”Om jag visste att världen kommer att gå under i morgon så skulle jag ändå i dag plantera mitt äppelträd”

Idag har jag åter hittat lusten att skriva. Rubriken är ett citat som brukar tillskrivas Martin Luther, men som hittas i text först under början av 1940-talet, då fascismen spred sig över Europa och demokratin var satt på undantag. Det är inte helt osökt att tankarna går åt det hållet också idag.

Men mer tid än så tänker jag inte ägna åt grubblerier idag. Jag ska fokusera på allt det jag är tacksam över istället. Och skulle nu världen faktiskt gå under en dag, så har vi i alla fall planterat våra äppelträd ♥

Årets saldo blev 19 st träd från Blomqvists plantskola. Av mycket varierande sort, men många ryska sorter blev det - de borde iaf. vara vinterhärdiga. 

Extra kul att testa en och annan lokal äppelsort också. 

När traktorn inte vill starta och man inte har tid att vänta, blir det att jordbruka med handkraft...eller nåja, en jordfräs hade vi till vår hjälp. Det blev ett antal timmar av körande fram och tillbaka innan allt ogräs var borta och vi kunde börja placera ut träden. Maken har skottat all jord, sånt kroppsarbete gillar inte min rygg. 

Orsaken till att vi odlar i så upphöjda bäddar är att åkern just här är väldigt vattensjuk och lerig, och äpplen gillar inte att ha våta fötter. Vi hoppas odlingsbäddarna kan hjälpa lite med den saken. Nu ska bara gallerburar på resterande träd också, hararna får söka sin mat någon annanstans i vinter tack.

När verkligheten tränger sig på

Ibland blir det bara för mycket. Brain overload. Jag mäktar inte med att tänka på, skriva om triviala saker och min trygga lilla vardagsbubbla när jag varje dag matas med bilder på döda, drunknade barn, förtvivlade män och kvinnor som satsat allt och förlorat i kampen för ett bättre, ja ens ett drägligt liv. Jag har stått på just den stranden i Bodrum, Turkiet. Jag har firat en sorglös semester där, badat vid samma strand där livlösa treåringar nu flyter iland.

Jag orkar inte, vill inte ta in mera, vill bara stänga av allt vad internet heter och glömma att det finns människor som lever under förhållanden som är värre än någonting jag kan föreställa mig. Men det är en lyx att kunna blunda, att kunna välja att inte se. Jag vill radera bilderna ur mitt huvud, skänka bort alla mina slantar och välkomna dem hit till vårt fina, stora, tomma land. Alla barnen som är (kunde ha varit) min dotter. Vi har nog plats för er.

Just idag känns orättvisan helt övermäktig. Vem är jag att boka en höstresa till söderns sol och värme för min familj, när det finns andra familjer som offrar allt de har för att ta sig norrut. Vilket hyckleri att påstå att vi inte har råd att hjälpa. Jag är finländare, jag tas emot med öppna armar i vilket land som helst i världen. De andra vill ingen ha, de ska avvisas. Utvisas. Tillbaka till flyktinglägren. Det är min skyldighet att åtminstone se dem. Jag ser. Och jag gråter.

Just idag gör jag det. Väljer den organisation jag tror att bäst kan hjälpa. Skänker en slant. Känner otillräckligheten. Och skriver kanske om vardagliga saker igen när vardagen känns lite mindre outhärdlig.

Länge sedan sist

Sensommaren kom äntligen med lite efterlängtad värme, och vad har vi gjort då? Jo jordbrukat, byggt och målat naturligtvis. Så mycket annat hinner vi faktiskt inte med, utan de flesta lediga stunder tillbringar vi vid bygget för vi har levt under tidspress med att bli (hyfsat) klara med musteriet i tid för årets äppelsäsong. I år mognar alla äpplen minst två veckor senare än vanligt vilket vi är väldigt tacksamma över, annars hade vi aldrig hunnit! Här är en riktig bildbomb med en del av allt det som blivit gjort de senaste veckorna. 

Armering och gjutning av golv.

 

Paneling av fasaden mot söder, och alla ytterfönster och ytterdörrar på plats. Fönster och dörrar har vi hittat till fyndpris hos Nordic Sale i Bosund.

Mellanväggen mot varmgaraget spiras upp.

 Isolering och inplastning av väggar. 

 

Hela familjen har varit involverade i någon del av projektet. Här min pappa och bror i farten.

Gipsning och målning av tak och väggar pågick samtidigt. Det var nog den mest intensiva veckan hittills... Nästan sju meter i takhöjd kräver byggställningar, gipslyft och en väldigt massa klättrande upp och ned för stegar. 

Grundfärgen klar. Så bråttom som vi hade, var det inte möjligt att spackla alla skarvar i gipsskivorna denna gång. Nertill där det behöver vara vattentätt är det spacklat, målat och klart, men de övre skivorna får vi ta itu med ett annat år...

Under denna vecka har min flitiga mamma målat klart den vattentäta färgen i själva äppelmusteridelen. Färgåtergivningen är verkligen inte den bästa, utan i verkligen är färgen lindblomsgrön dvs. en grå-grön färg som jag är mycket förtjust i! Tycker det hela blev verkligen toppensnyggt!

Utanför själva musteriet pågår byggandet av det dubbla biltaket och isolering och gipsning av varmgaraget.

I förrgår fick vi också plåttak på hela huset! Precis i rätt tid också, eftersom det började regna just den dagen efter flera veckors soligt väder. Killarna på Vikströms plåtslageri har verkligen gjort ett fint jobb och effektiva var de också, nu har jag inte vågat mig upp på det höga taket för att se hur det ser ut där, men det lilla taket var lagom högt upp för att jag skulle våga fota!

 

Fasaden på musteriet i detta nu.

På utsidan finns det en hel del att göra än... Här framför musteriet ska det snyggas upp och bli parkering för våra kunder och när det gamla garaget så småningom rivs, hoppas vi få en stor och snygg vändplan för gäster och besökare.
 

Puh, nu när jag gått igenom bildskörden från de senaste veckorna så känner jag verkligen att vi varit sjukt effektiva trots att det ibland känns som att allt går så långsamt framåt! Nu har jag åtminstone ett litet hopp om att vi faktiskt har en chans att bli klara i tid...