Veckans våldsamma barnfilmer

Det är inte helt enkelt att sätta sig in i en ny värld av barnfilmer. Önskar att barnet kunde nöja sig med att se Vi på Saltkråkan, Pippi Långstrump, Alla vi barn i Bullerbyn och sånt som jag känner till från min egen barndom... Lugna, fina och garanterat våldsbefriade filmer! Men nej, tecknat skräp ska det helst vara, och det är banne mig inte enkelt att sålla i djungeln. 

Vi har nyligen upptäckt bibliotekets DVD-hylla, toppen med lite variation! Men förra gången lyckades vi låna en film om en liten isbjörn (gulligt och bra tänkte jag), och Alleria grät sig igenom hela filmen! Isbjörnen blev jagad av mobbare, flöt ut till havs på ett isflak, blev nästan överkörd av en båt, tappade bort sin mamma och pappa och hela slutet var en utdragen jakt på isbjörnsungen av en otäck ubåt som ville äta upp honom... Herregud ändå! Jag ville stänga av, men filmen skulle förstås ses till slut av en tårdränkt liten unge. Hon får väl mardrömmar nu kan jag tänka mig. Vad hände med barnfilmer av typen Mamma Mu och Kråkan, där det enda hemska händer när hon slår skallen och får en bula?

Igår tror jag däremot vi lyckades pricka helt rätt när vi valde en film om Den lilla prinsessan. Nu känner jag att jag har koll, för vi har lånat och läst böckerna tidigare. Kunde det inte finnas någon märkning på filmer helt utan våld och andra hemska inslag, för ungar av den känsligare sorten? För inte orkar jag titta igenom alla filmer själv först...

Snökaos i Umeå

Jag har varit i Umeå och det var ett himla trevligt besök! Resan var jobbrelaterad, vi skulle besöka en grupp som jobbar med bya/landsbygdsutveckling precis som jag gör, så det var ju ganska givet att vi kom bra överens och hade mycket att prata om. 

För mig innebar det också första resan med Wasaline, en överraskande trevlig båt även om det inte direkt fanns så mycket att göra. Väl framme i Umeå bjöds vi på ett äkta snökaos, med yrsnö som virvlade runt öronen och meterhöga plogvallar. Vilken tur att det inte snöade i Stockholm, Umeåborna är ju trots allt norrlänningar och vana med lite snö till skillnad från de som bor några kilometer längre söderut ;)

Trots (eller kanske tack vare) det trevliga sällskapet så lyckades jag inte få en enda bild på oss allesammans...så går det när man lämnar systemkameran hemma och inbillar sig att man faktiskt ska orka fota med telefonen. De enda bilderna som hamnade på min hårddisk var av hotellet vi bodde på (rekommenderas!) och den stora snöborgen mitt i stan, mest för att jag skulle kunna visa Alleria att barnen rutschade på den. 

Så nu vet jag inte riktigt vilka bilder jag ska använda till reseskildringen...men jag får väl sätta mitt hopp till mina superba Google-skills och hoppas jag hittar några Umeå-relaterade bilder att låna...

Incognito in Sausalito

Dagens lack på våra fingrar är OPI's Incognito in Sausalito. Mörkblått och inte svart som det verkar på bilden. 

Jag gillar det, men efter förra veckans glittriga strukturlack känns det möjligen något trist, så jag började leka med tanken på att införskaffa en rulle nageltejp och testa göra ränder med en annan bottenfärg, kanske vitt? Jag inbillar mig jämt att jag ska hinna med dylika avancerade övningar, när jag i själva verket har mindre än fem minuter på mig att täcka naglarna med färg och sen ska det helst bli torrt med detsamma (tack tack för snabbtorkande överlack!)

Men ja, en nageltejpsrulle är ju inte så himla dyr och det vore rätt kul att testa!

Vändagen som sovs bort

Eftersom två av tre medlemmar i familjen var rejält förkylda och helst bara ville sova (jag) och titta på Nalle Puh (Alleria) så blev det inte så mycket firande av Vändagen i fredags. Men den sista tredjedelen som fortfarande var hyfsat frisk så höll på traditionerna och kom hem med blommor, vackert så!

En liten ros till den minsta och en murgröna till mig, som ersättning för den jag vattnade ihjäl :) Vi får se om denna lilla stackare blir mera långlivad (tillåt mig tvivla på den saken). 

Mitt bidrag till blomsterprakten är en hoper vildvuxna och halvt utblommade tulpaner. Jag tycker nog de är som allra vackrast just i denna fas!

Tomma väggar

Det känns som om jag gärna kunde gå i ide. Min kropp vill helst bara sova och slippa all förkylning och snön som slaskar bort och jag har lite svårt att se det positiva i just den här årstiden. Faktiskt. Kameran ligger oanvänd för det finns inget värt att fota ens.

Men jag har börjat på en tavelvägg i trappan. Känner mig duktig som inte spikar hejvilt och oplanerat (som vanligt) utan som faktiskt har klippt ut mallar av det jag tänkt hänga upp och provat mig fram till en lösning som verkar funka! Nu ska jag bara komma på hur jag ska hänga upp allt också, och samla lite energi för att göra klart den sista tavlan, så blir det säkert bra sen ska vi tro. Har förvisso fått flytta en redan inskruvad skruv för att jag visst tänkte lite fel, men det ids vi inte tala så mycket om tycker jag.

Hemmalivets upp och ner

Vi inleder starkt vår andra vecka hemma med att vara sjuka (förkylda). Fantastiskt.

För nej, jag kan inte säga att jag trivs. Jag ville försöka och jag ska ge det en chans, men jag är inte hemmamammatypen. Alls. Visst har vi roligt tillsammans också men det är för mycket vardag.

Frukost-lunch-middag ska planeras, fixas och ätas, det är pulkabacke med våta handskar och snoriga näsor, det är klipp och klistra och vattenfärger och köket ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Det är tvättberg som inte tar slut och jag viker och bär och sorterar och det blir aldrig klart. Jag vill inte spendera hela mina dagar med att bygga med legoklossar, koka mat och torka av köksbordet var femte minut. Och jag får inte tänka en enda tanke till slut och sätter jag mig vid datorn måste jag spela "Plants and Zombies" eller titta på Traktor Tom på danska eller förklara varför bokstaven F på engelska visar en bild på en groda. 

Jag orkar inte leka mer, ber om att få vara ifred, önskar hon ska gå och lägga sig snart. När hon somnar sätter jag mig med min tekopp och ser fram emot att få jobba (när blev det egentid?), äntligen få aktivera hjärnan. Fastnar på ett problem jag grubblar över, inser att det redan gått en timme, tänker på att hon snart vaknar och att jag inte hunnit någonting alls. Sätter på Nalle Puh filmen igen för vilken gång i ordningen? Dåligt samvete.

Jag inser att jag ältar. För alla hemmaföräldrar med barn är detta vardagsmat (hatten av för er som fixar det och trivs hemma) men för mig är det något nytt och det räcker inte riktigt ända fram. Det är inte jag.

Barn är fantastiska! Speciellt när de sover.

Fotofamiljen

Någon annan som har högar med framkallade kort som ligger i lådor och väntar på fotoalbum? Vissa kort har nog legat mer än 10 år nu. Jag som blev så glad när fotoböcker blev stort, hurra så enkelt att lägga in korten direkt i datorn och få en utprintad version på posten! Revolutionerande! Inga fler fotohögar!

Haha. 

Ni känner säkert igen stressen när man ligger drygt ett år efter i dokumentationen. När i helsike började vi fota flera hundra bilder på en månad? Och måste verkligen alla bilder vara med i boken? Man kanske kan hoppa över varannan månad...eller nåt.

Vakna nätter

Igår var vi på föräldra-barnträff och Alleria blev akuthungrig där innan vi skulle gå hem. När hon såg den uppdukade frukostbuffén gick hon inte att stoppa och hon åt sen bit hembakt bröd, efter att ha ätit glutenfritt (och vetefritt) i flera veckor/månader. 

Och inatt har vi suttit uppe mellan 02-03.30 med en jätteledsen tjej som haft magknip och mått så illa att vi satt med en spyhink i famnen och väntade. Hon somnade slutligen om efter att ha fått medicin. 

Hon är visserligen förkyld också men nog känns det spontant som om det finns ett samband mellan magontet och det hon äter. Det är väl dags nu då att be om en allergiutredning på riktigt. Suck. 

Sånt som vi gör

Vi är inne på vår tredje dag hemma, tillsammans, och det går väl...okej. Bra vore att ta i men vi har fortfarande kul tillsammans. Alleria är uppe i tre utbrott där hon tycker att jag är dum och skrikande klargör att hon ska "fara hem till Åsas ITÄLLE!". Åsa är dagmamman.

Men när vi inte bråkar gör vi rätt mycket annat skoj. Faktiskt.

Som att bygga Mumins badhus. 

Ta bilder på oss själva med kamerans självutlösare.

Bygga garage och höghus åt legodjuren.

Och jumpa så vi blir starka.

OPI Alcatraz...Rocks!

Jag är så vansinnigt förtjust i mina nya OPI nagellack! Har aldrig riktigt förstått tjusningen med nagellack, men nu förstår jag ju att det är för att jag alltid haft billiga, dåliga lack som bara kladdar, är omöjliga att måla snyggt och dessutom håller dåligt! Med kvalitetslack är det en helt ny värld som öppnar sig för mig! Dra några streck med penseln bara och det blir alltid nästan perfekt resultat utan någon ansträngning. Manikyr på fem minuter inklusive baslack och snabbtorkande överlack, ja tack!

Alleria valde lack åt oss igår så nu har vi båda OPI's Alcatraz...Rocks! på naglarna. Otroligt svårfotat förstås och mina fingrar är torra och nerbitna...och ändå ser det helt hyfsat ut! Glittret, texturen och den underbara färgen som skiftar mellan mörkt lila och jeansblått - jag lackade igår och har inte tröttnat på att beundra mina fingrar än!

Ett kreativt kaos

Alleria verkar vara inne i någon sorts konstnärsperiod. Leka är tråkigt, helst ska hon pyssla, pärla, klippa och limma, rita med tusch, måla med vattenfärger och knåda modellera. 

Rätt okej tycker jag, som avskyr alla former av rollekande med gosedjur som åker tåg och dockor som dricker kaffe (gäsp). Så jag plockar fram pysselmaterial ur skåp och lådor och låter henne gå loss, visst behöver jag sitta med henne men ofta har jag rätt roligt själv :)

 

Jag fick köpa en större mapp för att få plats med alla teckningar. De bästa väljer hon sen själv ut och hänger upp på kylskåpet. Temat just nu är spindelnät och händer. Förra veckan var det tulpaner och sjölejon...

Hejdå januari

Så obeskrivligt skönt att lägga ännu en vintermånad bakom sig! Ett steg närmare ljuset och sommaren, hurra! Med det sagt så var det faktiskt ändå rätt fint att vi sen fick lite mera snö i helgen, det går ju knappt ens att göra snöänglar när gräset sticker upp här och där ur den frusna gräsmattan.

Men solen har orkat sig upp över horisonten igen och det är finfint :) Trädgården ligger dock kall och övergiven ett bra tag till, jag hade nog önskat minst ett par decimeter snö till för att täcka in alla växterna ordentligt! Får se om något överlevt när det blir vår.

Lisas lista: En grej jag är himla bra på

En av mina talanger är att jag kan prata länge och övertygande om saker som jag egentligen inte vet så himla mycket om. En retoriker fast utan innehåll liksom. Brukar få höra att jag upplevs som en bra och engagerande talare och det är ju alltid roligt! Jag har funderat många gånger på hur man kunde omsätta en sån talang till något vettigt; var behöver man prata ohejdat mycket och övertygande om saker man har noll koll på? Och det enda som jämt dyker upp i mitt huvud är politiker...! 

Nej, en politisk karriär är jag nog inte intresserad av ändå. Ingen skulle rösta på mig om jag sa vad jag verkligen tänkte! ;)