Så blev det äntligen dags för Onnis runda - som vi har övat så mycket för! Alla var friska (med nöd och näppe) och snön fanns kvar (tack vare talkokrafter som skrapat dit ungefär all snö som hittades i stan). Och Alleria var på plats för första gången.
Så kul!
Förutom jag och mormor var också Allerias bästa kompis på plats med sin mamma för att heja på.
Alleria vid starten med själva Onni, som i 40 år skickat iväg ivriga små skidåkare.
Många åskådare i spåret, också Igelkotten hade hittat sina skidor.
Mycket nöjd treåring med sin medalj och överraskningspresent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar