Att ta upp en tappad tråd

Kanske ska jag börja blogga igen. Jag har inte riktigt bestämt mig än utan väger för- och nackdelar mot varandra. Å ena sidan har jag verkligen saknat att ha någonstans att skriva, jag försöker fylla i min dagbok åtminstone korta anteckningar om de flesta dagar, men det är helt enkelt inte samma sak som att skriva en flytande text. Jag har nog världens sämsta minne och jag vill inte glömma alla de minnesvärda stunderna i mitt liv, så att skriva ner dem är verkligen livsviktigt för mig. 

Å andra sidan känns det olustigt att veta att allt det jag skriver finns där ute. Jag är inte så orolig för att lämna ut mig själv, jag väljer ju enkelt hur personlig jag vill vara...men i takt med att dottern växer har det växt fram ett naturligt motstånd mot att berätta sånt hon inte själv har godkänt. Jag inser ju vilken integritet hon har redan nu, som snart 5-åring. Det känns inte okej att hon finns med så detaljerat i texter (och bilder) som egentligen ska handla om mig och min vardag. 

Jag övervägde en stängd blogg, eller helt enkelt en dagbok på nätet. Men det är inte heller roligt, jag uppskattar ju möjligheten att kunna dela mina tankar och att vänner kan ta del av vår vardag. Det känns inte heller som om jag behöver oroa mig för att horder av utomstående läser min blogg :) 

Jag övervägde att starta en ny blogg och sätta striktare gränser för innehållet i den. Men jag har ingen större lust att byta adress, bloggplattform och göra om allt det praktiska. 

Jag tror jag har landat i att fortsätta här där jag är van att vara, kanske rensa lite i arkivet och skriva mer om sånt jag finner intressant och lämna familjen utanför lite mera. Fast de nog alltid finns med på ett hörn, de är ju största delen av mitt liv. 

Vi får väl se var jag landar. Nu börjar jag här.

Hejdå bleka oktoberhöst

Vanligtvis så älskar jag den tidiga hösten, för alla de fina höstfärgerna som smyckar vår gränd. Sen älskar jag inte fullt så mycket den sena hösten med alla fallna, kladdiga löv som ska räfsas bort under det att höststormarna viner runt öronen och regnet piskar mig i ögonen. Nåja.

Har i vanlig ordning läst en hoper bloggar som postat fina höstbilder och beskrivit de vackra höstlöven, alla färgerna och den krispiga luften. Jag måste ha missat något, bor vi i samma land ens? Jag har inte hittat ett endaste litet illrött höstlöv i år, och gränden som verkligen brukar lysa emot oss när vi åker iväg på mornarna har varit grådaskig och trist precis hela hösten. Först var löven ännu gröna och sen föll de bara av? Har aldrig sett något liknande (eller jo det har jag säkert men minnet är kort).

Titta bara vilken deprimerande syn. Det är bara grannens häck som gjort ett litet färgglatt försök.

År 2013 däremot, då var det minsann höstglöd vid Hjortronbo! Jag har så många vackra bilder från den hösten. Titta bara på bilden nedan, från exakt samma ställe.

Så vackert. Och så liten hon var, min skrutta!

Nåja, nu säger vi adjöss till denna korta höst och börjar på allvar vänta på vinter, snö och is, jul och ljus och pepparkaksbak och adventstider... November, den slaskiga och mörkaste månaden av alla har alltid varit en månad av längtan efter något annat. En transportsträcka till jul.

Att avsluta en äppelsäsong

Det blev visst höst, och vi har påbörjat arbetet att städa bort spåren av höstens äppelsäsong ur musteriet. Ett ganska tillfredsställande jobb, eftersom det innebär vintervila för oss alla (snart, men vi är inte riktigt där än), sammanfattning av årets säsong och planering vad vi ska göra annorlunda och bättre nästa år!

Hösten 2015 gick nog till historien som en av de sämsta äppelhöstarna någonsin, tyvärr. Men sån är naturen, och det är bara att leva med variationerna. Roligt har det i alla fall varit i år också, de nya maskinerna är så mycket roligare och enklare att jobba med och våra utrymmen blir så fina!

Vi har äntligen (lagom till säsongens slut..) fått alla dörrar på plats. Den fina bakdörren genom vilken vi tar ut allt som ska till komposten är specialbyggd för oss av Kovjoki snickeri. Dörren ska ännu målas på insidan och till vänster om den ska så småningom sättas in ett smalt litet fönster för mera ljusinläpp.

Också garagedörren till varmgaraget är på plats, och för första gången kan vi faktiskt låsa om hela huset! Skönt att ha det klart.  

 

Utomhus har det fortsättningsvis varit mycket jobb förstås. Prio nummer ett var att få tak och väggar i skick innan det blev för kallt, regnigt och mörkt för att kunna vara ute och jobba. En hel del helger har ägnats åt att spika panel och ribbor på alla fasader...

 

  

Så här såg fasaden ut i helgen (25.10.15). Ännu finns det lite jobb med knutbräder, fönstersmygar och dropplåtar, men bara höstvädret fortsätter visa sig från sin bästa sida ska vi nog hinna få det klart.