Helsingfors tur och retur

Har precis tillbringat två mycket trevliga dagar i huvudstaden tillsammans med min kära svägerska! Otroligt välkommet var det med lite "tjej-tid" och mindre grubbel över vardagsbekymmer, det enda negativa var väl att vi åt så mycket god mat att mina jeans inte alls känns speciellt bekväma idag...

 

Tråkigt var det också för min svärmor som egentligen var den som skulle åka, men som precis innan resan halkade och skadade sig så pass illa att hon var tvungen att stanna hemma. Stackaren! Jag fick åka på hennes plats i stället och det var verkligen himla snällt det! Tack!

 

Svägerskan skulle till storstan för en arbetsintervju, men sen stannade vi över natten och såg musikalen "Mamma Mia" på svenska teatern på tisdagskvällen. Kameran lämnade hemma så några bilder av det får ni icke, men ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det var en verkligt proffsig och fartfylld föreställning, och teatern var också nästintill fullsatt en vanlig tisdagkväll. Kul upplevelse :)

 

Pyttelitet bildbevis på att jag faktiskt var där, framför Helsingfors järnvägsstation (det var Alleria som motvilligt släppte iväg mig mot löftet att jag skulle fotografera allt jag gjorde i stan!) och bonusbild på svägerskan när vi avnjöt vår maffiga frukost på Kiila, bredvid hotell Finn precis mitt i stan.

Sånt man kan göra en hemmadag

Man kan måla ett kartonghus och nästan hållas innanför linjerna.

Man kan göra en pulkabacke rätt in i skogen och sen åka en stund i den och sen göra om den nästa dag när snöskottaren varit på besök. 

Man kan tillverka en prinsesskrona av kartong, packtejp och massor med paljetter och kladdigt lim.

Att sådant.

Skidspåret

Här ligger vi i hårdträning inför Onnis runda! (skidtävling för småttingar). 

 

Pappan drog upp spåret och vi "hjälpte till"...

Det gick bättre än vi trodde faktiskt, inga större utbrott förrän på tredje varvet då krafterna och orken tog slut.

Den yttepytte lilla backen var lite av en besvikelse, dels för att den inte var större, dels för att hon inte hölls på benen...enligt en treårings logik skulle hon naturligtvis klara en större backe MYCKET bättre, så det så!

Uppförsbacke är också lite kämpigt. Tur att Onnis runda skidas på plan mark (tror jag?). Och ännu har vi några veckor att träna på.