Jag läste ut en bok igår. Den första boken på väldigt länge som uppslukade mig helt från första till sista sidan. Och i början av boken fanns denna korta paragraf som jag har återvänt till många gånger redan, för att den så precist sätter ord på ett fenomen jag ofta känner men aldrig riktigt kan förklara.
Hur foton i efterhand återger en ögonblicksbild av livet; en föraning eller påminnelse om vad som skulle följa sen som vi inte kände till just då. Jag kan se om vi var lyckliga. Om vi var sjuka. Jag kan känna det jag kände då, komma ihåg vad någon sa till mig när bilden togs. Det känns nästan som en inblick i en annan människas liv fast det är mitt eget, och tanken svindlar när jag försöker föreställa mig alla val jag gjort sedan dess, som lett mig dit jag är idag.
Undrar hur livet skulle se ut om vi gjort andra val? En omöjlig tanke utan ett svar.
Boken kan jag hursomhelst varmt rekommendera!
Ur boken "Bära barnet hem", av Cilla Naumann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar