Gravid vecka 40

Gravid i vecka 40! Slutspurten! Sista uppförsbacken! Jag kan se mållinjen! Osv.

Så lite tid kvar, och samtidigt alldeles för mycket. Det är tungt nu (och ingen som ser mig eller bilderna nedan kan väl tvivla på det).

De dagar jag får må hyfsat bra vaggar jag omkring, försöker vila och är tacksam att jag ännu kan trycka bort tankarna på att jag faktiskt ska genomgå en förlossning till...och det väldigt snart... Och de dagar (som tyvärr är desto fler) när jag har ont eller mår dåligt så önskar jag inget hellre än något skulle hända så det är över någon gång. Jag antar babyn kommer när jag verkligen inte bryr mig ett skit om hur det går mera, bara den kommer ut någon gång. 

Rund som en fullmåne. Ser rätt absurt ut.

Tänkte fylla i samma lista som jag gjorde när jag var i vecka 18, kul att ha som jämförelse.

Illamående: Bara när jag ätit något olämpligt. Listan på vad min mage inte verkar gilla blir allt längre, men överst står vetemjöl, socker och för mycket kolhydrater. Har med sorg i hjärtat fått låta bli bullapåsen och äter bara glass istället...

 

Halsbränna: Den kanske mest vidriga åkomman av dem alla. Helt seriöst. Fick omeprazol-tabletter efter ungefär halva graviditeten och de gör väl det liiiite bättre - åtminstone tar de bort den hemska brännande känslan. Men eftersom magmunnen vägrar hålla tätt ligger jag likt förbannat och idisslar maginnehållet likt en annan ko varje gång jag lägger mig ner för att vila. Receptfria tabletter äter jag som godis (oväntad bonus: eftersom de består till största delen av magnesium har jag inga besvär med vadkramper denna gång!) och nu i veckan köpte jag en ny sort som visserligen är det äckligaste jag någonsin ätit, men som lägger sig som ett lock över maginnehållet och faktiskt *peppar peppar* verkar fungera rätt bra!

 
Rygg- och bäckenbesvär:  Oh ja. Förvisso väntat, men fortfarande mycket ovälkommet. Det konstiga är att foglossningen inte är konstant denna gång (till skillnad från förra gången) utan jag kan halta omkring i några dagar och släpa mitt vänsterben efter mig, för att sen vakna upp en morgon och kunna röra mig näst intill obehindrat några dagar. Skumt, men har antagligen att göra med hur babyn lagt sig. Ryggsmärtorna har dock tilltagit i takt med att magen växt och jag orkar inte gå några långa stunder innan jag igen får lägga mig för att vila.

Viktökning: Skulle tippa på runt 14-15 kilo. Inte något jag funderar så mycket över, eftersom jag vet att amningen fick mig att rasa i vikt sist. Räknar kallt med något liknande denna gång.

Cravings: Njae, har inte haft så många såna denna gång. Överlag småäter jag dock mycket mera än jag annars gör, och jag som inte brukar köpa godis mer än nån enstaka gång per år har helt plötsligt börjat äta lösgodis varje vecka.

 

Udda symptom: Det kliiiiiar i mina hand- och fotsulor! Det är så störande, och jag hoppas det inte blir värre så jag måste ta upp det med rådgivningen (kan tyda på att levern inte fungerar optimalt).
Sparkar: Känner inte så mycket sparkar mera, det är nog för trångt där inne. Rätt skönt att slippa de där karatekickarna i magens alla hörn, men såklart oroar jag mig istället för att hen inte rör sig tillräckligt. Nya sensationer uppstår istället när bebis borrar sig ner i bäckenet, det ilar något fruktansvärt och trycker på en massa konstiga ställen.

 

Tänker mycket på: Förlossningen, pendlar mellan att önska att det skulle hända något NU och att önska att vi kan skjuta upp det några veckor till... Har inte öppnat en enda bok om förberedelser denna gång, alla avslappningsövningar och påminnelser om hur ont det kommer att göra gjorde mig bara stressad. BB-väskan är faktiskt åtminstone halvpackad.
Undrar mycket hur jag ska räcka till för två barn och samtidigt inte tappa bort mig själv. Fasar för den kommande långa och mörka vintern där vi kommer att vara isolerade hemma pga sjukdomar. 

 

Pappan: Har lovat ha sin telefon med sig och faktiskt svara i den också. Går väl sisådär med det löftet... Han har gjort sin version av att boa här hemma genom att städa upp i röran, organisera allt i garaget, bygga om två sängar för att vi alla ska ha sovplatser och utan att klaga tagit huvuddelen av både matlagning och städning medan jag mest legat på soffan ♥

Namnförslag: Vi har ett namn som varit ganska självklart ända från början, med samma ursprung som 'Alleria'...det som fått mig att tveka är att det (förstås) är ovanligt, samt att stavningen inte är helt självklar. Jag tycker inte om att krångla till det för folk, men samtidigt har vi inget annat namn vi kan tänka oss. Vi får se när babyn kommer ut, om namnet ser ut att passa hen.

Gravidfotografering

Något som aldrig blev av i min första graviditet var att ta bilder på mitt gravida jag, och det har jag kanske ångrat lite i efterhand. Samtidigt är jag allt annat än bekväm framför kameran, så tanken på att gå till en riktig fotograf var inte heller speciellt lockande. Allt eftersom veckorna gick insåg jag att det är lite nu eller aldrig om jag ska hinna få några bilder, och så valde jag att försöka ta dem själv här hemma. Den svåraste utmaningen visade sig vara att få en enhetlig bakgrund nära någon ljuskälla som ett fönster...så tråkigt nog blev jag tvungen att beskära bilderna rätt ordentligt. 

Sen infinner ju sig onekligen frågan vad man ska göra med bilderna sen? Åtminstone jag är nog inte typen som pryder hemmets väggar med lättklädda bilder av mig själv. Jag antar de lär hamna i något album tids nog (läs: om några år när jag kanske har tid med sånt igen) men möjligen kunde jag rama in någon av de mer påklädda bilderna? En eller två kanske kunde stå framme på något diskret ställe. Vi får se, vi har ju ännu inte fått upp en enda bröllopsbild fast vi gifte oss för två år sedan, så det ser inte ljust ut för dessa bilder heller!

Här är i alla fall några av mina mer påklädda favoriter i olika redigerade varianter. Ännu önskar jag mig några bilder på mig och Alleria, och där hela familjen är samlad. Vi får se om det går att få till under oktober.

Gravid vecka 27

Nu är jag alldeles i slutet av graviditetens andra trimester och tänkte försöka sammanfatta läget just nu.

Vecka: 26+5 - vi är alltså nere på tvåsiffrigt nu. Drygt 90 dagar kvar.

Barnet: Babyn är nu ca 32 cm lång och väger runt ett kg. Huden skyddas av ett lager fosterfett och barnet samlar också på sig allt mer underhudsfett. Barnet har öppnat sina ögon nu, ögonfransarna är fullt utväxta och barnet suger ofta på tummen. Skulle förlossningen starta nu finns det en god chans att barnet överlever.

 





Magen: Här har då tillväxten inte avstannat något än, som alla sa att den skulle göra. Min mage ÄR stor, och ibland blir jag väldigt trött på alla kommentarer om detta faktum. Jag kan ju inte göra så mycket åt saken ändå. Det ska bli skönt nu när jag snart går in i sista tredjedelen av graviditeten - då borde det väl vara okej att också se höggravid ut.

Jag som annars tycker gravida kvinnor är så vackra, har haft svårt att se mig själv som fin denna gång just för att alla hela tiden påminner mig om hur stor jag är. Maken lovade dock att vi ska försöka ta några gravidfoton snart, i ett försök att muntra upp mig lite. Så de osminkade bilderna i inlägget är såna jag fotade på mig själv en morgon, för att samla idéer till den kommande fotograferingen.

 

Vecka 21 till vänster, och 27 till höger.

 

Mående: Jag mår okej just nu och försöker hålla tankarna på att ta en dag i taget och inte bekymra mig så mycket. Halsbrännan blev ett tag helt outhärdlig, men ett snabbt samtal till rådgivningen och lite omeprazol från apoteket håller det på en hanterbar nivå åtminstone. Fast det är ingen behaglig känsla att lägga sig ner på kvällen och känna maginnehållet åka jojo i halsen...

Foglossningen är värre ibland och bättre ibland. Förstås känns det mycket mera dagen efter att jag ansträngt mig (och här använder jag ordet "ansträngt" i dess allra lösaste betydelse, det kan handla om att jag suttit för länge i min kontorsstol, eller att jag gått och handlat till butiken, eller egentligen vad som helst förutom legat i soffan och vilat mig). Fortfarande är det endast och enbart i vänstra sidan/benet, vilket jag tycker är mycket märkligt.

Sammandragningar är också en (ovälkommen) nyhet denna graviditet, de har dykt upp rätt ofta under sommaren och det är svårt att få dem att sluta när de en gång börjat. Efter en åktur i motorbåt för några veckor sedan blev det så pass illa att jag hamnade inne på mödrapoli för en kontroll, men allt var som tur var bra med babyn och sköterskan trodde att jag kanske var uttorkad. Så nu försöker jag få i mig så många liter vatten som jag bara klarar av, varje dag.
 

Jag trodde inte det skulle bli så tungt för mig under sommaren iom. att jag inte är ens höggravid, men jag har nog fått inse att värmen är tung för alla gravida och därmed valt bort en hel del program för att kunna ta det så lugnt som möjligt.

Familjen: Make och barn pratar med magen varje dag och sjunger för den, det är rätt mysigt. Mindre mysigt är det när de försöker puffa på magen för att få gensvar där inifrån, babyn sparkar nämligen väldigt hårt och träffsäkert när den är på det humöret! Annars är Alleria lika positiv som vanligt och pratar och fantiserar väldigt mycket om babyn, men jag märker också på henne att hon blivit oroligare och bekymrar sig om allt möjligt smått. Vår känsliga lilla tjej.



Tankar: Just nu försöker jag att inte tänka så mycket. Jag är glad för var dag där krämporna åtminstone inte blivit värre, och bara jag känner babyn buffa runt där inne. En hel del funderar jag ändå på den kommande förlossningen och det faktum att jag måste till ett nytt sjukhus som jag inte känner till alls. Min rådgivningssköterska har lovat hjälpa mig ta reda på fakta och boka tid för ett samtal med förlossningen om jag skulle vilja det, och det känns väldigt skönt att ha någon som tar mig på allvar.

Jag har också börjat läsa om de böcker jag läste inför första förlossningen (Gudrun Abascal: Att föda och Att möta förlossningssmärtan samt Susanna Heli: Föda utan rädsla) men efter att ha läst allt om smärta och hur den kan mötas tycker jag snarare att jag blev räddare snarare än lugnad... Tror jag ska fokusera mera på att lära mig olika avslappningstekniker och om andningen, snarare än att läsa om hur ont det gör att föda.

Så rullar dagarna vidare, och väldigt snart blir det igen vardag med jobb och dagis för oss alla så nu ska jag försöka njuta av de sista lediga dagarna, oavsett hur mycket det åskar och regnar mellan varven! 

 

Sånt vi gjorde sommaren 2016

En del av sommarens många lediga dagar, enligt min mobilkamera.

I början öste regnet ner. Vi höll på att bli galna. Alleria trotsade vädret för att öva med sin cykel och det gav resultat - i juli lärde hon sig att cykla utan stödhjul!

Vi lekte bönder och höbärgade allt det slagna gräset på äppelodlingen. Maken jobbade med odlingarna var och varannan dag, i alla slags väder.  

Det grävdes en del för att få bort resterna av det gamla garaget och skapa en ny, större gårdsplan och parkering.

Vi fick ett nytt dike vid äppelträden också.

Vi besökte bibban ofta när det regnade. 

Och hängde i det fina nya sagorummet. 

Vi matade en igelkott. 

Och gick på traktormuseum där man fick provsitta precis allt man ville.  

Sen hjälpte vi till att arrangera Socklots sommarfest, Grisselödagen. 

Med program för både stora och små.

Vi stekte plättar i mormors gjutjärnspanna.

Och hängde hemma i grönskan när det äntligen blev för varmt att göra något annat. 

Eller så simmade vi och åt glass på café.

Vi begravde makens morfar. Den sista ur vår äldre generation.

Magen och jag i lånta kläder var med förstås. 

Vi åkte båt men fick ingen fisk. Faster och Alleria hade kul ändå.

Jag var också med. Sen fick jag sammandragningar som aldrig ville ge med sig, så det blev ett besök på mödrapoli och inga fler båtfärder för min del i sommar. 

Men sommarteater går jag gärna på! 

Alleria uppskattade verkligen Alice i Underlandet. 

De är lagom galna där i Purmo.

Pappan och Alleria sov i tält. Det var nog spännande. 

Kändes lite ensamt härinne, men runt tretiden fick jag sällskap i sovrummet igen :) 

När Alleria väl lärt sig cykla utan stödhjul, cyklade hon ända till mormors i Socklot! 7-8 km, inte illa. 

Och som en fin avslutning på juli månad, åt maken och jag en efterlängtad middag på Steakhouse Ludwig. Med efterrätt och allt. 

Gravid vecka 18

De har tyvärr helt rätt alla de som säger att andra (och tredje och fjärde och...) graviditeten inte alls är som den första. Har jag någon aning vilken vecka jag är i när någon frågar? Nej. Har vi tagit några riktiga magbilder? Nej. Besöker jag mödrarådgivningen var och varannan vecka? Nej. 

Lägg dessutom till mitt extremt dåliga minne och vem som helst inser att det kommer inte att existera några minnen av parveln i magen om jag inte börjar anstränga mig och skriva ner lite nu. Jag är faktiskt inte helt hopplös, jag har en dagbok som jag skriver lite sporadiskt i och det är jättekul att kunna gå tillbaka och jämföra vad jag skrev under samma tid när jag väntade första barnet!

Så här kommer en kort summering av hur det är att vara gravid just nu, i vecka 18. 

Illamåendet börjar äntligen släppa, efter att dämpat livsglädjen i rätt många veckor... Nu mår jag mest illa kvällstid om jag fuskat med att äta ordentlig mat under dagen.

Halsbränna ger sig tillkänna ibland när jag ska sova, men det funkar ännu helt ok med receptfria tabletter.
Rygg- och bäckenbesvär känner jag tyvärr av redan, och jag hyser alls inga förhoppningar om att det ska bli lättare än förra gången. Mest ont gör det i rumpan och alla spända muskler där! Känns ju sådär roligt att försöka få någon att massera min bak :P
Viktökning har jag inte riktigt koll på, men kanske 4-5 kg? Vet inte riktigt vad jag väger som icke-gravid heller så.

Cravings: Inte så mycket än tycker jag, ett tag hade jag dille på bananer men det var nog också för att jag mådde så illa och de var lätta att äta. En helg åt jag 11 st bananer...
Udda symptom: Jag har plötsligt och helt ur det blå blivit laktosintolerant! Från att ha druckit mjölk till varje måltid tål jag nu inte laktos överhuvudtaget. Det smög sig på redan innan graviditeten men har sen eskalerat i racerfart. Läkarens kommentar: Ja, det är så fascinerande med allt som kroppen kan hitta på...



 
Sparkar: Började känna av pyttesmå buffar extremt tidigt denna gång, redan i v.13! Nu känner jag nog pyret varje dag, men inte hela tiden förstås. Mest protesterar hen om jag försöker lägga mig på mage någon gång.
Tänker mycket på: Försöker tänka bara positiva tankar, för att motverka att jag faktiskt inte känt mig så värst glad och överlycklig hittills. Jag visualiserar mitt liv som tvåbarnsmamma vid 35 (fyller 32 i år) för att påminna mig om att det kommer en tid när jag kan vara mig själv igen och att graviditet och spädbarnstid faktiskt är en väldigt kort period i mitt liv.

Pappan: Han har varit förstående när jag däckat tidigt varje kväll pga trötthet och illamående. Ställer upp med massage ♥. Är kanske inte lika fascinerad som jag av alla småsaker som händer med min kropp, men det kan jag väl knappast begära heller. Planerar mycket vad han och dottern ska göra tillsammans sen när babyn kommit (och jag kan se att hon redan börjat vända sig mer till honom, som en reaktion på att jag antagligen blivit mera otillgänglig).
Namnförslag: Alleria har bestämt att babyn ska heta Mia om det blir en flicka, och Eldrik (!) om det blir en pojke! Hon är mycket bestämd så vi får väl se om vi kan kompromissa på den punkten.

Vecka 18 och magen börjar redan fånga upp diverse mystiska fläckar.

Ähtäri Zoo

Vi hann liksom aldrig vara riktigt lediga i somras, med allt byggande och hobbyjordbrukande och annat vi höll på med, men jag hade redan på våren bestämt mig för att EN utflykt ska vi göra tillsammans som familj, för att åtminstone ha gjort en enda sak som inte är "vardag" under vår alltför korta sommar. Utflykten vi gjorde blev en tvådagarstripp till Ähtäri Zoo där vi besökte djurparken, bodde på hotell och jag såg Finlands största shoppingcentrum för första gången. 

Djurparken har små kärror man kan låna, om man har barn som inte orkar gå själva hela vägen. Bra tänkt men mindre bra utfört - gnisslet från den skraltiga vagnen höll på att göra mig galen under hela den 3 km långa turen. Rekommenderas inte.

På väg in i djurparken gick vi förbi/under det nybyggda Flow Park, vilket såg jätteroligt ut. Oklart om jag själv skulle våga klänga där uppe i trädkronorna, men helt klart något för lite större barn. Tyvärr var det en ganska regnig dag och stundtals verkligen hällde regnet ner - tror inte det var jätteskoj att klättra längs hala trädstammar och våta rep just den dagen. 

De första djuren vi såg var lata hjortdjur. Hjortdjuren hade ganska stora och fina inhägnader med bra variation. När vi såg dem låg de mest och dåsade/idisslade i små flockar. 

Alleria var iofs mest intresserad av blåbären, och ratade konstant djurinhägnaderna för att göra små avstickare in i skogen varhelst hon såg blåbärsris...

Om växtätarna/bytesdjuren hade det rätt bra, så tyckte jag det var betydligt sämre för köttätarna/jägarna. Jag förstår att det är svårt att få till en stimulerande miljö för djur som är vana med att röra sig över stora arealer och använda sin intelligens för att jaga och döda sin egen mat, och jag är säker på att Ähtäri Zoo gör sitt bästa för att få även köttätarna att trivas. Ändå tyckte jag det var mest sorgligt att se alla stora rovdjur helt passiviserade i sina (alltför) små och trista hägn. Björnarna sov allra längst bort i sin bunker, kanske för att försöka undkomma alla stirrande blickar.

Järvarna hade en ganska trevlig inhägnad med flera lekmöjligheter, dessutom råkade de få mat precis när vi gick förbi så då fick vi faktiskt se dem röra på sig. Vi borde väl ha försökt tajma besöken till måltidsdags, för de allra flesta djuren i parken låg bara och sov i något hörn när vi gick förbi. 

Allra sorgligast var nog den fina snöleoparden, som bodde ensam i ett verkligt litet hägn omgivet av fem meter höga, elektrifierade stängsel. Den hade verkligen ingenting att göra utan satt bara i sitt krypin där den sökte skydd för regnet. Ett så ståtligt djur och så onaturlig situation för den.

Parkens nyaste attraktion, den röda trädpandan, låg också den och sov i ett träd. "Nästa djur!", kommenterade Alleria...

 

Roligast var kanske vildsvinen. De brydde sig inte om regnet utan bökade friskt runt i alla pölar och tuggade på allt de hittade. De sparkade också boll och letade godsaker i en låda och verkade trivas riktigt bra med tillvaron.  

Regnet följde oss hela dagen, med kortare uppehåll mellan skurarna. Vi var förstås förberedda med regnkläder och paraplyn, men nog hade det blivit ett roligare besök med lite bättre väder. Så hade kanske djuren varit mera aktiva också. 

En lekplats fanns förstås också, och flera rastplatser där man kunde äta sin medhavda matsäck eller grilla korv. Tummen upp för det!

Efter rundturen på Zoo checkade vi in på hotell Mesikämmen precis bredvid parken. 

Hotellet är väldigt speciellt, byggt halvt inne i en bergssida med flera underjordiska passager. Tyvärr har jag bara suddiga mobilbilder från hotellets insida. Hotellet har också en spa-avdelning man fick använda gratis på förmiddagen, så då hann vi med ett bad innan frukost.

Alleria tyckte det roligaste var att få en egen liten "soffsäng". Hon sov faktiskt också i den hela natten, även om vi nog hamnade att möblera om lite så hennes säng stod intill min, precis som hemma. 

Utsikten var det heller inget fel på, från balkongen såg man ut över sjön och badstranden.

Nästa dag stannade vi vid Finlands största shoppingmecka, Tuuri, som ligger alldeles intill parken. Själva byggnaden är ju något utöver det vanliga får jag erkänna...men jag kände mest panik över alla människor som rörde sig i och runt huset. Stora folkmassor är verkligen ingenting för mig. Vi gick en ganska snabb runda genom varuhuset och sökte sen oss ut igen.

 

Då trivdes vi mycket bättre på tivolit strax intill butikerna. Tivolit var gratis för alla under 13 år, och för att locka barnfamiljer till shoppingparadiset/mardrömmen måste det ju vara ett oslagbart knep...! 

 

Alleria trivdes hur bra som helst på den "mindre" sidan, där karusellerna inte var farligare än att det på sin höjd kittlade lite i magen. Efter ett antal timmar på tivolit, var det en mycket trött flicka som slocknade som en sten i bilen och sov alla 200 kilometerna hem! 

När jag senare frågade henne om vad som var bäst med resan, var jag ju rätt säker på att hon skulle säga tivolit. Men nej, hotellet, djuren och tivolit var bäst, i den ordningen. Så vi får väl anse det som en lyckad utflykt, som dock inte gjorde mycket för att ändra min ganska negativa inställning till djurparker i allmänhet. Nästa gång kanske vi testar Flow Park istället...