Tandläkaren och andra förståsigpåare började ha sina åsikter, och visst - nog tyckte jag själv också att det kunde vara dags att avsluta frökens nattliga vällingsdrickande vid den mogna åldern av fyra år. Men eftersom hon var så hemskt kär i sin välling kunde vi inte ens ta upp ämnet här hemma utan att tårarna började rinna...vilket dilemma!
Fick så det utmärkta tipset av en kompis att ordna med lite "motivation" i form av klistermärken man kunde samla för varje vällingsfri natt och så en utlovad belöning efter ett visst antal nätter. Jag tog upp det lite försiktigt en morgon när hon faktiskt låtit bli att dricka sin välling under just den natten, och frågade dotra om det fanns något hon hemskt gärna ville göra - jo det fanns det ju. Ett besök till simhallen!
Eftersom simhallen i Jakobstad är stängd sommartid, passade det ju bra att utlova ett besök till den stora simhallen i Kokkola, dit hon aldrig varit förr. Efter, säg 7 stycken vällingsfria nätter, så skulle vi åka dit! Hon blev så ivrig att vi inte ens behövde göra någon belöningstavla, hon höll noga reda på nätterna själv. Den första natten var hon nog lite olycklig, vred och vände sig men ville inte säga vad som var fel. På morgonen erkände hon att hon nog saknat sin välling lite grann, men att det gått bra ändå.
Så, en dryg vällingsfri vecka senare blev det Kokkola simhall med alla bassänger och rutschkanor och sedan glass för alla inblandade på vägen hem. Tänk ändå att det var så enkelt att sluta. Ibland oroar jag mig verkligen helt i onödan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar