Först ska vi göra klart en sak; när det gäller teknik och byggande så är jag faktiskt inte helt tappad bakom en vagn, även om det kanske inte direkt hör till mina stora intressen. Här hos oss brukar det funka så att någon av oss kommer med ett förslag, som sedan googlas av någon av oss och sen diskuterar vi tillsammans tills vi bestämt oss hur det blir.
För själva utförandet tar vi oftast in någon hantverkare, eftersom ingen av oss har varken tid eller intresse av att göra det själv. Och eftersom jag faktiskt är hemma en dag i veckan så brukar det rätt ofta vara jag som tar emot hantverkarna och visar vad som ska göras.
Så var det också planerat denna gång, eftersom elen i bastun måste dras om lite för de nya lampor som vi hade tänkt sätta upp. Denna gång var det maken som tog kontakt med elektrikern och diskuterade hur vi skulle göra, sen skulle arbetet göras på onsdagen när jag var hemma. Bara det att elektrikern kom aldrig. När maken ringde för att kolla, var han visst förkyld. Okej visst, det går bra att komma kvällstid nästa dag också, sa vi.
- Du ska se att han inte ville komma för att det var bara jag hemma, sa jag till maken.
- Äh så var det säkert inte, han var ju sjuk sa han, tyckte maken.
Jojo, vi får väl se.
Nästa kväll dök så elektrikern upp.
- Jaha, så din förkylning är bättre idag? undrade jag. Det var ju synd att du inte kunde komma igår när jag var hemma, så slapp du jobba på kvällstid idag.
- Jo, men jag tänkte att det är bättre att jag kommer ikväll när husbonden är hemma som vet hur det ska vara, svarade han.
!?!?
Jaha, men URSÄKTA MIG medan jag går ner i köket och ställer mig vid spisen och lagar mat och tar hand om barnet då, så kan ni KARLAR väl diskutera bygget sinsemellan utan störande fruntimmer!
Jag vet inte riktigt vad som är värst, att bli förminskad/ignorerad eller att själva upplevelsen av att bli det slätas över av andra (män) - "nej jag tror inte han menade det så, du överreagerar nog bara / ja men kvinnor brukar ju inte vara så intresserade av teknik / nej så har inte jag upplevt det". Nej du som är MAN har högst antagligen inte upplevt hur kvinnor blir bemötta, nej...
Jaja, det blev ju en bra historia att berätta på jobbet i alla fall, där alla kvinnor nickade instämmande och kom med egna, liknande historier och männen skrattade så de nästan ramlade av stolarna och faktiskt erkände att de visste inte hur (illa) det var.
Känner så igen dedär! Fast de är jag som frågat en del frågor så har de ofta sett på maken när de har gett svaret, som om jag inte skulle förstå typ! och jag har ändå utbildat mig till ingenjör och förstår mer än väl va de prata om :p men då har vi nog haft situationer där maken tydligen ha sagt på ett visst sätt som inte jag vetat om, men ändå :p
SvaraRaderaJa! Som när man ska köpa ny bil och det är JAG som ska ha den och JAG som ställer frågorna och försäljarna tittar på min man när de svarar...blir ingen bil köpt på det stället kan jag lova!
Radera