Ni minns väl råddrummet? Så här såg det ut, förvaring för allehanda bråte och saker som inte hittat sin plats än.
.JPG)
Sen tömde vi rummet för att börja bygga en garderob, och min dator med tillbehör flyttade ut till lilla hörnan i trappen.
.JPG)
Efter det har vi funderat och flyttat och funderat igen och möblerat om - det är inte lätt när man borde få plats med en himla massa leksaker, förvaring av kontorsmaterial och diverse papper och massor med barnkläder i ett och samma rum, och dessutom ska det kännas som ett trevligt rum att leka i också! Men nu börjar det äntligen likna något. Ont om plats kommer vi nog alltid att ha, men det är i alla fall ett organiserat kaos...
Garderoben är på plats och sväljer minsann nästan alla barnkläder! Bokhyllorna är inte världens snyggaste, men hundra gånger bättre än innan och dit rymdes alla mina papper och mappar och alla leksaker fick plats på lekvänlig höjd!
.JPG)
En säng har vi också ställt in, med förhoppningen om att Alleria ska börja sova på dagtid i den. På natten lär vi nog ha henne i vårt sovrum länge än (och bra så), men vagnen hon sovit i på dagarna börjar nu oundvikligen vara för liten. Hon är himla nöjd med sitt nya rum och deklarerar käckt varje dag att "idag ska ja sova i mitt eget rum!" men när det sen kommer till kritan så vill hon inte riktigt... Men det ger sig säkert med tiden. Jag misstänker att hon tycker att tältet är det bästa med sängen...
.JPG)
.JPG)
Det sista hörnet är ju inte jättesnyggt, men som sagt är rummet inte bara barnrum utan förvaring också. Och vi funderar ännu på om vi ska ha kvar motionscykeln eller inte. Medan vi funderar får det vara så här.
Så himla skönt att vi blev klara till jul!
.JPG){kind=link}
Ja men nog blev det ju betydligt bättre, fint!
SvaraRaderaDet där med sovandet löser nog sig när hon är redo! På lucia sov E sin allra första natt ensam i eget rum, helt och hållet på eget initiativ och sen dess har hon nu sovit alla nätter där, gott å skönt! Så det känns både roligt och konstigt att ha blivit av med ett barn ur vårt sovrum nu...men mest känns det bara bra i mammahjärtat när jag vet att beslutet kom ur henne själv och förstår att hon var trygg och redo för det där nu...fast det tog sin lilla tid..;)
Ja där ser man, plötsligt händer det :) Det är nog alltid bäst att inte krångla till det så mycket, jag kommer aldrig att förstå de familjer där man kämpar för att små barn ska sova i eget rum även om det betyder att man får springa tillbaka med dem 5-15 gånger varje natt...hur orkar man? Nog är det alltid bäst för alla när barnet själv fattar beslutet att nu är det dags! Men jag förstår att det känns konstigt att inte mera ha hela familjen samlad! Tror inte JAG är redo att lämna samsovningen än på ett bra tag :)
Radera