Kulturveckan som var

Veckan som gick var ju Kulturveckan här i Nykarleby, som kulminerade i den vida berömda Juthbacka-marknaden på fredag och lördag. Vi hann liksom inte riktigt med i år, jag tycker inte jag deltog i någonting alls... Tidsbrist och det trista vädret med småregnande hela tiden gjorde också sitt till. 

Alleria var i alla fall med på Barnens Dag vid Kuddnäs tillsammans med mommo och moffa, och det var tydligen hellyckat enligt de glada rapporter som jag fick sen :)  Käpphästhoppning var visst roligt, men ganska svårt när man har korta ben...

Alleria hade med sin egen häst Lilla Gubben (och Herr Nilsson fick också hänga med). 

Det fanns också en alldeles riktig häst som man fick rida på och jag har aldrig förr sett henne så avslappnad på hästryggen. Allerias beskrivning av upplevelsen: "ja skrek ingenting alls mamma. Int fast hästen fnös å int orka gå mera heller".

Vi gick nog ner till stan en sväng på torsdagskvällens Kulturnatt också, men pga. det eviga regnandet fick systemkameran stanna hemma så det blev bara några suddiga mobilbilder. Genomvåta blev vi också, speciellt A som glömde att hon inte hade gummistövlarna på och hoppade i en 10 cm djup vattenpöl...

Bäst var brandkårens uppvisning av bilar och maskiner på Bankgatan, och den lilla karusellen på torget.

Själv tyckte jag mycket om drop-in-vigslarna som ordnades i kyrkan, och önskade att jag haft tid att stanna på fler. Hela kyrkan var för det mesta fylld med folk och jag tyckte stämningen var riktigt högtidlig :) Hela sex par gifte sig under kvällen!

Ketchup och valeriana

Ja-a, den där berömda ketchupeffekten (först händer inget, sen kommer allt på en gång) börjar ta ut sin rätt och jag känner mig nog lite sliten. Under denna höst och de närmaste veckorna så har jag ett bröllop om mindre än två veckor med massor kvar att planera, jag har ett nytt jobb där jag gärna skulle prestera någon form av resultat, jag har ensam ansvar för både lämning och hämtning av Alleria vid dagmamman, äpplena mognar på sina grenar och det betyder att snart har vi fullt upp vid Dalbo Must med att musta alla äpplen och sen som lök på laxen tampas jag med mina gallbesvär (inte kul att ha sinnessjukt ont flera nätter per vecka, så nu blir det operation i slutet av september). 

Det är nästan så att jag ser fram emot vintern och att denna sjukt hektiska höst ska ta slut någon gång, haha! Även om jag vanligtvis älskar hösten och det mesta som händer (utom gallbesvären då) är riktigt roliga saker, så känner jag mig rätt stressad nu. Häromdagen hämtade jag faktiskt ut milt lugnande tabletter med Valeriana på apoteket och hoppas dessa ska kunna lugna ner mig lite (man ska inte underskatta placeboeffekten heller!). 

Håhåjaja. Men dagens positiva är att A-kassan efter att jag varit helt utan inkomst under drygt 9 veckor äntligen godkänt min ansökan och betalat ut lite pengar för sommaren så nu kanske jag äntligen kan betala några räkningar också. Det kan man ju behöva göra ibland. Och snart behöver jag dem inte mera, så hejdå för den här gången papperskrångel!

Det är dyrt med hösten

Samma visa varje år, första dagen med +12 grader på termometern får en att suckande börja rota i garderober och lådor för att hitta höst- och vinterkläderna...och sen förskräckt konstatera att 90% av allt man hittar är för smått. Några svordomar över att man inte handlade allt på fjolårets rea senare så är det bara att ge sig ut för att införskaffa nytt. Nu när Alleria ska vara hos dagmamman igen krävs ju dessutom dubbla uppsättningar av det mesta. Oh joy. 

En shoppingtur senare kom vi hem med detta; Nokian gummistövlar (vi ska inte ha några billiga plaststövlar, äkta gummi ska det vara - men varför måste de vara så tråkiga? Inga glada färger och figurer på dessa inte. A är besviken). Ett extra par regnbyxor (enda färgen som fanns kvar var rosa. A är glad). Tre par mössor (2,50 euro styck! Mamman är glad.), lite innekläder som var på rea och viktigast av allt, skalkläder från Kaxs. Jag har hört så mycket gott om dessa så nu ska de testas hemma hos oss. 

Det är bara att konstatera att jag fått ge mig i frågan om färger; jag försökte så fint styra in Alleria på den jättefina mörkblåa jackan med gult foder i. "Den här jackan var väl fin Alleria", försökte jag. Varpå hon lugnt svarade "men jag tror vi tar den här", och gick iväg med sin rosa jacka under armen. Jahopp. Men byxorna blev svarta i alla fall!