Bara 7 veckor kvar

Jag inbillar mig att vi har så gott om tid, men bröllopet är faktiskt bara sju veckor bort nu så det borde väl börja hända saker så småningom... Vi fick faktiskt en heldag på stan (utan barn!) och kom hem nöjda och glada efter att ha uträttat en hel del. Det visade sig vara ett lyckokast att titta in i Kokkolas enda bröllopsbutik, det tog inte många minuter där innan sambon hittade precis de kläder han velat ha, komplett med hatt och allt! Snyggt blev det, och så praktiskt att bara kunna hyra allt. Är så glad för hans skull att han fick precis det han ville ha :) 

Sen har vi nog bestämt ringar också, efter en hel del velande fram och tillbaka. Naturligtvis blev det lite dyrare än vi tänkt oss...men att snåla in på just ringarna, som man väl ska använda varje dag resten av livet, känns inte riktigt bra. 

Så nu blir det denna i palladium och svarta diamanter åt sambon. 

Och denna, i vitt guld och diamanter åt mig

om jag inte ändrar mig...och tar denna ring, men då får stenarna bli safirer för diamanter är rätt dyrt. 

Och häromdagen kom ett litet paket från Kina också. Jag beställde ju hastigt och lustigt 30 st pompoms, efter att ha sett någon internetbild på bröllopsdekorationer. Jag hade egentligen ingen aning om hur de skulle se ut, men för 33$ var det inte så mycket att fundera över! Vi fick en liten extra pompom som vi testade vika upp och den var ju söt :) 

De "riktiga" är aningen större. Färgerna är i verkligheten ivory, purple och cerise. Tänkte mig att de kunde hänga i små grupper från taket i lokalen.

Nästa vecka tänkte vi ta itu med hindersprövning, ringa cateringen, beställa ringarna och sen ska jag fixa några små syjobb på klänningen också. Det går ju framåt i alla fall! Och dagens mest positiva är att så gott som alla som vi bjudit också tackat ja till att komma ♥
Det trodde jag inte, med tanke på att flera bor ganska långt bort. Så glad och tacksam över att folk vill göra sig det besväret!

Still going strong - lekstugan 25 år gammal

Äntligen tog vi också tag i att storstäda vid min gamla lekstuga. Alleria har inte riktigt trivts där inne, det var för mörkt pga. alla vildvuxna träd och buskar, och stugan har väl inte blivit ordentligt städad sen jag bommade igen den för många, många år sedan...

Men nu hjälptes vi alla tre (jag, mormor och Alleria) åt att röja blad kvistar och blad, slänga alla gamla dammiga mattor och kuddar, sopa och feja och diska alla små pryttlar. Så nu är det rent och fint därinne och Alleria är så himla nöjd att hon knappt vill leka någon annanstans! 

Synd bara att jag har så kort tålamod när det gäller att sitta på pyttesmå stolar och låtsas dricka kaffe ur pyttesmå koppar och plocka med pyttesmå flaskor och korkar i timtal... Jag gör gärna fint och snyggt och skulle gärna ännu måla väggarna i stugan så det blev ljusare, men lekandet överlåter jag så gärna så till mommo och moffa :)

 

Längtan till landet

Vi har tillbringat en hel del tid i Socklot hos mina föräldrar under veckan. Sambon och morfar bygger på den nygamla terrassen, och vi andra pysslar i trädgården, underhåller Alleria och lagar mat dagarna i ända... Alleria tror nog nästan hon bor där nu, så det börjar väl bli tid att få arbetet klart så de inte behöver ha oss springande där varje dag! Det går väl framåt, men här balanserar vi ännu över plankor och hoppar över trappor som saknas, med tallrikar och brickor i händerna varje gång det är matdags.

Men nog är det ändå skönt med lite större ytor att röra sig på. På sommaren är jag helt säker på att jag kommer inte att känna mig helt hemma innan jag har ett litet hus och en stor trädgård att påta omkring i. Jag är extra förtjust i den vildvuxna entrén till huset där prydnadsaplarna och alla buskarna bildar en skuggig sval "grottingång" och schersmindoften följer med varje varm vindpust.

Ingången från garaget sett.

 

Ingången från huset sett.