Det är inte helt enkelt att sätta sig in i en ny värld av barnfilmer. Önskar att barnet kunde nöja sig med att se Vi på Saltkråkan, Pippi Långstrump, Alla vi barn i Bullerbyn och sånt som jag känner till från min egen barndom... Lugna, fina och garanterat våldsbefriade filmer! Men nej, tecknat skräp ska det helst vara, och det är banne mig inte enkelt att sålla i djungeln.
Vi har nyligen upptäckt bibliotekets DVD-hylla, toppen med lite variation! Men förra gången lyckades vi låna en film om en liten isbjörn (gulligt och bra tänkte jag), och Alleria grät sig igenom hela filmen! Isbjörnen blev jagad av mobbare, flöt ut till havs på ett isflak, blev nästan överkörd av en båt, tappade bort sin mamma och pappa och hela slutet var en utdragen jakt på isbjörnsungen av en otäck ubåt som ville äta upp honom... Herregud ändå! Jag ville stänga av, men filmen skulle förstås ses till slut av en tårdränkt liten unge. Hon får väl mardrömmar nu kan jag tänka mig. Vad hände med barnfilmer av typen Mamma Mu och Kråkan, där det enda hemska händer när hon slår skallen och får en bula?
Igår tror jag däremot vi lyckades pricka helt rätt när vi valde en film om Den lilla prinsessan. Nu känner jag att jag har koll, för vi har lånat och läst böckerna tidigare. Kunde det inte finnas någon märkning på filmer helt utan våld och andra hemska inslag, för ungar av den känsligare sorten? För inte orkar jag titta igenom alla filmer själv först...
Lilla prinsessan gillas här å :)
SvaraRaderahär brukar vi mest bli arga och upprörda när någon är dum i filmerna. Och det är ju nästan alltid någon dummerjöns i barnfilmer. Men jo, det är jobbigt när man inte har nån aning om vad barnfilmer och -program handlar om ibland, innan det är för sent och barnet redan sett och hört något som kanske hade varit bättre att det slapp.
SvaraRaderaJag gillar också astrid-filmerna, men där har jag också lärt mig att kolla på åldersrekommendationen, om det är från sju år kan det nog vara bra att vänta med det ett tag till. Men en del saker är mer upprörande för en del barn än för andra. (e har till exempel en känslighet för när folk ramlar i vatten eller liknande på film, men hon vänjer sig också vid det oftast, bara man försäkrar henne om att personen i fråga är okej, att den badar eller nåt...) Inte är det så bara att sålla genom barnfilms-utbudet nuförtiden.
Jag brukar bara ta filmer märkta från tre år, men ibland är de ju också för hemska :/ Extra svårt när man inte vet vad de små uppfattar som hemskt - det behöver inte vara samma saker som man själv tror. Som E och vattnet :)
RaderaAlleria blev tex. jätterädd för en stop motion-animerad kortfilm om bockarna Bruse, och drömde mardrömmar i flera veckor sen. Samma historia som hon älskar när vi läser den som saga...