26 mars 2015

30 going on 60 eller den stora helkroppsrenoveringen

Ibland blir man bara lite trött när allt kommer på en gång. Kanske har jag plötsligt blivit medelålders vid fyllda 30 år då krämporna börjar komma på löpande band? Först var det gallan som akut måste opereras bort och gav mig massor av problem, sen blev min rygg som alltid varit i halvuselt skick allt sämre, och nu ska tänderna också börja bråka?
 
Inte är det ju så roligt att gå till tandläkaren annars heller, och när man motvilligt ringer om en halv-akut tid för att en tand gör ONT och så får man komma fyra (?!) veckor senare (och det bara för att jag gick privat, till HVC var köerna nästan två månader långa) och när man väl kommer dit så hittar tandläkaren inget fel på den tand som värker (?!) men nog tiotals andra fel som borde åtgärdas inom en relativt snar framtid, ja då blir man lite matt...och ser för sitt inre hundralapparna fladdra iväg.
 
Lite nedslående minst sagt när jag alltid varit så noga med att sköta om mina tänder och detta är tacken? Största boven i dramat är väl mitt konstanta tandgnisslande nattetid, trots bettskena i många år är mina tänder både nötta och ömma av det ständiga idisslandet - vad ska det vara bra för riktigt, om det var meningen att jag skulle tugga natt och dag hade jag väl fötts till en ko?
 
 
Och sen har vi ju min höft/rygg då. Efter en promenad på fyra kilometer och massor av frisk luft för min stackars kropp som annars bara ser solen genom kontorsfönstret så belönar den mig med ryggskott!? Vad är nu det frågan om? Mitt tredje sen förra sommaren.
 
Nu har jag ledsnat och överkom till och med min motvilja mot läkare och sjukhus och kors i taket så var de så hjälpsamma så och jag fick remiss till privat fysioterapi! Och dit fick jag sen komma redan nästa dag och då var domen att mina överrörliga leder som är omgivna av svaga muskler ger mycket spända ytliga muskler för att de överkompenserar. Så nu ska jag få ett eget träningsprogram som inte ger mig MERA ont (som det mesta annat jag testat) och sen jäklar i min lilla låda ska jag få min rygg i skick igen och sluta känna mig som en skröplig gammal tant!

Sen ska jag göra något åt jobbsituationen också, läkaren som jag träffade demonstrerade förtjust sitt nya höj- och sänkbara skrivbord åt mig och föreslog att jag skulle be min arbetsgivare om ett sånt, vilket fick mig att skratta - min jobbsituation är ju som vanligt något speciell, och jag är inte ens anställd av det företag där jag jobbar.
 
Med tanke på att den enda utgift som gjorts för en ergonomisk arbetssituation hittills består av införskaffandet av en balansboll som alla på kontoret får dela på, så tror jag inte mina möjligheter att få ett snordyrt skrivbord är jättestora.
 
Men att inte vara formellt anställd innebär också en viss sorts frihet, och jag ska minsann utnyttja den till att hitta någon egen lösning för att variera min arbetsställning. Kanske dags för ett nytt hemmabygge, eller så ett ståbord från IKEA, de är ju inte ens speciellt dyra. Hmm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar