Att fira en femåring

Så mycket firande vi hann med förra helgen! Vår fina, empatiska, förståndiga och för det mesta helt underbara tjej fyllde hela fem år, och i år skulle det firas ordentligt med både ett riktigt kompiskalas och ett traditionellt släktkalas. 

Vi inledde firandet med lördagens kompiskalas som bestod av fyra förväntansfulla och finklädda tjejer förutom födelsedagsbarnet själv. Antalet var precis lagom många för oss att klara av på en gång, så uppspelta som de var! 

Istället för tårta som ingen ändå äter, blev det glassbuffé med olika tilltugg och kokosbollar som Alleria hade bakat helt själv. Sen var vi så smarta att vi planerat enbart uteaktiviteter (eftersom vi bor i en liten radhuslägenhet) och som tur är hade vi tur med vädret också.

Pappan hade fixat en jättefin och populär hinderbana med slalompinnar, bockar att klättra över/krypa under/över, plattor att hoppa på, ett stort spindelnät (i torkställningen!) och en madrass att slå kullerbyttor på. Perfekt för en hoper sockerhöga barn att göra av med lite energi i :)

Som avslutning på kalaset hade vi skattjakt som bestod av ledtrådar med bilder och siffror på, och höjdpunkten var förstås att hitta kistan med det glittrande innehållet som de fick dela på. 

 

Ett toppenkalas tyckte nästan-femåringen, och somnade ovaggad den kvällen!

Nästa morgon lyckades vi faktiskt vakna innan födelsedagsbarnet, så vi fick till och med väcka henne med sång och paketöppning.  

Något yrvaken men själaglad nybliven femåring!

Pappan fixade i vanlig ordning en fin födelsedagsfrukost :) 

Och vi dukade kalasbordet i väntan på släktingarna. 

 

 

Glasskakan i form av ett slott var pappans mästerverk, och Alleria och jag hade bakat en del av kakorna glutenfria så hon skulle kunna smaka om hon ville. Smakade gjorde hon, men som vanligt föll inget henne direkt i smaken. Endast kokosbollarna hon själv gjort åt hon flera av, men lika gott så - det är ju faktiskt inget måste att få smak för söta bakverk!

 Kusinen hjälpte till med presentöppningen.

Och resten av födelsedagen (och veckan) tillbringades med att ta hand om de nya små bebisarna! Vilket sjå det är att både mata, kissa, tvätta, byta på och få de små att sova gott  i vagnen :)    

DIY skattkista till barnkalas

Jag bestämde mig alltså för att göra en skattkista till barnkalasets skattjakt och det på enklast möjliga sätt! Efter att ha googlat runt lite för inspiration (Pinterest levererar som vanligt!) så valde jag att utgå från en kartonglåda i lagom storlek som jag faktiskt hittade i kartongåtervinningen...

Först skar jag av den ena av långsidans flikar. På den andra fliken tejpade jag fast en större bit kartong, som jag först rullat runt en kavel för att få den rätta formen. Det blev kistans lock. 



Sen vek jag upp kartongens båda sidoflikar, tejpade fast dem mot locket och klippte bort de hörn som stack ut. Jag använde genomgående målartejp, eftersom den går att måla på. Jag drog också loss så mycket av kartongens tejp och klisterlappar som möjligt.

När stommen till kistan var klar, målade jag den med vanlig vattenfärg i flera lager! Inte så jättehållbart, men huvudsaken var ju att kistan höll ihop till kalaset och att det inte skulle regna på den... Ett nyckelhål och handtag ritade jag också dit, det kan man säkert göra snyggare men jag hade lite tidsbrist :)

Inuti kistan skrynklade jag ihop rosa silkespapper för att fylla upp den lite, och sen var det dags för själva skatten! Jag hade hoppats att få tag på chokladpengar, men det visade sig vara helt omöjligt (tips för den som är ute i god tid är att handla chokladpengar runt julen, då är alla butiker fyllda med dem...). Istället blev det en variant med små cellofanpåsar fyllda med ett godishalsband, en slickpinne och några lösa karameller. 

Ovanpå påsarna satte jag bijouterier som jag fyndat för en billig peng vid loppis. Eftersom det var fem deltagare i kalaset räknade jag noga så det blev fem halsband och tio armband. Det värsta som finns i barnens värld är ju om något är orättvist...

Jag kände mig riktigt nöjd med skattkistan och dess innehåll, och den blev också väldigt uppskattad av barnen! Allt som allt tror jag den kostade mig under 10 euro och alla barnen fick något smått att ta med sig hem (och vi slapp de stora godispåsarna som annars verkar vara standard på barnkalas).

Gravid vecka 18

De har tyvärr helt rätt alla de som säger att andra (och tredje och fjärde och...) graviditeten inte alls är som den första. Har jag någon aning vilken vecka jag är i när någon frågar? Nej. Har vi tagit några riktiga magbilder? Nej. Besöker jag mödrarådgivningen var och varannan vecka? Nej. 

Lägg dessutom till mitt extremt dåliga minne och vem som helst inser att det kommer inte att existera några minnen av parveln i magen om jag inte börjar anstränga mig och skriva ner lite nu. Jag är faktiskt inte helt hopplös, jag har en dagbok som jag skriver lite sporadiskt i och det är jättekul att kunna gå tillbaka och jämföra vad jag skrev under samma tid när jag väntade första barnet!

Så här kommer en kort summering av hur det är att vara gravid just nu, i vecka 18. 

Illamåendet börjar äntligen släppa, efter att dämpat livsglädjen i rätt många veckor... Nu mår jag mest illa kvällstid om jag fuskat med att äta ordentlig mat under dagen.

Halsbränna ger sig tillkänna ibland när jag ska sova, men det funkar ännu helt ok med receptfria tabletter.
Rygg- och bäckenbesvär känner jag tyvärr av redan, och jag hyser alls inga förhoppningar om att det ska bli lättare än förra gången. Mest ont gör det i rumpan och alla spända muskler där! Känns ju sådär roligt att försöka få någon att massera min bak :P
Viktökning har jag inte riktigt koll på, men kanske 4-5 kg? Vet inte riktigt vad jag väger som icke-gravid heller så.

Cravings: Inte så mycket än tycker jag, ett tag hade jag dille på bananer men det var nog också för att jag mådde så illa och de var lätta att äta. En helg åt jag 11 st bananer...
Udda symptom: Jag har plötsligt och helt ur det blå blivit laktosintolerant! Från att ha druckit mjölk till varje måltid tål jag nu inte laktos överhuvudtaget. Det smög sig på redan innan graviditeten men har sen eskalerat i racerfart. Läkarens kommentar: Ja, det är så fascinerande med allt som kroppen kan hitta på...



 
Sparkar: Började känna av pyttesmå buffar extremt tidigt denna gång, redan i v.13! Nu känner jag nog pyret varje dag, men inte hela tiden förstås. Mest protesterar hen om jag försöker lägga mig på mage någon gång.
Tänker mycket på: Försöker tänka bara positiva tankar, för att motverka att jag faktiskt inte känt mig så värst glad och överlycklig hittills. Jag visualiserar mitt liv som tvåbarnsmamma vid 35 (fyller 32 i år) för att påminna mig om att det kommer en tid när jag kan vara mig själv igen och att graviditet och spädbarnstid faktiskt är en väldigt kort period i mitt liv.

Pappan: Han har varit förstående när jag däckat tidigt varje kväll pga trötthet och illamående. Ställer upp med massage ♥. Är kanske inte lika fascinerad som jag av alla småsaker som händer med min kropp, men det kan jag väl knappast begära heller. Planerar mycket vad han och dottern ska göra tillsammans sen när babyn kommit (och jag kan se att hon redan börjat vända sig mer till honom, som en reaktion på att jag antagligen blivit mera otillgänglig).
Namnförslag: Alleria har bestämt att babyn ska heta Mia om det blir en flicka, och Eldrik (!) om det blir en pojke! Hon är mycket bestämd så vi får väl se om vi kan kompromissa på den punkten.

Vecka 18 och magen börjar redan fånga upp diverse mystiska fläckar.