21 april 2015

Valdagen 2015

Veckan som var gick i ovanligt rask takt, säkert känns det så bara för att jag har en deadline på en rapport som ska vara skriven före månadens slut, och dagarna bara rasslar förbi utan att jag får särskilt mycket gjort alls.


På vår lediga dag traskade Alleria och jag genom den fortfarande vattendränkta skogen och fiskade i alla lerpölar vi hittade.


Det strålande vädret borde göra mig på gott humör - som jag har längtat efter värmande sol - men just nu känner jag mig ganska trött och initiativlös. Antagligen är det den berömda vårtröttheten som slår till efter en solfattig vinter.


Vi har tittat på granntomtens nybyggen.


Och spanat in vårens första yrvakna groda. Lite kall och stel var den allt.


Vi har firat morfars födelsedag med kort och ballonger.


Och självklart har vi utnyttjat vår rättighet att rösta i riksdagsvalet. Om resultatet finns väl inte mycket annat att säga än att det var ganska väntat. Finlandssvenskarna brukar ju ibland bli anklagade för att vi lever i vår lilla bubbla där SFP är det stora partiet som alla förväntar sig underverk av. Partiet som nationellt sett är ett av de minsta och oftast får kompromissa ganska friskt för att ens rymmas med i regeringssamarbetet.

Men ibland känns det faktiskt bättre att få leva i den lilla men toleranta och vidsynta bubblan, istället för att alltid behöva konfronteras med all ilska där utanför, all främlingsfientlighet och igen få stå till svars för vårt arv och vårt språk som vi tydligen tvingar på majoritetsbefolkningen. 

Det gör mig bedrövad att nationalismen alltid, i alla länder, sticker upp sitt fula tryne i tider av kris. Då när vi mer än någonsin borde inse att vi lever i en global värld och att folk naturligtvis alltid söker en bättre framtid för sig själva och sina barn. Även om det innebär att lämna sitt fosterland och riskera att dö på vägen. De nationalistivrare som vill sluta Finlands gränser och rensa ut allt som inte är finskt och fosterländskt kunde gärna komma ihåg att för bara en generation sedan var det VI som emigrerade till andra länder på jakt efter en bättre framtid. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar