Nu blommar löken

Först väntade jag ivrigt i många dagar på att de resliga tulpanerna äntligen skulle öppna sina knoppar, och sen höll jag på att bli snuvad på hela konfekten då de förstås blommade samtidigt som en storm svepte över oss och hotade att helt slå sönder alla blommor som vågat sticka sig upp. Suck för detta "sommarväder"... 

Nå, några av tulpanerna klarade sig tack och lov och vi hann njuta av dessa skönheter ett litet tag ändå! Våra holländska vänner gav oss denna vackra bröllopspresent i höstas, äkta holländska lökar som inte kan köpas i butikerna här. Vilka färger!

I skogsrabatten blommar det också, här går det mesta i lila, rosa, blått och vitt.

Löjtnantshjärta är en av de ståtligaste, finaste växter jag vet. Den har en sån gammaldags charm dessutom. 

Lycka är att få plocka blommor och sätta dem i vas ♥ 

Den första blomman

Vår fina, anonyma pion (bondpion?) har i sommar blommat för första gången och jag har förtjust smugit ut om mornarna för att titta på och fota knopparna som bara svällde och svällde och sen sprack upp i de mest fantastiska blekrosa blommor!

När vi flyttade in och började röja i den fruktansvärt övervuxna trädgården så hittade vi djupt nere bland lupinerna några ynkliga pionskott som vi förstås sparade. Så här såg det ut då, år 2010...

Men sen gjorde vi en rabatt och grävde och hackade oss ner bland rötter och stenar, och pionen blev vi tvungna att flytta lite (eller snarare lyfta upp). Och sånt tycker inte pioner om, så då ville den inte blomma heller på flera år. Men titta nu så vacker den är!

I skugga.

I solen.

 Fast nu är blomningen redan över. Det häftiga regnet som föll i dagarna så slog sönder de stora blommorna och kronbladen föll i drivor. Underbart är visst kort.

Vi har också fått en bänk till trädgården av snälla svärmor, för att faktiskt kunna sitta där ute bland blommorna och inte bara betrakta dem på avstånd. Vi får väl se om vi någonsin får tid för det! Men en bänk att sitta på är väl en bra början :) 

Heuchera obsession

Det är visst inte bara jag som blivit smått besatt av Alunrot - Heuchera. Googlade runt lite på nätet och hittade många entusiaster som likt mig tycker att man inte kan få för många av dessa ljuvliga små växter med färgsprakande blad!

Min egen rabatt har växt lite och om jag inte minns fel nu, så innehåller den åtminstone fyra olika sorters alunrot; Heuchera 'Palace Purple', 'Berry Smoothie', 'Caramel' och 'Silver Scrolls'. Fler ska det bli! Och ja, jag låter dem blomma - har aldrig hjärta att klippa av blommor och knoppar och förneka växterna det som de lever för, att sätta frö och föröka sig...

Också små trädgårdar behöver sina träd

Efter den oförklarliga syrendöden förra sommaren så var det äntligen dags att ersätta de torra spretiga buskarna med något annat, och jag var helt säker på att jag ville ha ett litet träd! Vid Blomqvists plantskola förra veckan gick vi runt och tittade på bl.a. järnvägshängapel, hängsälg, små plommonträd och ullungsrönn (himla vackert träd)! Men inget kändes helt hundra, de vackraste träden är knappast riktigt härdiga här på vår norrsida, och vi ville gärna ha något som bär frukt OCH har en vacker höstfärg! Så till slut kom vi ändå hem med en uppstammad aronia. Om den verkar trivas, ska den få sällskap av en till i rabatten på motsatt sida.

Marken här består av ett tunt lager matjord, sen är man redan nere i dräneringsgruset, som synes...får se vad trädet tycker om det. Men nu är iaf. de döda buskarna borta och trädet på plats bakom vinbären! Åkerbären har spridit sig flitigt och jag hoppas de med tiden täcker in hela denna sida av rabatten, så jag helt slipper att rensa ogräs. Framsidan av rabatten har i sin tur tagits över av skogsförgätmigej, men det är helt okej med mig för de är väldigt vackra när de blommar och mycket lätta att rensa bort - tur de, för de försöker fortsätta sin invasion över hela trädgården!

Växtkraft

Måste ju bara få visa lite växtbilder också, om inte annat för att jag själv ska komma ihåg hur det såg ut sen!

Denna söta lilla sak med de fina vita klockorna har jag glömt vad den heter...

Spetsmössan sprider sig villigt och gör snart ett bra jobb med att dölja de vissna lökväxterna. 

För första året visar bondpionen upp stora knoppar, och vi har stora förhoppningar på att få se den blomma i år! När vi flyttade hit stack några ynkliga skott upp bland allt ogräs, sen dess har den blivit flyttad en aning två gånger...och det gillar inte pioner. Hoppas den orkar slå ut nu! Myrorna gillar i alla fall den söta växtsaften...

Också vår ömt omhuldade rhododendron blommar rikligt i år! Ifjol blommade den inte alls, jag vet inte riktigt vad som gick fel...knopparna torkade och föll av. I år har den skyddats mot solen enligt konstens alla regler och fått riktig rhodo-näring, och det lönade sig visst :)

Blåbärsbuskarna blommar med små söta klockor som är svåra att få syn på om man inte är villig att sitta på huk och betrakta världen genom ett barns ögon. Nyttigt.

Och till slut en bild på mina vilda aklejor som sprider sig lite överallt och dyker upp i nya spännande färger! Jag är extra förtjust i den mörkt lila, nästan svarta blomman som gör sig så bra tillsammans med rosa löjtnantshjärta. Aklejorna räddade jag ifjol ur ogräset vid min farmor och farfars gamla hus.

 

Projekt entré, fortsättningen

Såhär såg det ju ut när vi entusiastiskt grävde upp den risiga busken för drygt två veckor sen. Sen dess har den leriga jordhögen och de provisoriskt utplacerade plattorna utan tvekan glatt förbipasserande...

Men i helgen hade vi äntligen tid att fortsätta projektet. Lite grävande senare, och en kärra full med kross och makadam och väldigt mycket skyfflande senare, såg det ut så här. 

Stenarna har vi också hämtat, från åkrar och gamla grustag. 

Nu ska rabatten vägas in och fyllas med jord och sen ska kanske en spaljé upp...det är inte så himla genomtänkt hela projektet utan det ordnar sig säkert längsmed vägen. Allt är ändå bättre än hur det såg ut innan! Och det bästa är nästan att denna gången kostar det nästan ingenting, åtminstone så här långt. Så gott som allt är återanvänt, fyndat i gömmorna, hittat eller fått.

Sommarens stora och små projekt...

Vi har en hel del på projektlistan i år också, precis som det ska vara! Mest finns kanske att göra hos mina föräldrar och med vårt företag, men ett mycket behövligt litet projekt här hemma hos oss har vi också dragit igång nu - projekt "fixa den fula framsidan"! Tja, ni ser ju själva...

Här har vi redan hunnit gräva upp en risig buske som stod i hörnet. Tanken är att återanvända lite plattor till en enkel stensättning, och så fixa någon sorts vindskydd till hörnet (det är ett nordostligt hörn, så här kan det blåsa kallt...) och så plantera något snyggt där. Jaja, planerna är inte så specifika än men det löser sig nog! Om någon har bra förslag på en härdig och tålig ganska hög perenn, som gärna ser snygg ut också vintertid alternativt växer upp väldigt snabbt på våren, så får ni gärna meddela mig!

Sambon skruvade också ihop en liten låda av överblivna, obehandlade brädor åt mig ♥ 

Där får Marockansk mynta och kanelbasilika bo i sommar. Bredvid står en kruka med Afrikas blå lilja.

Jag har väntat så länge nu

Det känns som att våren kom igång så fort och bra i år och sen så...stannade den bara av? Jag har väntat en halv evighet nu tycker jag, och ännu har björken inga mössöron och gräsmattan är inte grön ens (fast regnet som kom gjorde nog sitt till för att ändra på det!). 

Den gamla svartvinbärsbusken och jag väntar så ivrigt på lite värme i luften!

Lungörten jag flyttade hit ifjol har i alla fall tagit sig bra och vågat skicka ut små rosa blommor. Lustigt att den är mycket tidigare än vårblomman vitsippa som står alldeles intill...

  

Rabarbern har hittills växt under en svart plastkruka och den extra värmen verkar ha gjort den gott :) De späda stjälkarna är nästan självlysande i kvällssolen! Rabarber ska ju vara extra god när man driver den på detta sätt (så bildas mindre av den starka oxalsyran), jag tror minsann jag ska plocka några stjälkar och göra soppa ikväll - eller kanske paj? Mums!

Nu kommer äntligen färgerna tillbaka

Som trädgårdsintresserad är det ju inte speciellt upplyftande att läsa rikssvenska bloggar från södra Sverige där allting redan blommat ut och de väntar på hösten och skördetider ungefär...

Men ändå är jag ganska glad att det går lite långsammare här norrut, det finns liksom mera tid att njuta. Och att glädja sig över att vintern som var inte lyckades ta död på alla växter, som dystert förutspåddes. 

Vivorna är alltid snabba upp och piggar upp mitt bland allt det grå tillsammans med alla lila krokusar, som vi genom vårt grävande lyckats sprida ut överallt! Fint! Jag ska köpa fler små lökväxter, de sprider ju verkligen glädje som de allra första blommor som dyker upp efter vintern.

Uppiggande är också korallkornellen, som står som ett rött utropstecken innan löven spricker fram.

Måbärsbuskarna gillade visst min brutala beskäring, för nu grönskar de ivrigt. Jag hoppas häcken blir riktigt tät och fin redan i sommar!

Och till min glädje har korkskruvslärken också överlevt och satt stora fina knoppar! Jag tror bestämt den ska få sällskap i år, vi måste ändå byta ut alla syrenerna som tyvärr dog förra sommaren, och för att hålla ihop trädgården lite kunde det nog bli fint med flera små likadana träd.

 

Jag planterade lite sallad också. Och nu väntar jag ivrigt för att se om honungsrosen har överlevt vintersömnen.

Året som varit, del 1

Jag tänkte också göra en tillbakablick på året som gått, det är ju alltid kul att påminnas om allt man faktiskt hunnit med, trots att det känns som att tiden bara rusat iväg och de flesta dagarna varit vardag. 

Januari 2013 var både kall och snörik. Vi fick många fina vinterdagar när det verkligen märktes att ljuset höll på att återvända!

 

I februari var det ljust för små ögon :)

I mars testade Alleria att stå på skidor för första gången! Kul, men svårt med balansen...Onnis runda får vänta något år än. 

 

Och vi firade påsk.

I april kunde vi äta mellanmål ute på terrassen i solskenet

och de första tecknen på liv började visa sig i den helbruna trädgården!

I maj blev det plötsligt supervarmt, det var shortsväder och Alleria tog årets första dopp i havet!

I trädgården påbörjade vi årets stora projekt med upphöjda odlingsbäddar.

 

I juni fyllde Alleria två år och fick sin kära Puky-cykel i present.  

Och vi grävde vidare, nu skulle det planteras häck. 

I juli roade vi oss med att blåsa såpbubblor

 

bygga sandlåda 

 

och i slutet på månaden var trädgårdens grundstomme helt färdig. Visst, klar blir man ju aldrig, men de riktigt stora grävprojekten tror jag är avklarade nu!