen packning och resväska. Alleria fick av mormor en Trunki-väska som var alldeles fantastiskt bra och hon drog den själv hela resan.

Mat och underhållning i all ära, det största problemet är att övertyga en övertrött och speedad tvååring om att man faktiskt måste sova lite också fast det kan hända att man missar något intressant då. Prioritera sömnen - allt känns bättre och lättare när man sovit en stund. 

Välj ett familjevänligt hotell. Familjevänligt behöver inte betyda vattenparker ute i ingenstans och all inclusive buffé som ger dig magsjuka. Men undvik kanske nattklubbsdistriktet. Välj ett lägenhetshotell med kök där man kan koka egen lunch ibland.

Ta med en vagn. Det är gratis att ta dem med på flyget och man får ta dem ända fram till planet. Barnet kan gå själv (utom kanske när man korsar livligt trafikerade gator och de dårarna envisas med att köra på vänster (fel) sida) men det är mycket praktiskt att ha en lastvagn för alla grejer med sig till stranden eller staden.

Dessutom kanske man kan ta en tupplur i den, bara den inte vore för liten...

Köp vattenleksaker på plats. Uppblåsbara djur är roliga för både barn och vuxna! Se till att hotellet har en pool med barnvänligt djup. 

Klätterställningar är ett otyg, undvik dem som pesten. Visst, barnen älskar dem men det är inte jättekul att stå i skuggan och frysa i vad som känns som timtal medan ungen klättrar upp och ner och blir knuffad av alla större (ouppfostrade) barn som skriker och härjar. Dessutom envisas de med att prata holländska fast du vänligt förklarat att du inte fattar ett ord och därmed inte kan hjälpa dem heller. 

Se till att packa ner minst en UV-solskyddsdräkt. Köp strandleksaker. Ta med fler familjemedlemmar till stranden. Oddsen ökar något enormt att du faktiskt får sitta stilla och läsa din bok :)

Äta på restaurang är inga problem, så länge man accepterar att vara först på plats. Till skillnad från oss introverta nordbor, så verkar alla medelhavsbor att älskar barn. Eller iaf. låtsas de väldigt bra. Inga problem att få barnstolar och anpassad mat, även sånt som inte står på barnmenyn. Be om ris till maten i stället för pommes frites, det blev en god favorit! Bråka inte om maten, låt barnen äta vad de vill. Det är ju semester.

Vi pratar varje dag om hur vi sprang barfota, badade med Nessie i poolen, letade stenar på stranden, klappade katter, åt fisk på burk, hade kortärmat och simdräkt, åkte flygplan och somnade på bussen och inte behövde skynda oss någonstans alls, använda gummistövlar eller vara ute när det regnade. Och hur mycket vi längtar till nästa gång.