Det råkade sig så lustigt att Malin skrev om sina namnfunderingar precis när jag själv satt och funderade på samma sak. Så jag tänkte spinna vidare på frågan hur man känner inför att byta sitt namn, mitt i livet, när man kanske redan skapat sig någon sorts karriär eller åtminstone skapat en hel del kontakter under sitt gamla namn.
Jag har alltid tänkt "äh, min identitet sitter väl inte i namnet" och varit helt på det klara med att jag ska byta till min sambos namn, någon gång. Men ju längre tiden går, desto mer konstigt börjar det kännas och nu, när vi planerar bröllop (titta, så fick jag det sagt också) så har jag börjat tveka än mer.
Mitt efternamn är ganska vanligt och jag har aldrig haft några starka känslor runt det. Ett praktiskt namn bara, lätt att uttala även utomlands. Det viktiga för mig har aldrig varit själva namnet, utan att hela familjen ska heta samma sak. Inte heller sambon har något speciellt namn, men dottern heter redan som honom och därmed var det väl avgjort att jag ska ta samma namn när vi gifter oss. Dubbelnamn vill jag absolut inte ha.
Men att avstå från mitt namn känns som att börja om igen. Inte har jag uträttat några fantastiska stordåd i livet (än) som jag behöver bli ihågkommen för, men alla de människor jag träffat och de kontakter jag knutit, kommer de att veta vem jag är om jag byter mitt namn? Jag blir ju en helt annan person? Hur länge kommer det att ta innan jag vant mig? Kunde jag kanske fortsätta använda mitt flicknamn i vissa sammanhang, kanske rentav spara det som mellannamn?
Det är svårt
det här - jag borde ha gift mig som 19-åring när jag inte brydde mig det
minsta om vilket namn jag bar!
detta är intressant! :) jag tyckte det var rätt konstigt och lite svårt att byta från mitt flicknamn när jag skulle gifta mig. Men samtidigt kändes det helt rätt. Man har liksom alltid varit den personen som hade flicknamnet, och plötsligt har man chansen att vara någon annan.
SvaraRaderaMan vänjer sig rätt fort faktiskt ändå. Och nu känns det helt naturligt att jag heter samma som Tim. :) Plus att jag ju behållit flicknamnet som "artistnamn" även om alla i england tycker att mitt finländska namn är så "exotiskt" tyckte jag att det var ett bra sätt att behålla namnet utan att för den skull fastna i den identiteten. På så vis känner folk också igen mig när jag sjunger och spelar, men jag får vara mer "anonym" när jag är i vardagen. När jag tänker på mitt flicknamn, känns inte det som att det är mitt vuxna jag på något sätt. Visst är det jag, men mitt nuvarande namn är mera jag just nu. :) Och jag har nog också funderat på om jag skulle använda mitt nuvarande namn om jag spelar in fler skivor eller ändrar riktning inom musiken på något sätt.
Jag tyckte ändå att det var skönt att få kortare efternamn när jag gifte mig, även om jag tycker att mitt flicknamn kanske är vackrare än mitt nuvarande efternamn. Men inte saknar jag mitt flicknamn ändå. Den delen av mitt liv är liksom över och det är helt okej. :)
Kul att ni börjat planera bröllop också! jag tyckte inte särskilt mycket om planerings-fasen. men själva dagen blev fantastiskt bra! :) köpa klänning var också en hitt. lycka till med alla funderingar!
Vad roligt att få höra dina funderingar! Du är en av få (!) som jag känner som faktiskt bytt namn helt (dubbelnamn verkar ju vara det som alla väljer nu). Jag tycker det var ett bra beslut att använda ditt flicknamn i artistsammanhang.
RaderaRoligt att höra att man vänjer sig även vid det nya namnet :) Och kanske kan man ju fortsätta presentera sig med det gamla (eller båda) namnet ett tag tills folk har vant sig. Tack för lyckönskningarna!
Det är skönt att heta samma som resten av familjen, det tycker iallafall jag. Man hör ihop på ännu ett sätt, och är mera som ETT. Det låter kanske lite ytligt, men det är så jag upplever att det känns. :) Jag kommenterade på Malins blogg om varför jag inte hade några problem att byta. :)
SvaraRaderaOh, bröllop!! Lycka till med planeringen! :D
Jag känner likadant och det är därför jag vill att hela familjen ska ha samma namn! Intressant att läsa dina tankar kring bytet också. Och tack ska du ha :)
Radera