Äppelföretagande

Via Dalbo Must, vårt gårdsmusteri, blev vi inbjudna att delta i en tredelad kurs inom YA's projekt Kursgården i samarbete med Företagshuset Dynamo med temat äppelföretagande. Jag är så glad att vi (jag och maken) nappade på erbjudandet för de två kursdagar vi hittills deltagit i har varit så oerhört intressanta och inspirerande!

Vid det första tillfället föreläste Katharina och Lars från Äppelfabriken i Sverige och Leif Blomqvist från plantskolan i Lepplax, båda auktoriter i ämnet på olika sätt. 

Äppelfabriken som verkligen har byggt upp en stor och omfattande verksamhet inte bara runt äppel utan också övriga bär och grönsaker har jag tittat mycket på och hämtat inspiration från vad gäller framtiden för vårt eget musteri, och Leif är kunnig som få när det kommer till äppelträd - vi är där ett par gånger per säsong, hämtar alltid med oss något nytt hem och känner oss lyckligt lottade som bor i närheten när man ser hur långväga gäster vallfärdar till hans plantskola!

Vid det andra kurstillfället som hölls i måndags på vackra Lalle gård i Veikars, så föreläste Anna och Ola från Riktig Cider samt den energiska idésprutan Andreas från Brännland Cider, den första tillverkaren av iscider i Norden (skulle jag tro?). På plats fanns allt från musttillverkare till förädlare av äpplen till jordbrukare som överväger äppelodlingar på sina marker. Så intressant att få lyssna till olika perspektiv på allt som har med odling av äpplen att göra! Vi åkte hem fulla med idéer om hur man kunde utvidga och utveckla verksamheten på vår lilla gård. 

Bild: lalle.fi

Måste skratta för mig själv när jag undersökte möjligheterna att klassa vår odling som specialodling och därmed fungera som ett aktivt, stödberättigat jordbruk i liten skala - av alla tänkbara yrken som finns är nog bonde det som stått bland de sista på min lista! Men ruku kvinno som int kan änder se!

Att ta upp en tappad tråd

Kanske ska jag börja blogga igen. Jag har inte riktigt bestämt mig än utan väger för- och nackdelar mot varandra. Å ena sidan har jag verkligen saknat att ha någonstans att skriva, jag försöker fylla i min dagbok åtminstone korta anteckningar om de flesta dagar, men det är helt enkelt inte samma sak som att skriva en flytande text. Jag har nog världens sämsta minne och jag vill inte glömma alla de minnesvärda stunderna i mitt liv, så att skriva ner dem är verkligen livsviktigt för mig. 

Å andra sidan känns det olustigt att veta att allt det jag skriver finns där ute. Jag är inte så orolig för att lämna ut mig själv, jag väljer ju enkelt hur personlig jag vill vara...men i takt med att dottern växer har det växt fram ett naturligt motstånd mot att berätta sånt hon inte själv har godkänt. Jag inser ju vilken integritet hon har redan nu, som snart 5-åring. Det känns inte okej att hon finns med så detaljerat i texter (och bilder) som egentligen ska handla om mig och min vardag. 

Jag övervägde en stängd blogg, eller helt enkelt en dagbok på nätet. Men det är inte heller roligt, jag uppskattar ju möjligheten att kunna dela mina tankar och att vänner kan ta del av vår vardag. Det känns inte heller som om jag behöver oroa mig för att horder av utomstående läser min blogg :) 

Jag övervägde att starta en ny blogg och sätta striktare gränser för innehållet i den. Men jag har ingen större lust att byta adress, bloggplattform och göra om allt det praktiska. 

Jag tror jag har landat i att fortsätta här där jag är van att vara, kanske rensa lite i arkivet och skriva mer om sånt jag finner intressant och lämna familjen utanför lite mera. Fast de nog alltid finns med på ett hörn, de är ju största delen av mitt liv. 

Vi får väl se var jag landar. Nu börjar jag här.

Hejdå bleka oktoberhöst

Vanligtvis så älskar jag den tidiga hösten, för alla de fina höstfärgerna som smyckar vår gränd. Sen älskar jag inte fullt så mycket den sena hösten med alla fallna, kladdiga löv som ska räfsas bort under det att höststormarna viner runt öronen och regnet piskar mig i ögonen. Nåja.

Har i vanlig ordning läst en hoper bloggar som postat fina höstbilder och beskrivit de vackra höstlöven, alla färgerna och den krispiga luften. Jag måste ha missat något, bor vi i samma land ens? Jag har inte hittat ett endaste litet illrött höstlöv i år, och gränden som verkligen brukar lysa emot oss när vi åker iväg på mornarna har varit grådaskig och trist precis hela hösten. Först var löven ännu gröna och sen föll de bara av? Har aldrig sett något liknande (eller jo det har jag säkert men minnet är kort).

Titta bara vilken deprimerande syn. Det är bara grannens häck som gjort ett litet färgglatt försök.

År 2013 däremot, då var det minsann höstglöd vid Hjortronbo! Jag har så många vackra bilder från den hösten. Titta bara på bilden nedan, från exakt samma ställe.

Så vackert. Och så liten hon var, min skrutta!

Nåja, nu säger vi adjöss till denna korta höst och börjar på allvar vänta på vinter, snö och is, jul och ljus och pepparkaksbak och adventstider... November, den slaskiga och mörkaste månaden av alla har alltid varit en månad av längtan efter något annat. En transportsträcka till jul.