Nu är jag alldeles i slutet av graviditetens andra trimester och tänkte försöka sammanfatta läget just nu.
Vecka: 26+5 - vi är alltså nere på tvåsiffrigt nu. Drygt 90 dagar kvar.
Barnet: Babyn är nu ca 32 cm lång och väger runt ett kg. Huden skyddas av ett lager fosterfett och barnet samlar också på sig allt mer underhudsfett. Barnet har öppnat sina ögon nu, ögonfransarna är fullt utväxta och barnet suger ofta på tummen. Skulle förlossningen starta nu finns det en god chans att barnet överlever.
Vecka: 26+5 - vi är alltså nere på tvåsiffrigt nu. Drygt 90 dagar kvar.
Barnet: Babyn är nu ca 32 cm lång och väger runt ett kg. Huden skyddas av ett lager fosterfett och barnet samlar också på sig allt mer underhudsfett. Barnet har öppnat sina ögon nu, ögonfransarna är fullt utväxta och barnet suger ofta på tummen. Skulle förlossningen starta nu finns det en god chans att barnet överlever.
Magen: Här har då tillväxten inte avstannat något än, som alla sa att den skulle göra. Min mage ÄR stor, och ibland blir jag väldigt trött på alla kommentarer om detta faktum. Jag kan ju inte göra så mycket åt saken ändå. Det ska bli skönt nu när jag snart går in i sista tredjedelen av graviditeten - då borde det väl vara okej att också se höggravid ut.
Jag som annars tycker gravida kvinnor är så vackra, har haft svårt att se mig själv som fin denna gång just för att alla hela tiden påminner mig om hur stor jag är. Maken lovade dock att vi ska försöka ta några gravidfoton snart, i ett försök att muntra upp mig lite. Så de osminkade bilderna i inlägget är såna jag fotade på mig själv en morgon, för att samla idéer till den kommande fotograferingen.
![]() |
| Vecka 21 till vänster, och 27 till höger. |
Foglossningen är värre ibland och bättre ibland. Förstås känns det mycket mera dagen efter att jag ansträngt mig (och här använder jag ordet "ansträngt" i dess allra lösaste betydelse, det kan handla om att jag suttit för länge i min kontorsstol, eller att jag gått och handlat till butiken, eller egentligen vad som helst förutom legat i soffan och vilat mig). Fortfarande är det endast och enbart i vänstra sidan/benet, vilket jag tycker är mycket märkligt.
Sammandragningar är också en (ovälkommen) nyhet denna graviditet, de har dykt upp rätt ofta under sommaren och det är svårt att få dem att sluta när de en gång börjat. Efter en åktur i motorbåt för några veckor sedan blev det så pass illa att jag hamnade inne på mödrapoli för en kontroll, men allt var som tur var bra med babyn och sköterskan trodde att jag kanske var uttorkad. Så nu försöker jag få i mig så många liter vatten som jag bara klarar av, varje dag.
Sammandragningar är också en (ovälkommen) nyhet denna graviditet, de har dykt upp rätt ofta under sommaren och det är svårt att få dem att sluta när de en gång börjat. Efter en åktur i motorbåt för några veckor sedan blev det så pass illa att jag hamnade inne på mödrapoli för en kontroll, men allt var som tur var bra med babyn och sköterskan trodde att jag kanske var uttorkad. Så nu försöker jag få i mig så många liter vatten som jag bara klarar av, varje dag.
Jag trodde inte det skulle bli så tungt för mig under sommaren iom. att jag inte är ens höggravid, men jag har nog fått inse att värmen är tung för alla gravida och därmed valt bort en hel del program för att kunna ta det så lugnt som möjligt.
Familjen: Make och barn pratar med magen varje dag och sjunger för den, det är rätt mysigt. Mindre mysigt är det när de försöker puffa på magen för att få gensvar där inifrån, babyn sparkar nämligen väldigt hårt och träffsäkert när den är på det humöret! Annars är Alleria lika positiv som vanligt och pratar och fantiserar väldigt mycket om babyn, men jag märker också på henne att hon blivit oroligare och bekymrar sig om allt möjligt smått. Vår känsliga lilla tjej.
Tankar: Just nu försöker jag att inte tänka så mycket. Jag är glad för var dag där krämporna åtminstone inte blivit värre, och bara jag känner babyn buffa runt där inne. En hel del funderar jag ändå på den kommande förlossningen och det faktum att jag måste till ett nytt sjukhus som jag inte känner till alls. Min rådgivningssköterska har lovat hjälpa mig ta reda på fakta och boka tid för ett samtal med förlossningen om jag skulle vilja det, och det känns väldigt skönt att ha någon som tar mig på allvar.
Jag har också börjat läsa om de böcker jag läste inför första förlossningen (Gudrun Abascal: Att föda och Att möta förlossningssmärtan samt Susanna Heli: Föda utan rädsla) men efter att ha läst allt om smärta och hur den kan mötas tycker jag snarare att jag blev räddare snarare än lugnad... Tror jag ska fokusera mera på att lära mig olika avslappningstekniker och om andningen, snarare än att läsa om hur ont det gör att föda.
Så rullar dagarna vidare, och väldigt snart blir det igen vardag med jobb och dagis för oss alla så nu ska jag försöka njuta av de sista lediga dagarna, oavsett hur mycket det åskar och regnar mellan varven!




















